Jakt

Det kan hända den bäste. Och det gör det. För ju mer du jagar desto större är risken att du någon gång behöver hjälp med ett eftersök. Vi vill alla undvika onödigt lidande för viltet – därför presenterar vi de bästa tipsen från några som vet bättre.

Det finns inbitna jagande hundförare. Och så finns det hundförare som säger nej till nästan allt utom försörjning och jakt. Jennie Karlsson är en sådan. Sex hundar, hundsläpkärra, fyrhjulsdriven bil och aldrig sommarsemester – så ser livet ut för den som lever för jakten.

Ingen hade en aning om vad den där första dagen på ripfjället skulle leda till, allra minst Beatrice Biguet själv. Nu, snart tio år senare, är jakten med egna hundar den legitimerade psykologens friskvård. Dessutom är hon yrkesskadad och ställer frågor om vad jakten egentligen betyder för människan på ett sätt få av oss andra gör.

En del av oss föll pladask för jakten när vi första gången fick uppleva den. Andra tar lite tid på sig för att fastna. Fredrik Oskarsson var en sådan. Trög i starten kanske, ungefär som gråhunden Rota, men sedan det väl lossnade verkar det inte finnas något stopp.

I Jakt & Jägare nummer 3 berättade vi om vad du bör tänka på när du sätter ihop ditt jaktlag. Vi erbjöd dig också att rösta, på vilken känd svensk jägare som du helst skulle vilja se i ditt jaktlag. Nästan 600 röster inkom. Vinnaren knep tio procent av alla röster. Han heter Rasmus Boström.

Av många anses den vara en av landets mest ädla jaktformer. Både svår och lätt – den ensamma jägarens kamp för att överlista elementen och dess invånare. En råbock om våren väntar i rapsen, på ängen eller i skogsbrynet. För den ihärdigt vaksamme väntar lön för mödan.

Omkring 85–88 procent av den svenska befolkningen bor i dag i tätorter. Och jakten har i många fall blivit något som kräver planering, resor och nätverk.

Stockholmsdistriktets ordförande Peter Bäckman uppmanar cityjägare att engagera sig i Jägarnas Riksförbunds föreningsliv, för där skapas både möjligheter och nätverk.

Solveig Larsson är förbundsordförande i Jägarnas Riksförbund. Hon bor utanför Umeå och är själv så långt ifrån cityjägare som man kan komma i Sverige.

Feri Ordonez bor i centrala Malmö och arbetar som sjuksköterska. Någon jakttradition hemifrån finns inte – vägen in i jakten kom i stället via ett oväntat håll. – Det började faktiskt med småsnack med en patient.