Jakt

Av många anses den vara en av landets mest ädla jaktformer. Både svår och lätt – den ensamma jägarens kamp för att överlista elementen och dess invånare. En råbock om våren väntar i rapsen, på ängen eller i skogsbrynet. För den ihärdigt vaksamme väntar lön för mödan.

Omkring 85–88 procent av den svenska befolkningen bor i dag i tätorter. Och jakten har i många fall blivit något som kräver planering, resor och nätverk.

Stockholmsdistriktets ordförande Peter Bäckman uppmanar cityjägare att engagera sig i Jägarnas Riksförbunds föreningsliv, för där skapas både möjligheter och nätverk.

Solveig Larsson är förbundsordförande i Jägarnas Riksförbund. Hon bor utanför Umeå och är själv så långt ifrån cityjägare som man kan komma i Sverige.

Feri Ordonez bor i centrala Malmö och arbetar som sjuksköterska. Någon jakttradition hemifrån finns inte – vägen in i jakten kom i stället via ett oväntat håll. – Det började faktiskt med småsnack med en patient.

För Max Magnell, som bor i Göteborg, är tillvaron som jägare inget märkvärdigt. Till skillnad från Ida i Stockholm och Feri i Malmö, som hittade jakten senare i livet, växte hans intresse fram hemifrån.

För cityjägaren börjar resan till jakten inte vid skogsbrynet. Den börjar i tunnelbanan. Så är det för Ida Sandell. Hon bor och arbetar mitt i stan, men jagar på landet. Likt de flesta jägare i Sverige i dag. Håller cityjägare på att ta över landet?

Här har vi samlat alla artiklar om cityjägare i Jakt & Jägare #5.2026 + en bonusartikel. Klicka på länkarna så kan du läsa dem.

När entusiastiska cityjägare kommer för att ta över landsbygden uppstår ibland kulturkrockar. Här är Jakt & Jägares bästa tips – till cityjägare och landsortsjägare.

Den svenska jaktdebatten präglas ofta av en bild av jägaren som en landsbygdsbo. Men en genomgång av medlemsstatistik från Jägarnas Riksförbund, JRF, i kombination med nationella siffror över lösta jaktkort visar en annan verklighet.