Man skulle kunna säga att det började med kärlek. När Fredrik Oskarsson träffade kvinnan i sitt liv visade det sig att svärfar Georg jagade. Och på den vägen är det.
– Ja, som av en händelse, rena rama tillfälligheten. Men den där starten på jaktlivet i slutet av 1980-talet gick ändå lite trögt, visst var det kul och lite spännande men intresset för jakt liksom smög sig på. Det växte stegvis kan man säga, tills i dag då man knappt tänker på annat, säger Fredrik från sin hundgård med ett brett leende.
Fem hundar
En egen jakthund blev två och tre och ännu fler. Det har blivit ganska många genom åren och nu står fem hundar hemma på gården utanför Årsunda i Gästrikland. Markerna som Fredrik jagar på har också vuxit. Hemmamarkerna går att mäta i många tusen hektar och där är det i princip bara att släppa hemifrån verandan. Han är jaktledare i ett större lag söderut i Uppland och ovanpå det blir det många resor norrut.
– I år blir det björnjakt runt Örnsköldsvik med några avstickare till Junsele och Ockelbo bland annat. Jag gillar löshundsjakten. Björn, älg, vildsvin och lodjur står högt på listan. Det kan bli så här uppe där det inte är så viltrikt som längre söderut. När vi jagar i norr vet ingen när jaktdagen tar slut och den jakten tillhör helt klart favoriterna. Du vet aldrig vad som händer och hur dagen slutar, hur mycket du än planerar i förväg.
Som för många jägare handlar det mesta om hundarna. Fredrik har ställande och drivande hundar, som alla har utvecklats olika och framför allt i olika takt.
– Det där är en av de roligaste grejerna med jakthundar som är avlade för självständigt arbete. Jag har två exempel här, gråhunden Rota och plotthunden Jackie. Den ena tog en evighet på sig att mogna i jakten, den andra föddes nästan färdig jaktmaskin.
När Fredrik började jaga in Rota hände inte så mycket. Länge undrade han varför hunden stod stilla långa stunder i skogen, det såg han på pejlen, utan att ge ett ljud ifrån sig.
– Till slut förstod jag att hon stod stilla med älgar. Utan ett enda skall. Och så var det i flera säsonger, hur mycket tid i skogen hon än fick. Det var många som tyckte att jag skulle göra mig av med hunden, att det inte var någon idé att lägga så mycket tid i skogen på en hund som vägrade funka som den ska.
Polletten föll ner
Men Fredrik tyckte att gråhundstiken ändå gjorde flera ganska bra jobb, varvat med sämre, trots att hon inte släppte skall på vilt som hon stod fast med.
– Vi kämpade på, Rota och jag, tills en dag när hon var tre och ett halvt år gammal, då polletten plötsligt föll ner på rätt ställe. Det blev som att vända på en hand, från en dag till en annan. Sedan dess har hon fungerat bra, jag har skjutit gott om vildsvin och älg för henne. Och de som sa att jag skulle ta bort hunden, ja det är jägare som numera vill att jag ska komma och släppa Rota och ingen annan. I dag är hunden som ingen ville se ett av mina säkraste kort.
Dessutom tillhör gråhunden Rota den typ av ställande hundar som ofta får fast älg och vildsvin i upptaget, tack vare sitt sätt att jaga.
– Hon är fortfarande väldigt lugn i upptaget, det blir inga rusningar eller hetsiga påstick, framför allt om det är stora vildsvin. Hon cirklar runt ett tag innan det där tätskalliga som man alltid vill ha av en gråhund drar i gång.
Full rulle direkt
Den andra varianten av mognad står plotthunden Jackie för. Fredrik testade henne som väldigt ung i ett vildsvinshägn.
– Det var full rulle från första stund. Unghunden jagade som en vuxen hund. Visst, hon var förstås inte vuxet mogen men det var ingen tvekan om hur framtiden skulle se ut. Hon ville inte sluta jaga, det var hon tydlig med. Precis så som jag vill ha det från en stövare som plotthunden, säger Fredrik och skrattar igen.
I dag är Jackie ett kort som är näst intill lika säkert som Rota. Plotthundstiken jagar inte riktigt rastypiskt, Fredrik släpper henne normalt på frisök, utan att ha säkra löpor att släppa på. Jackie har ett rejält sök med fart och reser ofta själv vilt att driva utan att husse först letar reda på färska slag att ge henne.
– Jag släpper och Jackie jagar, svårare är det inte. Men det finns så klart en baksida när man har en stövare med det drivet, upptaget kan komma en bit bort och jakten kan gå en socken eller två bort. Det är tur att vi har rejäla marker att gå på hemma i Årsunda.
Båda jagar bra
Jackie är uppenbarligen väldigt intresserad av att jaga helt självständigt. Hur är det med inkallningen, får du in henne när du vill?
Fredrik svarar med ett gapskratt. Jackie tillhör kategorin löshundar med betoning på lös. Visst kommer hon på inkallning ibland, efter några timmars jakt och när hon själv vill, men säkert är det inte. Till skillnad från Rota, som kommer så fort husse visslar.
– Två helt olika hundindivider, två helt olika personligheter. Och båda jagar bra ur mitt perspektiv, trots alla skillnader i övrigt, säger Fredrik.
Med gråhunden Rota fick Fredrik gasa rejält. Med plotthunden Jackie var det bromsen som gällde i början, eftersom en jakttokig stövare som inte är vuxet mogen än behöver vila på hanen en stund för att inte jakten ska gå överstyr.
– Det där är en av de mest spännande sakerna med unghundar, du vet aldrig hur de kommer att utvecklas och framför allt inte i vilken takt. Det enda som är säkert är att det kan ta tid att få fram hundar som fungerar bra i skogen. Jag tror inte att det finns någon genväg, det är tid i skogen som gäller. Ju fler jaktdagar en hund får, desto bättre kan den bli.
Alla erfarna hundförare brukar till slut specialisera sig. I Fredriks fall lutar det alltmer åt jakt på rovvilt i hemmaskogarna och norrut. Tillsammans med sin svärson Alex är han eftersöksjägare på rovvilt i NVR, Nationella viltolycksrådet.
– Vi har hundar som passar för just det, och dessutom betyder det engagemanget att det blir ännu mer arbete tillsammans med hundarna vid sidan om den egentliga jakten. Och ännu mer tid i skogen är väl aldrig fel? frågar sig hundförare Fredrik Oskarsson.
