Vi är alla i samma lag. Och vi älskar det. Att jaga i lag är den vanligaste svenska jaktformen och ofta krävs det att vi är många inblandade för att kunna skapa en riktigt bra jaktdag för alla inblandade.
Men precis som i vanliga livet är det skönt för de flesta av oss att kunna gå undan lite ibland och få vara ensamma ett slag. Ge tankarna tid att brodera sig och sväva ut, kapa gruppens begränsningar och bara få vara med sig själv för en stund. Ensam i naturen.
Fin tid i naturen
– Vårbocksjakten är först och främst en tid på året när det är helt underbart att vara ute och då du inte bara jagar för att fylla frysen eller för att fylla väggarna med troféer – det är en fin tid att vara i naturen, när fåglarna kvittrar och djuren är ute och rör sig. Den vaksamme får se väldigt mycket djur. Mina första råbockar sköt jag på våren, underbara minnen som lever med mig än. Så för mig förknippas vårjakten väldigt mycket med det: det roliga i jakten, snarare än det effektiva i jakten, säger riksviltvårdskonsulent Jens Gustafsson på Jägarnas Riksförbund, JRF.
Du har säkert redan lyssnat på JRF-podden Gilla jakt. Om inte kan du börja nu, med första avsnittet som behandlar just den förunderliga vårbocksjakten. Programledare Pelle Strindberg Jutehammar frågar Oskar Fredrik Jonsson, skyttekoordinator på JRF:
Vad är din känsla för vårjakten?
– Det är precis som Jens var inne på: att få gå ut och höra göken gala en tidig majmorgon är helt underbart. Och det är då som man ofta egentligen lägger grunden för hela jaktåret. Rådjuren är väldigt aktiva, det är lätt att se vad man har på markerna när man ska ut och jaga. Det är ju inte först och främst för att skjuta en bock som man är ute första dagen, utan då får man ge sig ut och se vad som finns och sedan lägga upp en plan för det kommande jaktåret.
Olika åsikter
Men som med alla jaktformer har jägarkåren olika åsikter om vårbocken.
– Det är vansinnigt men så är det ju. Många jägare har svårt att lyfta blicken från sin absolut innersta krets och få lite helikopterperspektiv på det. Många utgår i stället från exakt hur det har sett ut hemma på ”min gata där jag bor och på min jaktmark”. Jag tycker att vi borde ha kommit längre än så vid det här laget, att vi skulle ha möjlighet att titta lite bredare. Men ofta blir det diskussionen utifrån hur mitt jaktlag eller mina grannar har gjort och gör, säger Jens Gustafsson.
Varför tycker då fortfarande vissa jägare att vi ska hålla oss till augustipremiären?
– Vissa säger att om vi nu också jagar bock på våren så kommer för många rådjur att skjutas. Det målas ofta upp någon form av dystopiskt scenario där rådjuren kommer att försvinna helt, vi kommer inte kunna få jaga rådjur längre, ”mina barn och barnbarn kommer aldrig att få uppleva den här fantastiska jakten – bara vi inte skjuter dem i maj kommer det att bli bra”. Men risken för detta scenario är noll, förklarar Jens Gustafsson.
Och vad säger Oskar Fredrik: finns det en risk för att rådjuren skjuts bort helt?
– Nej det skulle jag inte säga, utan det är ju upp till jägaren att ta ansvar. Går jag ut i augusti och tittar efter en bock som jag av olika anledningar inte skjuter då utan väljer att skjuta den i maj i stället så skjuter jag ju ändå efter samma brunst – oavsett om jag skjuter bocken i augusti i fjol eller i maj i år. Det viktiga är ju att man tar ansvar för det som man har. Exakt när man skjuter bocken, det har mindre betydelse.
Enligt Jens Gustafsson är det svårt att förstå varför vissa jägare inte vill ha så många jaktmöjligheter som någonsin möjligt. I slutändan är det ju ändå vi jägare som bestämmer när fingret ska krama avtryckaren.
– Säg att du har ett rådjur på din mark. Om du skjuter det rådjuret i augusti 2026 eller oktober 2026 eller januari 2027 eller maj 2027 spelar ingen roll. Det eventuellt kvarvarande interna motståndet mot vårjakten handlar nog mest om tradition och någon form av förändringsobenägenhet hos vissa delar av jägarkåren, vill jag påstå, säger han.
Allmänna jakttider fungerar
Klåfingrigt centralt reglerande, långt från jägarnas verklighet i skog och mark, är inget som premieras av Jens Gustafsson.
– Jag brukar uttrycka mig lite raljant och kanske medvetet provocerande ibland och säga att om vi hade velat skjuta bort rådjuren så hade det varit väldigt, väldigt enkelt. Även utan vårbocksjakterna. Det är inte svårt att i princip skjuta bort rådjuren från lokala områden om man skulle vilja. Men vi gör det ju inte. För att vi inte vill. Det ligger i jägarens intresse att även kunna jaga nästa år. Och det är det som är det yttersta beviset på att allmänna jakttider fungerar. Och det yttersta beviset på att vårbocksjakten aldrig kommer att göra så att vi skjuter fler rådjur än vad vi gjorde innan det var tillåtet med vårjakt på bock. Vi reglerar oss bäst själv.
Ur råbockens perspektiv, vad händer mer än jakten på våren? Vad är det som är speciellt i dess livscykel?
– Vi har nyss gått igenom en lång vinter och det är flaskhalsen för rådjur. Det är då som de svälter. I maj spirar gräset ordentligt. Det börjar komma näringsrik energi i både gröda och på hyggen och liknande. Så det som sker i maj är att djuren exponerar sig. De visar upp sig, ofta mitt på dagen också. Det är klart att det som ofta anses lite fult – det är ju att det ska vara enkelt att jaga. Och i maj är det ganska enkelt att jaga rådjur, beskriver Jens Gustafsson.
Chansen att få se djur är stor i hela landet vid denna tid. Men vilka djur och var?
– Det är mycket olika. Det går inte att jämföra det småländska höglandet med Öland, till exempel. Vilken kraft det är i backen spelar väldigt stor roll. Kommer man till kalkrika marker har de bockarna betydligt bättre förutsättningar. Så på Öland, som är ju typexemplet för stora bockar i Sverige, där har de en fantastisk horntillväxt och där skjuter vi väldigt stora bockar. Sedan på vissa andra ställen i Mälardalen och östkusten uppåt Norrland är de också väldigt stora. Men på en karg och mer näringsfattig mark finns såklart inte samma förutsättningar. Så geografin har väldigt stor betydelse.
Väg på 30:e dagen
Programledare Pelle Strindberg Jutehammar är nyfiken och frågar Jens Gustafsson:
Vad väger ett riktigt tungt horn?
– Här kommer ett tips till dig som har skjutit en vårbock som du tror är en medalj: Koka rent en hel skalle, sätt absolut inte sågen i den, pilla rent och låt den torka i 30 dagar. På den 30:e dagen väger du den. Om en hel skalle då väger 450 gram är det medalj. Väger den 500 gram är det med stor sannolikhet silver, väger den 550 så är det med stor sannolikhet guld, säger Jens och fortsätter:
“Jag vill döda en myt också.”
– Vänta! Jag vill döda en myt också. Jag vill döda myten om horn och genetik. För det där är någonting som är populärt att diskutera bland jägare i sociala medier och det ger mig högt blodtryck när jag är inne och läser. Myten är att man kan titta på ett rådjur och utifrån hur hornen ser ut just det året avgöra om bocken kommer att bli stor eller liten. Det pratas om att det där skulle vara ”en bra avskjutningsbock” och det är bara helt och hållet fel, fel, fel.
Men hur ska hornen se ut då för att man ska kunna avgöra skjutbarheten?
– Det vet man först när rådjuret är gammalt nog. Och det enda svaret om man vill skjuta medaljbockar är: skjut inga unga bockar. Vill man skjuta stora bockar då måste man låta dem bli 6–8 år gamla, för det är då som man ser vad de blev. Första året kan man omöjligt avgöra någonting. Alla vet att genetik inte förändras. Ett rådjur har samma genuppsättning när det föds som när det dör. Så man har ingen möjlighet att se det. Likväl kan man inte se att en bock skulle ha bra anlag, för man vet heller inte vad andra änden av anlaget har givit. Om man har en råbock och en råget som parar sig och geten föder kid så är hälften av arvsmassan från geten. Och vi vet ju inte vilken bock som har avlat fram geten. Så hälften av arvsmassan på killingarna kommer från okänd getfaktor. Precis som på människor: vissa barn växer tidigt, andra barn växer sent. Så om man tittar på en råbock som är ett år gammal och säger ”den där har bara tio centimeter långa spetsar, den kommer aldrig att bli en medaljbock”, då bedrar man sig å det grövsta. Det enda sättet att vara säker är att låta alla bockar bli gamla.
Annars kan man kan lika gärna spå i kaffesump?
– Ja, det är mer sannolikt att lyckas om man rullar tärning eller spår i kaffesumpen. Eller vad säger du, Oskar Fredrik?
– Jo, men så är det ju. Personligen låter jag bli att skjuta unga bockar av precis den anledning som Jens säger och gör man det kontinuerligt och fortsätter år efter år kommer man att ha en stor andel äldre bockar och då kan man börja göra sitt urval. Kanske redan i augusti. Eller nästa vår.
