Tomas Larsson fastnade tidigt för jakt med stövare, inte minst rävstövare. Men en inbiten stövarjägare som envist jagar in sina hundar på grytlevande vilt, där målet är klingande, buktande drev, brukar till slut komplettera sina högbenta stövare med en grythund.
– I början av 1970 bestämde jag mig, vi måste skaffa en hund som klarar jakten under jord, en hund tuff och erkänt duktig på att tvinga räven ur gryten. Först var jag inne på rasen foxterrier men Ulla sa nej, berättar Tomas.
Ulla Larsson har i alla år varit lika delaktig i familjens hundar som Tomas, och efter att ha läst och letat hittade de borderterrier.
– Vi hade aldrig sett rasen men ju mer vi lyssnade och läste, framför allt i engelska källor, desto mer intresserade blev vi. Vänliga grythundar med stor jaktlust och en hel del viltskärpa, det lockade, säger Ulla.
Resten av historien, menar Tomas, handlar en del om tur. De köpte en tikvalp ur vad som med tiden skulle visa sig vara landets bästa tiklinje. Men det där med tur räcker bara en liten bit, resten handlar om stort intresse för rasen och om väldigt mycket jakt. I dag är de inne på 13:e generationen efter den allra första valpen de skaffade. Och i år fyller familjens kennel, Ottercap, 50 år.
Komplement till stövarna
Under de första åren jagade Tomas enbart med borderterrier i gryt. Hans terrier var helt enkelt ett komplement till stövarna, men de fungerade så bra samtidigt som intresset för rasen växte. Larssons började meritera sina borderterrier.
– Jag tror att det är väldigt väsentligt att behålla så mycket som möjligt av det som från början gjorde rasen så bra, både jaktligt och mentalt. Och där spelar grytegenskaperna en viktig roll. Även om man framför allt vill jaga ovan jord med hunden, hänger jaktlust, energi, vilja och den där lilla extra viltskärpan ihop med ursprunget som grythund, säger Ulla.
Tomas fyller i med det faktum att rasen i hemlandet England inte enbart jagade i gryt i början av 1900-talet.
– Hundarna skulle orka och vilja följa med under en hel jaktdag med jägare till häst, och ändå ha orken kvar att jobba hårt i gryt när räven till slut valde att gå under jord. Det ställer en del krav på energi och jaktlust, men också på förmågan att lägga energin där den behövs i stället för att slösa med den.
Kanske hänger just den detaljen ihop med borderterrierns kända förmåga att koppla av, när inget intressant händer.
– Visst är det så, de har en tydlig av- och påknapp. Våra hundar trivs lika bra i intensiv kamp med vilt under jord som i mattes knä i fullkomlig stillhet. Det är en av de egenskaper som jag värdesätter högt med rasen, säger Ulla.
Effektiva vid jakt på klövvilt
Tomas Larsson tillhör den sortens jägare vars jaktlust kan jämföras med en rätt avlad borderterrier. Så steget var inte långt från grytjakt med familjens terrier till jakt ovan jord.
– Jag insåg ganska snabbt hur effektiva de är till jakt på klövvilt. Som såthundar under sällskapsjakt fungerar de utmärkt, jag ser dem som ett klart vettigt alternativ som kortdrivare, med drevtider i allt från fem till femtio minuter. Men de fungerar fint också till ensamjakt, jag har skjutit en hel del vilt, framför allt buktande rådjur, när det bara har varit jag och en borderterrier i skogen.
Det finns inga jaktprov för borderterrier som jagar ovan jord, även om tankarna på någon form av anlagstest börjar ta form i rasklubben. Än så länge använder de uppfödare av borderterrier som satsar på jakt också ovan jord de prov som finns hos Tysk Jaktterrier Klubb, men där prioriteras förstås den egna rasen vilket inte sällan betyder att det inte finns plats för andra terrierraser under proven.
– Om du väljer en valp hos en uppfödare som satsar på jakt och som har gjort jobbet ordentligt, om föräldradjuren är godkända grythundar, så kommer hunden att jaga också ovan jord om du styr in den på det, om du jagar in den som kortdrivare. Men det går inte att säga särskilt exakt hur den kommer att jaga när den förföljer vilt, på grund av att vi inte har den typen av provverksamhet, säger Ulla.
Inte en drivande hund i grunden
Eftersom borderterrier i grunden inte är en drivande hund, går det inte att när valpen föds säga hur långa drevtiderna kommer att bli ovan jord. Men i de grytegenskaper den föds med, finns en enorm vilja att få tag i, att kampa med vilt. Det, tillsammans med en rejäl jaktlust som redan från början var rasens signum, gör att den vill komma i kapp vilt, alltså driva och/eller stånda vilt.
– Så är det. Den här rasen är anpassningsbar och läraktig. Som jag ser det handlar allt om hur du jagar in den, hur du hanterar den i skogen, vad du bejakar och vad du ignorerar. Borderterriern har en stark flockkänsla och du är viktig för den. Jag vill gå så långt som att säga att en borderterrier som trivs med dig och vill vara med dig kommer att jaga det du jagar, det du visar den att du vill jaga, säger Tomas.
Familjen Larssons borderterrier kan man tveklöst kalla allroundhundar. De jagar i gryt, allt vilt ovan jord, de apporterar, spårar och skäller rejäla ståndskall när exempelvis vildsvin bestämmer sig för att stanna kvar i legor och på ståndplatser. Det enda som stoppar en borderterrier ur jagande linjer är fysiska omständigheter som djup snö och alltför vattensjuka vassar. Men det är inte jaktlusten som brister, det är storleken, benhöjden och den låga vikten.
Älskar alla aktiviteter
Men det finns samtidigt en annan baksida med borderterrierns smidiga storlek, vänliga sinne, tydliga flockkänsla och glada livsinställning. Den typen av raser brukar ofta bli populära också utanför jägarkåren.
– Javisst, men faktum är att den utvecklingen inte har påverkat rasen negativt i stort. Vi behöver många hundar för att hålla rasen fysiskt frisk och samtidigt behålla de egenskaper som har gjort den till vad den är i dag. Dessutom älskar en borderterrier allt från agility och nosework till apportering och rallylydnad. Alla aktiviteter den kan göra tillsammans med sin ägare fungerar och gör hunden glad, säger Ulla.
Hur många valpar hamnar hos jägare?
– I dag tror jag att det handlar om 20 procent. Det skiljer beroende på uppfödare. När vi har en kull hamnar fyra av fem valpar hos jägare, säger Ulla.
– Ja, men det händer inte sällan att en valpköpare som inte jagar upplever saker med hunden som leder till att ägaren tar jägarexamen, så roligt kan det faktiskt vara att jaga med en terrier, säger Tomas och skrattar.
Tomas och Ulla Larsson har 50 års erfarenhet av att jaga intensivt med rasen. Det ger en del kraft bakom orden när de ger tips till den jagande hundförare som funderar på att skaffa en borderterrier:
- Välj en valp ur en kull där helst båda men minst en av föräldrarna har genomfört minst ett godkänt grytanlagsprov. Det är grythundens egenskaper, rasens ursprung, som ligger bakom den stora jaktlusten och den stabila mentaliteten.
- Många tror att man ska undvika det som kallas grytlinjer inom aveln om hunden är tänkt att jaga ovan jord. Men det är just grytegenskaperna som gör att hunden jagar bra ovan jord. Det handlar om jaktlust och viltskärpa.
- En borderterrier kan absolut fungera väldigt bra för jakt ovan jord, framför allt på klövvilt. Men om det är målet, se till att fälla rätt vilt för hunden när den jagas in. Terriern fastnar ofta för just de viltslag som skjuts framför den. Alltså, vill du inte jaga i gryt med den, skjut inga grytlevande vilt, framför allt inte när hunden är ung.
- När vi beskriver rasen som jakthund kan det låta som väldigt enkla hundar. Så är det delvis, men inte helt och hållet. Har du rutin på att jaga in hundar är det ett plus. Har du inte det, ta hjälp och råd av uppfödaren eller någon som kan jakt och injagning av hundar.
- En borderterrier gillar inte att vara ensam. Bäst trivs den när den lever tillsammans med andra hundar, helst förstås rasfränder även om den lätt accepterar alla hundar. Du är också viktig för din border, det här är inte en ras för den som jobbar heltid och lämnar hunden ensam ofta och länge.”
- Skaffar du en borderterrier så blir det lätt en till. Vi har fött upp rasen i 50 år nu, och väldigt många valpköpare har kommit tillbaka mer än en gång och hämtat en ny valp.
