Björn Lindevall är veterinär, kirurg och ortoped. Men han är också jägare, sedan decennier erfaren hundförare med många jaktdagar varje säsong. Den kombinationen har gjort honom till specialist på hundens rörelseapparat.
– Visa mig en vuxen, rutinerad jakthund som aldrig har varit halt. Jag tror inte att den hunden finns, säger Björn och skrattar under en av alla jaktdagar i oktober, den stora jakthundsäsongens första månad.
Så blir rösten allvarligare. Det här med hältor hos hunden, det ska man inte automatiskt vifta bort som något tillfälligt och oviktigt.
– Det första jag gör när en av mina egna hundar plötsligt visar att den haltar är att ställa en rad frågor om allmäntillståndet. Mår hunden bra i övrigt? Är den pigg som den brukar utan att visa tecken på smärta? Är hunden blockhalt, alltså går den på tre ben?
Kontroll av tassar och klor direkt efter jakt
Alla som jagat med Björn Lindevall har sett att han efter en jakt, om hunden visar minsta tecken på att vara halt, genast börjar kontrollera tassar och klor. Han klämmer och böjer försiktigt på det ben som inte riktigt ser okej ut när hunden rör sig, böjer i alla benets och tassens leder ända upp till och runt bogen. Orsaken till en hälta kan sitta från minsta klon till långt upp mot ryggen.
– Hittar jag inget uppenbart och om hunden inte reagerar på ett ovanligt sätt när jag klämmer och böjer, samtidigt som den fortsätter att visa lite hälta, är det vila som gäller. Alltså ingen fysisk aktivitet. Skicka inte i väg hunden på en ny jakt om den visar minsta antydan till hälta. Självklart egentligen, fundera över hur du själv skulle göra.
Björn drar ofta fram det kortet. Om hundföraren oftare sätter sig själv in i hundens situation när den haltar, minskar alla risker för att problemet växer.
– Om du stukar foten i skogen när du jagar eller är ute och joggar, börjar du öka takten då? Om ditt knä ömmar efter en jaktdag i skogen, bestämmer du dig för att springa en mil på kvällen? Nej, knappast. Tänk likadant när det gäller din hund.
Hältan bör försvinna efter vila
Under vila och stillhet kan kroppen själv ta hand om mindre skador, stukningar eller sträckningar. Inget mer behövs, utom möjligen smärtlindring. Om inte hältan försvinner, om hunden haltar likadant i flera dagar trots vila blir rådet definitivt att gå till en veterinär för en undersökning.
När hunden har vilat i en eller ett par dagar efter den där första kontrollen i skogen som inte visade något allvarligt, och när det syns att hältan gradvis blir bättre, är allt lugnt så långt.
– Avvakta tills hältan har försvunnit helt och börja sedan provocera hundens kropp, vilket betyder att du ökar aktiviteten gradvis. Haltar inte hunden alls är det dags att den får arbeta som vanligt igen, med en reservation.
Björn menar att man efter den där vilan, och den korta rehabiliteringen på hemmaplan, ska vara lite extra uppmärksam när hunden släpps på jakt igen.
– Låt helst inte hunden jaga extremt hårt direkt efter en halt period, och gör en extra koll när den kommer tillbaka efter en jakt, efter en arbetsperiod i skogen.
Jaktlusten driver hunden
Jaktlusten driver hunden, det är inte ovanligt att den viljan gör att hunden tränger undan eller helt enkelt inte känner en eventuell smärta. Och om hältan kommer tillbaka, då är det läge att söka sig till en veterinär.
En sak som kan spela roll i sammanhanget är att en enskild veterinär inte kan allt.
– Nej, jag har jobbat länge och specialiserat mig på ortopedi. Jag kan väsentligt mycket mindre om exempelvis medicinska problem hos hundar än vissa av mina kollegor och tvärtom. Dessutom har mindre kliniker inte alltid samma möjligheter till fullständiga utredningar som större djursjukhus, och det är inte sällan som just hundar med hältor som inte går över behöver utredas av specialister med speciell utrustning, säger Björn.
En ortoped är vidareutbildad inom det som kallas ”rörelsestörningar” och jobbar oftast uteslutande med den typen av patienter. Där är det ingen skillnad mellan vård av djur och vård av människor. Det man tränar mycket på, det blir man också bra på, det gäller veterinärer lika mycket som läkare.
– Veterinärer som är specialiserade på ortopedi har ofta koll på i vilka raser och i vilka åldrar frekvensen är högre för vissa sjukdomar och avvikelser. Allmänpraktiserande veterinärer, alltså mindre kliniker, har breda kunskaper, men inte alltid så djupa.
Viktigt med rätt frågor får veterinären
Numera fungerar vård av hundar ungefär som vård av människor. Ortopeden gör en utredning efter speciella protokoll och metoder, ibland kompletterade av neurologiska undersökningar. Det betyder i praktiken rörelsekontroll i olika gångarter, belastningstester, specifika böjprover och en fullständig genomgång av leder, muskler, senor och ligament.
– Det neurologiska handlar om att undersöka nervsignalerna som går till benet, Jag vill se om kommunikationen i nerverna fungerar. Enkelt uttryckt kollar jag om hundens motorik fungerar som den ska. Ett tydligt exempel på en neurologisk skada är diskbråck, då en eller flera diskar mellan ryggkotorna trycker på och försvagar nerverna.
Det många hundägare inte tänker på är att det också behövs en del erfarenhet hos veterinären i samtalen med hundägaren. Det gäller att ställa rätt frågor och att lyssna på ägarens beskrivningar.
– Det är, anser jag, en viktig del av undersökningen. Ägaren lever med och känner hunden, ser den varje dag. Den informationen, om förändringar i allmäntillstånd, beteende och annat, är viktig för mig som veterinär, säger Björn.
“En hund haltar inte för att det är roligt”
För det allra mesta när en jakthund blir halt efter en dag i skogen är lösningen enkel. Vila, kontroller, tillfälligt minskad aktivitet, alltså inte hårda jaktdagar förrän hältan är borta. Men en hälta kan också visa ett problem som både är allvarligt och förvånansvärt tidskrävande att hitta också för en rutinerad veterinär.
– Större djursjukhus som har flera möjligheter när det gäller utredningar och förmåga att ställa rätt diagnos får ofta halta hundar skickade till sig på remiss från mindre kliniker, där man inte har hittat den egentliga orsaken. Det kan krävas exempelvis datortomografi eller kirurgi med titthålsteknik för att fastställa vissa diagnoser. Vanlig röntgen är en väldigt bra uppfinning, men med den tekniken är det tyvärr lätt att missa små förändringar som ändå kan ge stora problem.
När hunden plötsligt visar att den haltar kan orsaken alltså vara en av väldigt många. Det kan vara en struntsak som går över på ett par dagar. Å andra sidan kan det vara något direkt allvarligt. Men en sak är säker:
– En hund haltar inte för att det är roligt. Den haltar för att det finns en smärta som påverkar rörelseförmågan. Orsaken till hältan måste man hitta, annars går det inte att ställa rätt diagnos eller sätta in rätt behandling. Ganska självklart egentligen, säger Björn Lindevall när han stryker kopplet av sin just nu helt friska och definitivt inte haltande wachtelhund.
Var extra noga med unga hundar
När unga hundar har återkommande problem med hälta, ofta till synes utan egentlig anledning, är det läge att vara uppmärksam och dessutom agera ganska tidigt.
– Har du en valp eller en unghund som haltar då och då utan känd anledning, om den visar tydlig hälta vissa dagar eller perioder, kortare eller längre, är det en resa till veterinären som gäller. Det kan handla om tillväxtrubbningar, säger Björn Lindevall.
Exempel på tillväxtrubbningar:
- Armbågsledsdysplasi. Omfattar egentligen fem olika problem. Raser som är speciellt utsatta är wachtelhund samt spaniel och retrieverraserna.
- Höftledsdysplasi. Inte så vanligt i jakthundsraserna.
- Short ulna. När de två skelettbenen i underbenet växer olika fort. Raser som oftare än andra drabbas är drever, bassetraserna och alpenländische dachsbracke.
- Osteochondros. En brosksjukdom som kan sitta i bogled, armbågsled, knäled och hasled. Inte så vanligt hos jakthundar, men kan drabba alla raser.
- Panosteit. En inflammation i benmärgen. Kan drabba alla storväxta raser över 25 kilos kroppsvikt, framför allt under tillväxtperioden. Är smärtsamt och kan drabba flera ben samtidigt, men kan behandlas framgångsrikt med medicin.
Tillväxtrubbningar kan kräva korrigerande kirurgi, men inte alltid eftersom det finns grader av förändringar. Många tidigt korrigerade och behandlade tillväxtrubbningar ger bra prognos för ett framtida helt normalt jakthundsliv.
– Men om man missar en tillväxtrubbning leder det till artroser, alltså kroniska förändringar som inte går att bota. Artros brukar dessutom bli värre med åren. Alltså, har du en ung hund som haltar och din vanliga veterinär inte hittar orsaken, då ska du be om en remiss till en specialist. Nöj dig inte med en diffus förklaring som till exempel växtvärk. Det finns ingen diagnos som heter växtvärk hos hundar, säger Björn Lindevall.
