Hund: Wallelyckan Hanna, tre år.
– Jag växte upp med drever hemma. Det är en bra jaktras, men också en mysig familjehund. Av jaktegenskaperna sätter jag främst drevsätt och skall. Man får lugna och buktande jakter med många skottchanser. Sedan är drevern allround, blir vad man gör den till. Inkallningen kan vara ett problem då jaktlusten är stor. Men det går ju att träna upp. Min och Hannas jakter är den gamla hederliga allmogejakten på rå med hagelbössa. En jakt som jag älskar. Ofta är vi fyra–sex jägare och två–tre drevrar som jagar tillsammans på våra marker. Vi åker även till kompisar för att jaga dovhjort ibland.
Hund: Duvhökens Qrutan, fyra år.
– Jag gillar hundar som jagar en–två timmar. Chansade med en annan ras en gång, men det var mindre lyckat. Jaktlusten är ett signum liksom den fina fysiken med bra tassar och robust konstitution. Och numera är drevern även en trevlig familjehund. Samarbetet med föraren kunde emellertid vara bättre. Men det handlar mer om hundägarens ambition än drevern som ras. Jaktidioter passar inte in i dagens jakt och jaktetik. Vi jagar mest i Uppland, men även på Gotland. Min senaste drever är en allroundhund vilket ofta leder till snabba upptag på olika typer av vilt. Det gör varje jakt speciell och spännande. På axeln hänger en drilling.
Hund: Garvagubbens Finkel, två år.
– Min pappa var inne på sin andra drever så det föll sig naturligt att det blev drever för mig. Visserligen hade vi även taxar i några år, men drevern föll mig mest i smaken. I drevern ser jag en stor personlighet, en hund med jaktlust och en familjemedlem. Drevrar älskar att vara med på allt, men kan även vara riktiga soffpotatisar. En drever är en positiv hund vare sig det är jakt, utställning, eftersök eller något annat. Jaktsäsongen kan bli kort med en kortbent hund. I alla fall på våra marker där det vanligen faller mycket snö om vintern. Vad gäller våra äventyr i skogen har jag en förkärlek för rådjursjakten. Tycker även om att lägga fokus på viltspår för att få en spårnoga hund.
Hund: Alcor-Star, elva år.
– Jag växte upp med dreverjakt. I tonåren skaffade jag stövare och sedan älghundar, men känslan för drevern fanns kvar. När mina barn ville med i skogen blev det drever igen. Inte minst för att den är allround. Släpp en drever och det blir jakt, brukar jag säga. Ibland lite för mycket och det hör till att jobba på att få hunden kontaktbenägen. Lyckas det har man en jaktkamrat utöver det vanliga. Att höra de första väckskallen som snart går över i full jakt en härlig höstmorgon i skogen, är det bästa jag vet. Och då mina lika jaktintresserade barn är med är dreverjakt perfekt. Ofta blir det mer av händelserik jakt än tråkig väntan på att något ska hända.
Hundar: Tezz, tre år, och Lizza, född 2024.
– Växte upp med drever och så har det fortsatt. Den är perfekt i storlek för långsamdrivande jakt, speciellt i varierande terräng. Drevern klarar det mesta. Får man tag i en bra hund från rätta linjerna som är snäll och lugn, spårnoga, och tätskallig kan jakten bli fantastisk. Sedan är det såklart skillnad på individer. Kritik som hörs är att vissa är alltför envetna i förföljandet av vilt, men med rätt träning blir drevern en suverän jaktkamrat som även går bra på eftersök. Själv jagar jag mest rå, ibland även hare och räv. Vanligtvis är jag ensam på rävjakten eller kanske med en eller två passkyttar. Räven är skärpt och uppmärksam och för fina och buktande drev bör man inte vara fler i skogen.
