Aktivitet: Inspelning av avsnitt #37 av JRF:s podcast Gilla jakt.
Plats: Poddstudion, JRF:s kansli i Södertälje.
Medverkande: Anders Dalenius (marknads- och kommunikationschef), Jens Gustafsson (riksviltvårdskonsulent) och Pelle Strindberg Jutehammar (programledare, reporter).
Premiss: Du sitter på en middag med en vegetarian till bordet. Du äter köttet, hen äter bara grönt. Hen säger att ingen borde döda och äta djur. Du säger att du är jägare … Diskussionen är i gång och du funderar på hur du bäst ska hantera situationen så att hela den långa middagen blir dräglig för alla vid bordet. I poddavsnittet kom vi fram till några vinklingar som kan ge dig stöd vid bordet nästa gång. Varsågod, några utdrag:
Fördomar och okunskap
Jens berättar om ett inlägg på ett forum där någon har kört på väg 73 mellan Stockholm och Nynäshamn och rapporterat att hen har sett ”en flock på sju björnar, en stor och sex mindre” vid vägen.
– Vi kan konstatera att det var vildsvin som de såg.
Missuppfattningar om djur är vanliga. Detsamma gäller bilden av jägare.
– Gemene man kanske ser framför sig ett gäng fulla gubbar i skogen, som i någon Åsa-Nisse-film. Så är det naturligtvis inte.
Okunskapen är sällan illvilja – ofta handlar det bara om brist på erfarenhet.
Anders berättar om några personer i Södertälje som var upprörda över att de hade kört på ”renar” vid Scaniarinken. Det visade sig vara dovhjortar.
– Ju bättre vi kan förstå människors okunskap, desto lättare kan vi bemöta dem. Utgångspunkten får vara: du är inte dum – du är bara okunnig i ämnet, säger Jens.
Våga prata om känslan
Ett återkommande tema i samtalet är ärlighet.
– Det är svårt att förklara, men det är kul att jaga. Det är inte själva dödandet som är kul – men utan den möjligheten är det inte jakt, säger Jens.
Han menar att jägare ibland gömmer sig bakom argument om viltvård och ekologiskt kött.
– När man vågar gå ifrån de argumenten och i stället pratar om det som är svårt att sätta ord på – känslan, spänningen – då kan man engagera människor på riktigt. Det är den verkliga drivkraften.
Samtidigt varnar han för att försköna eller förvränga.
– Bullshitta inte folk. Förr eller senare genomskådar någon att du bluffar.
När avståndet är för stort
Alla samtal leder dock inte till dialog.
Anders beskriver hur han ser på rena hatutspel:
– Om någon inleder med ”din satans mördare, hur kan du döda oskyldiga djur?” så är det ingen bra öppningsreplik. Jag bemöter inte sådant. Det går inte på de premisserna.
Jens berättar om ett möte när han jagade änder från båt.
En kvinna på stranden ropade:
– Måste ni verkligen skjuta änder? Kan ni inte bara åka till affären och köpa kyckling?
– Vi stod väldigt långt ifrån varandra. Jag valde att paddla därifrån, säger Jens.
Invändningen är enkel att avfärda. En kyckling i butiken har också fått sätta livet till. Skillnaden, menar Jens, är att anden med all säkerhet har levt ett bättre liv än de flesta industrikycklingar.
Ett möte med verkligheten
Ibland kan verkligheten själv bli en ögonöppnare.
Jens berättar om en älgjakt där en älg drevs ut på en väg och kolliderade med en bil. Ingen människa skadades, men älgen dog direkt. I bilen satt delar av ett fotbollslag från Södertälje – killar som aldrig hade sett en älg på nära håll.
De började tävla om vem som vågade gå närmast. Till slut var det en som sträckte fram handen och rörde vid djuret.
– De visste säkert att en älg är stor och brun och bor i skogen. Men nu fick de känna hur den var varm, hur den luktade, hur ångan steg ur pälsen.
För Jens blev det en påminnelse om att alla inte delar jägares referensramar.
– Det skapade en ödmjukhet. Alla fattar ju inte det här.
Tålamod och respekt
Samtalet landar i att nyfikenhet och okunskap kräver tålamod. Hat och hårda angrepp är svårare att bemöta. Och viktigast av allt: var ärlig med drivkraften bakom jakten.
Lyssna gärna på podden i sin helhet. Den är gratis och finns där poddar vanligtvis finns – sök på Gilla jakt, avsnitt 37. Eller vilken episod som helst som väcker ditt intresse.
