När bondens grödor lockar som mest, då merparten av skadorna sker, är det inte så enkelt att hitta lägen för säkra skott. Vuxna vildsvin exponerar öron, rygglinjer och ibland sina huvuden, men sällan tillräckligt mycket av kroppen för säkra sidoskott. Efter några nätters ätande, rullande och liggande i spannmålsfält börjar det finnas ytor som är så skadade att jägaren får bra skottchanser, men det är så dags då.
Dessutom, är den vuxna grisen som plötsligt visar sig tillräckligt mycket för ett säkert skott en galt eller sugga? Om det är ett hondjur, har hon kultingar med sig som bara avslöjar sig genom att axen vippar när de osynliga rör sig i fältet? Kanske har du tio sekunder på dig för ett beslut. Är det en kultingförande sugga som faller har du ett gäng smågrisar kvar i grödan länge, inte sällan ända fram tills tröskan går.
Visst ska vi skjuta grisar i grödan för att hjälpa bonden till en bättre skörd. Men om det handlar om att minska stammen, om att antalet vildsvin på marken måste ner, finns det en annan taktik som generellt är betydligt mer effektiv: Börja i tid.
Tidigt i växtsäsongen dras vildsvinen ut på fälten, när vallar och sådder blir gröna och mustiga. Då, när grödan inte har hunnit bli mer än en eller ett par decimeter hög, är det väsentligt mycket enklare att hitta rätt svin att skjuta. Lägg jakttrycket på ensamma svin och brungrisar, skräm suggor med kultingar.
Tidig skyddsjakt kan vara väldigt effektiv i marker där stammen behöver minska i antal. Den jakten är hur som helst väsentligt säkrare än jakt i fullväxt spannmål när det handlar om selektiv avskjutning.
Samarbeta och planera
För att lyckas med skyddsjakt på vildsvin är det klokt att satsa på samarbete. Och på planering.
Lantbrukaren kan göra en hel del för att underlätta:
- Lämna en såbredd närmast skogen. Antingen en fyra, fem meter bred remsa helt utan gröda, eller varför inte så lågväxande klöver där? Vildsvin kan välja att stanna till och beta lite innan de försvinner in i högvuxen spannmål där skottchanserna är betydligt sämre.
- En annan variant är att lämna en såbredd mitt i gärdet. Ett eller flera mobila torn just där underlättar definitivt när jägarna vill hitta säkra skottchanser då vildsvin rör sig i grödan.
- Finns det tid och möjlighet vinner man på att röja undan all sly i dikeskanter och skogsbryn intill åkermarken. Ligger tätt lövverk och buskar alldeles intill grödan syns inte ens vuxna vildsvin när de lämnar skogen och ger sig in i spannmålen.
- Den första som upptäcker skador brukar vara bonden. Be den personen larma jaktlaget. Ju tidigare ni lägger ett jakttryck när vildsvin börjar lockas till grödan, desto bättre.
- Be lantbrukaren fundera på om det är möjligt att faktiskt låta vildsvinen vara i fred i en mindre åkerlapp om den ligger en bit ifrån de stora fälten. Kalla den plätten för en tillfällig viltåker. Hårt jakttryck och rejäl störning på huvuddelen av arealen, kan med lite tur styra grisarna till samma mat där de faktiskt får vara.
När samarbetet med lantbrukaren är i hamn, är det dags att börja planera jakten. Vilka i jaktlaget har störst möjlighet, beroende på avstånd och tid, att ta mer ansvar än andra? Är det läge att kontakta andra jaktkamrater än bara lagets medlemmar? En erfarenhet som många vana skyddsjägare bär med sig är att ett effektivt skyddande av begärliga grödor handlar om täta besök på marken.
- Bara för att några svin skjuts en fredagskväll, betyder inte det att grödan är fredad till nästa helg. Om möjligt, gör upp ett schema. Dela upp kvällar och nätter. Ju tätare besök av envisa jägare, desto mer störda blir vildsvinen.
- Bygg eller köp enkla, mobila torn, gärna med låg vikt, som lätt kan flyttas runt i och mellan olika fält där nya skador upptäcks.
- Kanske bonden kan köra ut storbalar som placeras strategiskt runt åkrar. Bättre skjutstöd än en storbal är svårt att hitta.
- Var ska fällda vildsvin tas om hand? Visst vill alla jägare ha kött i frysen, men av två skäl kan det vara bra att ta med hanteringen efter skottet i planeringen. Dels för att det kan bli tal om mycket kött, dels för att orken kan tryta när vilt ska tas om hand långt efter midnatt. Ta kontakt med vilthandlare och viltslakterier i närheten. Många erbjuder möjligheten att lämna in vilt dygnet runt.
- Om det inte finns en tränad eftersökshund i laget, ta kontakt med fler än en enda eftersöksjägare. Se också till att alla som är med under skyddsjakten har gott om markeringssnitslar.
- En praktisk detalj handlar om hur ett skjutet, vuxet vildsvin ska transporteras ut ur ett moget spannmålsfält. Att dra en pulka genom grödan orsakar liggsäd och skadar ganska mycket. Visst går det att till en del utnyttja sprutspåren, men det kan vara läge att fundera på andra sätt, exempelvis en enkel vagn med smala hjul och så hög att grödan enkelt reser sig igen.
- Kanske är det läge att i god tid investera i praktiska prylar. Mörkerhjälpmedel är klokt, eftersom vi till stor del pratar om jakt i svagt eller obefintligt ljus. En värmekikare är en klok investering. Om den är av riktigt bra kvalitet är priset högt, men om flera jägare går ihop, kanske hela jaktlaget, är den investeringen snabbt värd pengarna med tanke på effektiviteten i jakten. Dessutom blir mörkerjakten säkrare, med den termiska tekniken är det väsentligt mycket enklare att konstatera vilka och hur många svin som rör sig genom grödan i mörkret. Chansen att rätt grisar skjuts ökar när man ser vad man gör.
- Mest effektiv blir man förstås med ett termiskt kikarsikte på studsaren, men att jaga med en bra bösslampa tillsammans med en handhållen värmekamera är definitivt ett bra alternativ.
Utfodra eller inte
Att utfodra vildsvin med spridare som flera gånger varje natt vräker ut spannmål, majs eller andra läckerheter för att dra grisarna från bondens grödor är en omtvistad taktik. Varför ska vi mata vildsvinen när målet är att minska deras antal?
Det finns forskningsstudier som visar att vildsvin trots rejäl utfodring i skogen ändå orsakar stora skador, framför allt i mjölkmogen spannmål. Samtidigt är det självklart att ju mindre tid som grisarna spenderar i grödorna, desto mindre äter de, trampar ner och rullar sig just där. Om vi kan få svinen att lägga ett par av nattmörkrets timmar vid en inarbetad foderplats så måste ju följaktligen tiden i spannmålen minska, åtminstone en del.
Var och en får fatta beslutet, och delvis handlar det här med utfodring om hur många vildsvin som finns på marken och i området. Men om grisarna inte har någon lockande mat alls utanför bondens fält så ökar förstås risken att de stannar där vi inte vill ha dem.
Grunden till att utfodring inne i skogarna ska fungera alls, ligger i det faktum att jakttrycket i grödorna samtidigt ska vara hårt. Att bara mata i skogen och hoppas att spannmålen får vara ifred fungerar sällan, eller aldrig.
Jaga hela lågsäsongen
Skyddsjakt på vildsvin förknippas generellt med högrest spannmål. Det är då bonden ropar på hjälp, det är då vi smyger runt i nattmörkret med värmekikare och lampor. Men i praktiken handlar det om att förvalta vildsvinen på ett sätt som inbegriper hela året. Är problemen med skador stora måste kanske stammen sänkas, vilket betyder hårt jakttryck, men inte bara under de känsliga sommarmånaderna.
Mycket vildsvinsjakt under ordinarie jaktsäsong är förstås grunden. Men det kan behövas mer. Börja i så fall tidigt under våren, gärna redan när tjälen försvinner. Då brukar vildsvin gilla att böka sig ner i vallar och sådder i sin jakt på rötter, maskar och insekter. Gamla vallar där kvickroten har fått stadigt tag brukar vara hårt utsatta. Så fort tjälen gått och mörkret faller börjar den egentliga skyddsjaktssäsongen där.
Kortfattat kan man säga att en effektiv skyddsjakt handlar om att följa vildsvinens val av föda. Följ maten, då blir du en effektiv skyddsjägare.
När våren kommer på allvar, och allt grönt börjar fyllas med växtsaft, kommer vildsvinen ut på det öppna. Vallar och höstsådder kan vara begärliga.
Om bonden ska vårså exempelvis havre kan det vara bra att ha jägare på plats de första nätterna efter att såmaskinen har lämnat gärdet. Inte minst om det har regnat, då maskarna ålar uppåt. Det finns exempel på nysådder som nästan helt förstörts, då svinen både har ätit upp utsädet och bökat fram annat ätligt ur den nakna, lättarbetade jorden.
När sådda grödor har kommit upp ett par, tre decimeter är det fortfarande långt till mognad. Då är vildsvinen ute och betar ungefär som allt klövvilt. Också då är chanserna goda att till viss del reglera stammen genom nattlig jakt.
Dessutom är det väsentligt mycket enklare att faktiskt se vildsvinen om skyddsjakten drar i gång tidigt under säsongen. Och det är enklare att skjuta rätt djur jämfört med när spannmålen står hög och mjölkmogen.
Ytterligare en fördel med att vara ute i god tid, är att den jakten samtidigt blir en effektiv inventering. Hur många vildsvin rör sig i markerna? Hur ser kullarna ut? Det är nu du kan se om suggorna har grisat i rätt tid eller om årets kultingar kommer sent. Ovanpå det får du också en god insyn i hur alla andra viltstammar mår, eftersom det normalt är så att betydligt mer vilt rör sig på det öppna efter att mörkret har fallit.
Om sommarens problem har varit stora, varför sluta bara för att tröskan är klar för året? Stubbåkrar innebär alltid spillsäd. De första nätterna efter skörd kan mörkerjakten vara framgångsrik. Också i det läget är det lätt att skjuta rätt vildsvin.
Glöm inte att vi får släppa rätt tränade hundar efter vildsvin från den 1 augusti. På många håll är inte grödorna mogna att skörda än. Har du en hund som du enkelt kan styra, varför inte nyttja den? Bäst är förstås en specialtränad hund som enbart är intresserad av vildsvin. Men det behöver, enligt min erfarenhet, inte vara en överdådig vildsvinshund. Grisarna gillar inte hundstörning. Det väsentliga är att du kan styra hunden att inte jaga annat vilt, att du kan bryta den när du vill. Om den taktiken fungerar fullt ut, så har du en väldigt bra störning i spannmålsfälten.
Variera tiden
Vildsvin är vanedjur, precis som vi människor. Det vanliga är att vi drar ut på skyddsjakt samma tid varje kväll, och avslutar vid ungefär samma tid. Man måste ju sova.
Bryt den vanan i sommar. Variera tiden du lägger på den nattliga, nödvändiga jakten. Varva tidiga kvällars smygjakt med att ställa klockan på mitt i natten ibland och en timme före gryningen ibland. Erfarenheten säger att vildsvin ofta känner sig tryggare i gryningsljus och när skymningen sänker sig.
Är ni flera som skyddsjagar? Visst är det trevligare att jaga med sällskap, men välj då och då att dela upp natten mellan er. Det är som vanligt, ju mer och tätare jakt och störning, desto mindre skador.
Skjut bara på rätt ställen
Även om målet med skyddsjakten samtidigt är att minska vildsvinsstammen i området, kan det vara klokt att under den mest känsliga tiden (mjölkmognaden) undvika att skjuta grisar där de i praktiken inte gör bonden någon skada. Alltså, skjut vildsvin där de ställer till det, låt dem leva där de inte orsakar problem.
Att störa och styra bort vildsvin från marker där de inte minskar bondens skördar, är ju rent logiskt feltänkt.
Framgångsrik skyddsjakt handlar generellt om både jakttryck och styrning. Ett exempel är att det inte blir någon åteljakt under skyddsjaktsäsongen. Då är åtelplatserna rena foderplatser där ingen stör grisarna, för där gör de ingen bonde besviken.
Lär dig hur vildsvin fungerar
Ju mer man kan om hur det vilt som man jagar lever och fungerar, desto mer effektiv är man som jägare. Det gäller absolut under skyddsjakt på vildsvin. Här är några tips i ämnet:
- Det är inte lätt att skilja sugga från galt när man bara ser öronen och rygglinjen över grödan. Men några saker kan avslöja det som inte syns. Vuxna galtar går sällan nära eller tillsammans med andra vildsvin. Ser du två vuxna grisars ryggar röra sig intill varandra, och långsamt åt ungefär samma håll, är det troligen hondjur. Ser du en ensam vuxen gris är det läge att kikarspana noga runt den. När smågrisar eller mindre brungrisar rör sig i grödan så vajar stråna. Det blir som små vågrörelser i spannmålen.
- Just när svinen tar sig ut i grödan är de vaksamma. Vänta tills du hör att de börjar äta och ”prata” med varandra. Först då smyger du in för en skottchans.
- Ofta väljer svinen samma väg in i grödan natt efter natt. Notera var de lämnar skogen. Till nästa natt kan du vara förberedd, kanske med ett mobilt torn just där chansen är som störst att komma till skott.
- Inte sällan kommer vildsvin tillbaka till samma ställe där de senast lämnade fodersöket. Ser du en ny skada i grödan är det läge att vaka, eller i varje fall vara extra uppmärksam, just där.
- Befinner du dig rätt i vind och har flera vildsvin framför dig kan det vara klokt att vänta in flera chanser. Om den gris som du skjuter faller så att du säkert vet att den ligger, sitt kvar helt tyst och stilla en lång stund. Chansen att de svin som blev störda av skottet kommer tillbaka för att nyfiket ta reda på vad som hände är faktiskt ganska stor. Är du helt säker på att skottet du sköt tog, vänta i det längsta med att repetera in i ny patron i loppet. Ljudet av skottet ”väckte” vildsvinen, det är slamret av repeteringen som verkligen får dem att fly.
Skjuta eller skrämma
Begreppet skyddsjakt brukar generellt tolkas som att det enbart handlar om att skjuta vildsvin där de gör skada. Det finns för många vildsvin, förvaltningen handlar om att minska antalet individer, punkt slut.
Men den taktiken har en baksida. För att komma i läge för säkra skott i mogen spannmål gäller det att vara tyst, ta god tid på sig och att hela tiden vara noga med hur vinden drar. Jägaren ska helt enkelt inte märkas. Resultatet blir, när jakten är framgångsrik, att ännu ett vildsvin hänger i slaktboden.
Problemet är att de vildsvin som är kvar i närheten av det lyckade skottet snart är ute i grödan igen, framför allt när spannmålen är mjölkmogen då lockelsen är näst intill oemotståndlig.
Ibland kan det därför vara mer effektivt att hålla inne med skottet och i stället satsa på att skrämma bort grisarna från grödan.
Den taktiken har dessutom en annan fördel. Ofta får vildsvinen all skuld för att resultatet i tanken när tröskan ska tömmas inte motsvarar bondens förväntningar. Men där det finns vildsvin, finns det generellt också andra vilt som gärna äter sig mätta på spannmål i nattens mörker. Dovvilt, älgar, rådjur och kronvilt är arter som bidrar till problemet. En vuxen älg, till exempel, äter väsentligt mycket mer än ett fullvuxet vildsvin. Älgar har dessutom en tendens att ta lega i grödorna, och de skadorna kan bli betydande. För att inte tala om dovvilt, som i stora grupper äter sig igenom ett spannmålsfält likt ett gigantiskt plogblad.
När tanken är att skrämma undan vildsvin, blir samtidigt allt vilt i grödan stört.
På ett sätt gäller visserligen samma problem som när ett enstaka vildsvin fälls i grödan, det dröjer inte så länge förrän djuren är ute och äter igen. Ska skrämseltaktiken fungera handlar det alltså om att störa gång på gång i samma fält, under flera timmar samma natt. Om du inte kompletterar med andra sätt att störa undan viltet.
Olika sätt att skrämma
Det finns en rad olika sätt som faktiskt kan vara effektiva metoder för att skrämma och störa undan vildsvin från skyddsvärda grödor. Gemensamt för alla metoder är att de måste varieras, förändras och komplettera varandra för att fortsätta ha god verkan. Vildsvin lär sig snabbt, det handlar om kloka djur som läser vad som händer, kollar och dubbelkollar. Men den som lägger tid på variation i störningarna brukar ha framgång.
Skrämseltaktiken kräver alltså täta besök på marken. Eller kanske går det att leja någon som bor nära?
Det bästa är att kombinera olika konstgjorda sätt att störa och skrämma med aktiv skyddsjakt. Engagemang i den kombinationen brukar leda till framgång. Vildsvinen klarar helt enkelt inte hur mycket störning som helst.
Ljud: Många har provat att låta ljud från en helt vanlig radio dundra ut i nattens mörker. Helst en variation av både musik och prat. Grisarna brukar undvika människor, vilket inkludera ljud av människor. Visserligen går det åt rejäla apparater, typ bergsprängare om fältet är stort, men ljudstörning kan vara förvånansvärt effektivt.
En gasolkanon ger erfarenhetsmässigt en väldigt god effekt. Den drivs vanligtvis av ett 12-volts batteri, går att ställa in för olika skottintervall, kan smälla av enkla, dubbla eller slumpmässiga skott. Ljudet är rejält och ligger ofta mellan 120 och 140 decibel.
Det finns också enklare (och billigare) ljudskrämmor som är rörelseaktiverade. De brukar använda både ljus och ljud för att skrämma. Nackdelen är att räckvidden inte är så stor. Den här typen av skrämmor kräver att du har koll på vilka växlar vildsvinen använder för att ta sig ut i grödan.
El: Elstängsel är effektiva, om de byggs på rätt sätt med rätt antal trådar med rätt avstånd emellan. Men bra elstängsel kräver en ganska rejäl investeringsvilja, både när det gäller initiala kostnader och underhåll.
Mänsklig lukt: När vi pratar om vildsvin och lukter handlar det normalt om vad som lockar grisarna till foderplatserna. Men här är det tvärtom. Vilka lukter stör undan vildsvin? Just det, doften av människa. Det är därför vi alltid lägger energi på att smyga in mot vildsvin med vinden rätt. Alla som har jagat vildsvin vet vad som händer när vinden vrider och grisen får vår lukt i sin extremt känsliga näsa.
Detta faktum har provats av flera lantbrukare där problemen har funnits i många år. Men det handlar inte om att hänga upp väl ingångna kläder i träden intill fälten. I stället är det stark parfym som gäller. Här finns inga studier gjorda men flera markägare och lantbrukare som har provat menar att det faktiskt fungerar. Och varför inte testa i sommar, eftersom hanteringen är enkel?
Köp starkt doftande parfym. Riv remsor av ett gammalt lakan. Knyt upp remsorna i grenar en bit in i skogen intill fält som ska skyddas. Ta en promenad, gärna ofta och helst varje dag, och bättra på den starka doften på remsorna.
Det går förstås också att sätta remsor på käppar som trycks ner i sprutspåren på fälten.
Skrämselskott i hagelbössan: Det finns patroner i kaliber 12 som används för att skrämma björnar och annat vilt. Laddningen skjuts ut och exploderar efter 40–60 meter. Ett fabrikat är S&B Starbust 12/76. Dessa ”fyrverkerier” stör definitivt undan allt vilt, men kräver förstås att du är på plats med bössan. Sök på nätet efter ”skrämselskott” så hittar du rätt.
Fladdrande plast som stör: De försök som görs med tomma plastsäckar på stolpar har visat sig fungera ibland. Men det krävs ett antal stolpar som dessutom måste flyttas runt på gärdet inför i princip varje natt.
