Politiker beredd att ta strid för oskyldigt anklagade jägare
Fyra jägare i Arjeplog blev misstänkta för brott och fråntagna sina jaktvapen. Först flera år senare frikändes de i domstol. Bör oskyldigt anklagade jägare kunna få ekonomisk ersättning? Efter Jakt & Jägares artiklar om Arjeplogsfallet kan frågan hamna på riksdagens bord. ”Det är absolut en intressant tankegång”, säger riksdagspolitikern John Widegren (M).
John Widegren är Moderaternas jaktpolitiske talesperson i riksdagen. Han representerar Östergötland och är en hängiven jägare.
– Jag jagar så mycket som jag hinner och kan. Här nere där jag bor är vi bemedlade med viltbara jaktstammar året runt, säger M-politikern.
Han beskriver sig som en allätare inom jakt och jagar inte bara på hemmaplan. Med jaktintresserade vänner runtom i Sverige har han kunnat bocka av olika jaktmarker ute i landet.
– Men aldrig i fjällvärlden. Det har jag kvar, säger John Widegren.
– Om inte renmarkskommittén som jag ingår i landar helt galet och den möjligheten försvinner, tillägger han.
John Widegren känner väl till Karl Hedin-fallet och andra jaktbrottsutredningar som har dragit ut på tiden i flera år. Arjeplogsärendet, som Jakt & Jägare rapporterade om i nummer 6 2024, är det senaste i raden. Som jägare kan John Widegren enkelt föreställa sig vad det innebär att ha brottsmisstankar hängande över sig och fråntas möjligheten att jaga.
– Jag har i sak inga invändningar mot att vapen omhändertas om personer misstänks för brott. Men jaktbrottsprocesser får absolut inte ta så här lång tid. Det är väldigt, väldigt olyckligt, säger han.
Nu är M-politikern beredd att ta strid för oskyldigt anklagade jägares rätt till ekonomisk ersättning.
“Jag har fortfarande svårt att förstå hur åklagaren kunde tro på en fällande dom mot min huvudman.”
Lisa Länta, advokat
Arjeplogsärendet
Arjeplogsärendet kretsar kring fyra renskötare i Maskaure sameby som åtalades för grovt jaktbrott i samband med skyddsjakt på två björnar. Renskötarna var på olika sätt involverade i skyddsjakten, åklagaren menade att de agerade ”gemensamt och i samförstånd”.
Advokaten Lisa Länta försvarade en av männen. Han ville veta hur misstankarna mot honom specifikt såg ut, han undrade vad i hans agerande som motiverade ett åtal. Advokaten hade inget bra svar.
– Jag förstod det inte själv. Han stod på en parkeringsplats och drack kaffe tillsammans med andra personer när den ena björnen sköts, säger Lisa Länta.
När den andra björnen sköts från helikopter var det hennes klient som avlossade skotten.
– Men den delen av jakten har åklagaren aldrig ifrågasatt. Jag har fortfarande svårt att förstå hur åklagaren kunde tro på en fällande dom mot min huvudman, säger Lisa Länta.
De fyra renskötarna fick i ett tidigt skede sina jaktvapen omhändertagna. Männen försökte förgäves förklara att de behöver vapen för att kunna avliva trafikskadade och rovdjursrivna renar.
Det hjälpte inte att åklagaren i målet bedömde att renskötare av djurskyddsskäl måste ha tillgång till vapen, Polismyndigheten och domstolar sa ändå nej. När renskötarna till sist frikändes i domstol hade Lisa Läntas klient gett upp och sålt sina renar.
“Jag tror inte att vanliga människor kan fantisera om vilket lidande det innebär.”
Peter Larsson, jägare
– Han kroknade något år innan den friande domen, säger advokaten.
Tre av de frikända renskötarna fick tillbaka sina jaktvapen efter nästan fem års väntan. Åklagaren har överklagat domen mot den fjärde mannen, samebyns ordförande Peter Larsson som var jaktledare under skyddsjakten. Han är inne på sitt sjätte år som vapenlös jägare.
Arjeplogsärendet är ett bra exempel på vilka svåra konsekvenser omhändertagande av jaktvapen kan få. De fyra renskötarna drabbades tredubbelt – uteblivna jaktupplevelser, inga köttintäkter, ingen möjlighet att avliva skadade renar.
– Det har varit en mardröm. Helt ostraffade personer blir anklagade för ett grovt brott. Jag tror inte att vanliga människor kan fantisera om vilket lidande det innebär, har Peter Larsson tidigare sagt till Jakt & Jägare.
Ersättning för lidande
Brottsmisstänkta personer som blir frihetsberövade och därefter frikända kan via Justitiekanslern (JK) få ersättning för tiden i häkte. Ersättningen gäller förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och utgifter – men framför allt det lidande som ett frihetsberövande innebär.
Ersättningen för lidande baseras i huvudsak på hur länge personen har varit frihetsberövad. Beloppet kan i vissa fall bli större än JK:s schablonersättning, om tiden i häkte bedöms ha varit särskilt påfrestande.
– Vi gör alltid en individuell bedömning. Det är sökande som har bevisbördan för att frihetsberövandet har varit särskilt påfrestande, säger Daniel Evers, beredningsjurist vid Justitiekanslern.
En jägare som sitter häktad och missar älgjakten skulle teoretiskt sett kunna få ett extra stort skadestånd, även om det verkar långsökt utifrån JK:s praxis.
“Det är definitivt en fråga som jag tar med mig och som jag kommer att titta närmare på.”
John Widegren, riksdagspolitiker
Om jägaren blir frikänd utan att dessförinnan ha suttit häktad – vilket var fallet i Arjeplogsärendet – finns ingenting att hämta hos JK. Då kvittar det hur länge jägaren har varit utan vapen och vilka konsekvenser omhändertagandet har fått.
Bör regelverket ändras? Ska jägare kunna få ersättning från staten även om de inte har varit frihetsberövade? Absolut, tycker Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent vid Jägarnas Riksförbund.
– Det är en jättebra tanke, säger han.
Jens Gustafsson konstaterar att vapenlösa jägare kan drabbas ekonomiskt, bland annat i form av uteblivna intäkter vid köttförsäljning. Men jakt är inte bara en inkomstkälla och en trevlig fritidssysselsättning, det är ofta en livsstil.
– Ett omhändertagande av jaktvapen kan kanske inte jämföras med en häktning, men det kan innebära en betydande inskränkning i personens välbefinnande. Jaktupplevelsen i sig kan ha ett stort värde som brottsmisstänkta jägare går miste om, säger Jens Gustafsson.
Lagändring krävs
Lisa Länta har i rollen som advokat varit inblandad i många jaktbrottsprocesser. Hon skulle gärna se ett juridiskt regelverk där frikända jägare kan få ersättning av staten om de fått sina vapen omhändertagna.
– Det är inte alls en tokig tanke. Men då krävs en lagändring, säger hon.
Efter Jakt & Jägares artiklar om renskötarna i Arjeplog verkar det även i riksdagshuset finnas intresse för en förändring.
– Jag har inte funderat i de här banorna förut. Men det är absolut en intressant tankegång. Det är definitivt en fråga som jag tar med mig och som jag kommer att titta närmare på, säger John Widegren.
Med det egna partiet i regeringen har John Widegren inflytelserika ministrar inom armlängds avstånd, bland andra Gunnar Strömmer, justitieminister och partikamrat.
– Jag träffar ministrar kontinuerligt i olika frågor. Särskilt Gunnar som är så otroligt pragmatisk och som alltid tar sig tid när man vill prata med honom, säger John Widegren.
Om riksdagen ska hantera frågan om ekonomisk ersättning till oskyldigt utpekade jägare kommer det mest troligt att ske i justitieutskottet.
– Jag kommer i så fall att kontakta vårt förstanamn i justitieutskottet och diskutera frågan med den personen, säger John Widegren.
“Felaktigt omhändertagande av vapen bör berättiga till ersättning.”
Sven Severin, advokat
Positivt att frågan lyfts
Advokaten Sven Severin försvarar Peter Larsson i jaktbrottsprocessen och vapenärendet. Han har företrätt flera andra brottsmisstänkta jägare och välkomnar John Widegrens besked.
– Det är positivt att han är beredd att lyfta den här frågan. Det är min absoluta uppfattning att felaktigt omhändertagande av vapen bör berättiga till ersättning, säger Sven Severin.
Han försvarade företagsledaren Karl Hedin som satt frihetsberövad en månad och miste sina jaktvapen i nästan fyra år. Karl Hedin begärde 8,3 miljoner kronor i ersättning men fick nöja sig med 31 000, vilket motsvarar JK:s praxis för en månad i häkte.
Han och Sven Severin tänker stämma staten, de förbereder en domstolsprocess. Frågan är vilka förhoppningar de vågar ha, med tanke på nuvarande lagstiftning och synsätt.
Känner du till något ärende där jägare har fått skadestånd när deras vapen blivit omhändertagna?
