”Schillerstövaren har stadigt minskat i antal registreringar. Avelsbasen är smal och många medlemmar i Schillerstövarföreningen är ense om att något radikalt måste göras för att rädda rasen. Ett sätt är att friska upp rasen med nytt blod utifrån.”
Så lät det redan i början av 1990-talet. Citatet är hämtad ur tidningen Jakthunden 1994. Artikeln handlar om en omdiskuterad satsning som en av de mest engagerade schilleruppfödarna i landet på den tiden, Arne Holmgren, Vikbolandet, gjorde i syfte att tillföra schillerrasen nytt friskt blod.
Rasen som valdes ut var den jugoslaviska stövaren balkanski gonic, numera benämnd srbski gonic.
Innan någon inkorsning kunde bli aktuell ville Arne Holmgren veta mer om det eventuella släktskapet raserna emellan och en undersökning genomfördes på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Kumar Juneja, forskare vid Institutionen för husdjursförädling och sjukdomsgenetik, och laboratorieingenjören Siw Johansson stod för vetenskap och teknik. Lennart Swenson, genetiker som då var knuten till Svenska Kennelklubben, SKK, övervakade processen liksom självklart initiativtagaren själv.
Spänning i luften
Det låg spänning i luften när blodproverna från balkanski gonic och schillerstövare analyserades i proteinelektrofores. Det innebär att blodplasma används i två steg och därefter framträder ett mönster av olika proteiner i en gel som färgas. Mönstret visar sedan hur de olika proteinerna hänger ihop och hur fort de har rört sig framåt.
Rasanalysen bjöd på en intressant upptäckt, nämligen att just en speciell typ av protein som dittills bara hade visat sig hos raser med asiatiskt ursprung återfanns hos både schiller och balkanski gonic. Denna upptäckt, plus ytterligare samstämmighet i en annan typ av mer ovanliga protein, gjorde att Kumar Juneja med säkerhet kunde konstatera att de två raserna är besläktade.
Som jämförelse visade Kumar hur finsk stövare ”passade in” i mönstret, men finnstövarna visade sig sakna den typ av protein som binder schiller och balkanski gonic samman.
Med analysresultatet i ryggen gjorde Arne Holmgren en djärv satsning och importerade tre hundar från dåvarande Jugoslavien. Några formella krav på meriter hos importerna gällande exteriör eller jaktliga egenskaper fanns inte då. När jag nyligen kontaktade honom för att höra hur det blev med korsningshundarna skojade Arne Holmgren lite om det jaktliga resultatet: ”Du anar inte vilka långa ben hararna på Vikbolandet har…”
Förhindra ärftliga sjukdomar
Sofia Malm Persson.
Bakgrunden till att inkorsningar i schillerrasen gjordes lite till och från under 1990-talet, även luzernstövare och finsk stövare har använts, var nödvändigheten att bredda avelsbasen och ”mota Olle i grind” gällande flera ärftliga sjukdomar.
Det första inkorsningsprojektet med balkanski gonic ebbade ut, men den 31 år gamla tidningstexten är lika aktuell i dag och ett nytt inkorsningsprojekt startades 2023 och ska pågå till 2027. SKK stöttar med 50 000 kronor från organisationens utvecklingsfond.
Sofia Malm Persson är genetiskt sakkunnig på SKK:s avdelning för avel och hälsa.
– Det finns många raser som har en smal avelsbas och är i behov av det som vi numera benämner rasvård, men när det gäller våra svenska raser har Kennelklubben ett särskilt ansvar. Just schillerstövare har inga överhängande hälsoproblem i dag, men avelsbasen är för liten vilket gör det svårt att selektera avelsdjur, säger Sofia.
Hon anser att schilleruppfödarna gjorde rätt som i samband med bildandet av Svenska Schillerstövarföreningen för ett trettiotal år sedan beslöt att korsa in andra stövarraser med liknande egenskaper.
– Avelskommittén utvärderade det gamla projektet med balkanski gonic och har godkänt Svenska Stövarklubbens aktuella projektplan med srbski gonic som rasen heter numera.
Släktskapet
Har det gjorts nya mer avancerade dna-tester för att fastställa släktskapet mellan schiller och srbski gonic?
– Nej, vi har inte ansett att det är motiverat med hänsyn till de kostnader som det innebär. De som är engagerade i projektet är rutinerade när det gäller att utvärdera olika alternativ. Srbski gonic och schiller är fenotypiskt lika både vad avser jaktsätt och utseende, vi har bedömt att det räcker som beslutsunderlag i dag.
– Trots en viss skepsis hos en del uppfödare gällande färganlagen har det även gjorts lyckade inkorsningar med finsk stövare och luzernstövare. Färganlag, som ofta har en enkel nedärvning, är rätt lätta att hantera och komma till rätta med jämfört med exempelvis jaktliga egenskaper och ärftliga sjukdomar, säger Sofia och fortsätter:
– Det absolut viktigaste är att se långsiktigt när det gäller avelsstrategier. De flesta som är intresserade av djuruppfödning känner till heterosiseffekten, en påtaglig vitalisering i den första generationen, men rasvård ska ge resultat i många generationer framåt.
En av de drivande i det pågående rasvårdsprojektet är Thommy Sundell. Förutom att han är en hängiven anhängare av schillerstövare har han lång erfarenhet av olika förtroendeuppdrag inom SKK, för närvarande är han ledamot i SKK:s centralstyrelse.
Dokumenterad uppföljning
Thommy Sundell.
– Innan det nya projektet sattes i gång gjordes en dokumenterad uppföljning av alla tidigare inkorsningsavkommor i alla led. Resultatet var generellt sett positivt.
– Även om schillerstövare inte har problem med vissa ärftliga sjukdomar i samma utsträckning som tidigare, behövs det nytt blod så att vi inte hamnar i en återvändsgränd, förklarar Thommy.
För att finna det nya blodet reste Thommy och Schillerstövarföreningens ordförande Kjell Larsson till Serbien 2023 för att köpa in lämpliga avelshundar. Det visade sig bli en spännande resa.
– Det är praktiskt taget omöjlig att resa runt i Serbien på egen hand. Genom känningar i byggbranschen fick jag kontakt med en tolk som hjälpte oss. Utan honom hade vi stått oss ganska slätt, berättar Thommy och fortsätter:
– Vi besökte flera uppfödare och förhörde oss om de olika inriktningarna i stövaraveln som finns i Serbien. Vissa linjer jagar hare medan andra har fokus på räv, vildsvin eller guldschakal. Jaktsätten kan skilja sig en hel del från hur vi jagar, liksom hundhållningen. Även hos välmeriterade uppfödare hölls hundarna fastkedjade vid en primitiv koja.
– Vårt besök utmynnade i att vi beställde en hanhund och en tik som skulle levereras till Sverige efter avklarade rabiesvaccinationer.
Två meriterade hundar
De två hundar som Thommy och Kjell fastnade för var en hane vid namn Marinko, född 2021, och en tik som aldrig levererades då uppfödaren ångrade sig. I stället blev det en annan tik, vid namn Atala, som fick komma till Sverige.
– Det var en fin tik, meriterad på räv och med excellent på utställning, som planerades att paras förra året, men tyvärr blev hon sjuk och avled i februari i år. Men Marinko finns kvar. Han har ställts ut under våren och fick excellent och är även meriterad på räv. Avelsrätten tillhör Stövarklubben men han bor hos en fodervärd, Robin Andersson, en småländsk kille som är uppväxt med hundar och jakt.
Förhoppningar inför framtiden?
– Att antalet schillerstövare ökar med en begränsad inavelsökning och att vi får en bredare avelsbas. Nuvarande målsättning är att det ska födas minst 130 valpar årligen, men dit har vi inte nått under senare år, svarar Thommy.
En titt i SKK:s avelsdata visar att det registrerades 335 schillervalpar 1990, sedan ligger siffran kring 250 valpar årligen fram till 1996 då en tydlig nedgång noteras till 162. Under flera år pendlar sedan antalet registreringar upp och ner mellan i runda slängar 150 och 70 för att 2024 nå en bottennotering med 59.
– Det finns förstås flera förklaringar till nedgången, men en starkt bidragande orsak är vargsituationen i flera län som har gjort att traditionerna kring all löshundsjakt börjar tyna bort.
– Längre tillbaka i tiden hade de stora utbrotten av rävskabb en negativ effekt för schillern. Ungefär 80 procent av dem som jagar med schillerstövare jagar helst räv, säger Thommy.
Och då duger inget annat än en schiller … ?
– Nej, inte om du frågar mig!
