Vi har gott om prov för jagande hundar i Sverige. Älghundar, apportörer, stående fågelhundar, grythundar, listan med välkänd och inarbetad provverksamhet är lång. Mycket av aveln baseras på det som finns i stamböckerna hos Svenska Kennelklubben, där provresultaten samlas.
Men fenomenet med stöthundar, de kort jagande hundarna som sedan decennier är så vanliga under sällskapsjakter i landets södra delar, har seglat förbi vid sidan av.
Så har det varit ända sedan den så kallade rådjursexplosionen, då nyttan av snabba, högbenta hundar med kortare arbetstider än våra klassiska långsamdrivande raser slog igenom stort på bara några år.
– Det började runt 1990, då man insåg behovet av längre jakttid på rådjur eftersom stammen vuxit över alla breddar. Fram till dess slutade rådjursjakten med drivande hundar som tax och drever vid årsskiftet. När vi förlängde tiden till den sista januari fick rådjur endast jagas med det som vi i dag kallar stöthundar, mer högbenta hundar som förföljde vilt i fem minuter, berättar Johan Sonesson, som sitter i Svenska Kennelklubbens, SKK:s, jakthundskommitté.
Insåg misstaget
Ganska snabbt efter det ändrades reglerna igen, beslutsfattarna insåg misstaget, och de långsamdrivande hundarna får sedan dess släppas fram till 31 januari.
Rådjursstammen beskattades hårt och minskade. Men intresset för snabba, drivande hundar med kortare arbetstider svalnade inte. I takt med dovviltets spridning och vildsvinens explosionsartade reproduktionstakt blev det tvärtom.
I dag är högbenta, kort jagande hundar en vanlig syn under klövviltsjakter överallt söder om Bergslagen. Raser som vorsteh, kleiner münsterländer, spaniel, jaktlabrador och andra ska snabbt och effektivt stöta/driva fram klövvilt till passskyttar. Dessutom handlar jaktsättet om snabbhet och drevens längd, inte enbart om hundarna benlängd.
Begreppet “stöthund” alltför brett
Den jaktformen har under de 35 år som gått blivit en given del av vår jaktkultur. Men det finns en baksida. Snabba, högbenta hundar får inte förfölja vilt länge.
– Det handlar om jaktetik. I jakthundskommittén har vi länge tryckt hårt på etiken när det gäller hundar i jakten, och det har vi inte varit ensamma om. Men de vi kallar stöthundar har gått under allas radar. Begreppet stöthund är så brett och utspätt att få jägare, hundförare inräknade, kan sätta fingret på hur en stöthund får och ska jaga. Det är bakgrunden till att vi har skapat ett regelrätt stöthundsprov, säger Johan Sonesson.
Grunden för det nya provet fanns redan i ett stöthundstest som togs fram under 1990-talet, men som aldrig genomfördes i praktiken.
– Vi i jakthundskommittén, tillsammans med bland andra Svenska Vorstehklubben där framför allt företrädare för kleiner münsterländer länge har velat ha en provverksamhet, putsade på det gamla regelverket för att anpassa det till dagens krav. Under förra säsongen genomfördes två praktiska test av provet, under två olika jaktdagar, med bra resultat. Den här jaktsäsongen, 2025/2026, är stöthundsprovet verklighet, nu är vi i gång, säger Johan.
Nya provet ger svar
Ewa Ekfeldt är kanslianställd som sakkunnig i jakt och jakthund hos SKK, samt sekreterare i jakthundskommittén. Hon menar att behovet av ett prov för kort jagande klövviltshundar har varit stort, av flera skäl.
– Etiken är det viktiga, sättet vi använder hundar på i jakten måste vara etiskt. Men man kan inte förklara jaktetik i ord, den ska visas. Snabba hundar ska inte förfölja vilt under lång tid, och vi som jagar med hund ska kunna visa att vi klarar den utmaningen. Det här provet, och definitionen av vad en stöthund är, har saknats. Vi har identifierat en brist och nu gör vi något åt saken, säger hon.
Den nya provverksamheten, menar Ewa, kommer att visa vad en stöthund egentligen är.
– Det behövs en tydlig bild av hur en stöthund ska jaga. Med de provregler som nu är fastställda finns den bilden, och jag tror att många hundförare kommer att ha nytta av att faktiskt se vad begreppet innebär. Vet du hur hundens ska arbeta i skogen blir det enklare att göra rätt från början under fostran och injagning.
Provet öppet för alla hundar
Stöthundsprovet är, precis som viltspårprov, öppet för alla hundar. SKK, som står bakom provet, uppmuntrar inte blandrasavel, men i det här fallet handlar provet om att forma en enhetlig syn på vad en stöthund ska vara. Hur hunden ser ut, och vad som finns bakom den, spelar ingen roll.
– Det tycker jag är väldigt bra. Vad man än tycker om korsningar mellan raser är det ett faktum att väldigt många hundförare jagar med blandraser som stöthundar under såtjakter. Jag ser också nyttan i att en hundägare kan visa på papper att hunden fungerar som en stöthund, oavsett vad det är för ras, säger Ewa.
Provet sker under praktisk jakt, eller under omständigheter som kan likställas med riktig jakt. Den här första säsongen blir lite som en prövotid, saker ska sätta sig, provet ska marknadsföras och domare ska utbildas. Men långsiktigt kan den här verksamheten komma att betyda mycket.
– Flera ras- och hundklubbar är intresserade och jag hoppas att yrkesjägarna i Viltmästareförbundet hoppar på. Jag ser framför mig mer information om stöthundar, nu när det finns ett regelverk, i utbildningen av jaktledare. Men det här är också bra för den enskilda hundföraren, det är vi som är ansvariga för hur våra hundar jagar. Det handlar om etik under jakt med hund och ju mer man vet och kan om vad en stöthund är, desto bättre är det, säger Ewa Ekfeldt.
Svenska Kennelklubbens ansvarar
Det här är en officiell provverksamhet som sker i Svenska Kennelklubbens regi. Proven arrangeras till att börja med av Svenska Vorstehklubben och Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar. Resultaten hamnar i stamböckerna och blir förmodligen en del i flera rasers avelsarbete framöver.
Men den stora vinsten, menar Johan Sonesson, är att ljuset riktas mot en grupp jakthundar som alla vet finns, men som hittills inte har varit ”officiell”.
– Vi lyfter en stor grupp hundar som har gått under radarn alldeles för länge. Det här är bra för aveln i ett antal raser men jag får också ett kvitto på att min egen hund jagar på ett acceptabelt sätt. Lyckas vi få många förare av stöthundar att jobba för att följa de regler som vi har format i provet är mycket vunnet. Då undviker vi kritik utifrån samtidigt som den jakt vi använder stöthundarna till blir effektiv, upplevelserik och etisk, säger Johan Sonesson.
