En hund är en hund. Det är egentligen det enda som du behöver hålla i minnet, där du sitter på köksgolvet med den lilla valpen tultande omkring dig.
När valpen lämnar tryggheten hos sin mamma och miljön hos uppfödaren, lämnar den samtidigt allt som den känner till. Det är som att vända blad totalt. Allt som valpen ser, känner och upplever i sin nya miljö är helt nytt. Det är därför som den är så påverkbar under den första tiden. Valpens alla sinnen är inställda på att ”överleva” i nya omständigheter, den suger i sig allt som den behöver veta och kunna för att passa in.
Det ger dig fantastiska möjligheter att med enkla medel fostra valpen till en fungerande familjemedlem hos just dig. Börjar du i tid med att lära valpen dina regler, att gilla din livsstil och ditt sätt att leva med hund, undviker du en massa irriterande små och stora problem när hunden har blivit vuxen.
Var fysisk
Hundar är fysiska varelser. De både gillar och behöver tydlig fysisk kontakt. Det ska du ge valpen. Ditt sätt att ta i och röra den stärker bandet mellan er. Kropp mot kropp, då lär människa och hund känna varandra ännu bättre.
- Låt valpen vila intill dig, tryckt mot dig. Första tiden sover du så att din hand kan vidröra valpen, eller valpen vidröra handen när den vill. Därmed inte sagt att det måste vara så särskilt länge. Snart kan valpen ha sin plats långt från din säng. Men just nu, alldeles i början, vinner du ett automatiskt förtroende från valpen om den får sova helt nära dig.
- Var fysisk i leken. Putta, knuffa, brottas, låt valpen jaga dig, jaga valpen. Gör dig till en likasinnad, ner på golv och gräsmattor, lägg dig på rygg och låt valpen ”vinna”, rulla över och ”besegra”. Just det, precis som valpar gör.
- Var också fysisk när du behöver tillrättavisa valpen. Du ska naturligtvis inte ta i hårt, inte skrämma, hota eller bruka våld som på minsta sätt kan skada. Däremot ska du inte tveka när valpen till exempel biter alltför hårt i dina händer. Det brukar räcka med att spärra ut fingrarna på ena handen, hålla dem mot valpens bröst och ”mota bort”. Vill du att valpen ska stanna innanför tröskeln innan ni går ut, håller du emot med handen runt valpens bröst och framben. Stadigt och vänligt, men fysiskt. Just det, precis som tiken jobbade innan du hämtade valpen.
- Stanna till då och då under promenaden och lek lite vänligt och ömsint fysiskt med valpen.
Visa vad du menar
Hundar kan inte svenska. Ska du lära hunden att den till exempel ska sitta, är det allra bästa sättet att visa vad du menar fysiskt. Du tar helt enkelt tag i valpen, vänligt men bestämt, och styr ner valpens kropp i sittande position, där du berömmer och belönar. När valpen börjar förstå, tack vare dina fysiska rörelser, först då är det läge att lägga till kommandot.
Vill du att hunden ska stanna vid tröskeln trots att dörren öppnas, gör du samma sak, du visar fysiskt. Samma sak om du vill att hunden inte ska hoppa ur bilen direkt när luckan öppnas, du visar fysiskt först i stället för att tjata ”stanna”. När hunden förstår vad du vill – då lägger du till ett kommando.
Bjud på dig själv
De främsta hjälpmedlen i konsten att uppfostra och träna en valp är goda matbitar och leksaker. De fungerar nästan alltid jättebra. Men det finns en fara i dessa hjälp- och styrmedel. Det är lätt att bli beroende av dem. De kan ta större plats än du gör. Och då försämras den egentliga kontakten mellan er. Valpen bryr sig inte särskilt mycket om dig och ditt ärliga beröm, det är vad du har i handen som valpen tittar på och förväntar sig att få.
Dessutom, du har skaffat en hund som ska jaga. När valpen blir vuxen och den medfödda jaktlusten slår till, ja då övertrumfar den lusten alla matbitar i världen. Du kan vifta länge med en korv innan hunden släpper drevet, ståndet eller det envisa söket.
Bjud på dig själv lite mer i stället. Kela, lek lite, stimulera valpen till att vara uppmärksam på dig. Målet är att du är en belöning, din uppmärksamhet är livets bästa beröm. Man skulle kunna beskriva det så här: Kommunikation med dig är valpens bästa vinst.
Det bygger, som jag ser det, grunden för den följsamhet som du kommer att ha stor nytta av i jaktskogen.
Träna inkallning
Gå inte efter valpen när du vill att den ska komma. Det får motsatt effekt. Börja direkt med att backa och locka. När du rör dig bakåt bjuder du in med vänliga signaler. I början får du massor gratis, valpens uppmärksamhet är enkel att fånga. Men välj tillfällen då inte valpen är helt och hållet upptagen med något.
- Gör vilket överraskande ljud som helst (ropa, vissla skarpt, hojta).
- Valpen tittar mot dig, den undrar vad som händer. Då vänder du och tar snabba steg bortåt, hukar dig och låtsas rota på marken, lägger dig platt på marken eller egentligen vad som helst.
- Valpen blir nyfiken. Den kommer. När du är säker på att valpen är på väg in till dig ger du inkallningssignalen.
- När den når ända fram överraskar du igen. Med en brottningsmatch, en matbit eller en invittrad tennisboll (eller något annat som du vet att valpen gillar).
Tjata inte inkallningskommandot. Använd det bara när du är så säker som möjligt på att valpen kommer att göra som du vill. Tanken är att vänja valpen vid att din inkallningssignal, ditt kommando, alltid betyder just inkallning.
När du har lärt dig tekniken i en enkel miljö (som hemma på gräsmattan) ökar du svårigheten. Öva inkallning steg för steg i alltmer störningsfyllda miljöer. Annars blir steget från baksidan av ditt hus till fria skogen under full jakt alldeles för långt. Steg för steg i en takt då det fungerar är modellen i all form av hundträning.
Variera belöningarna
Din hund ska jaga. Målet är vissa viltarter. Börja tidigt med att presentera rätt vittring. Det blir då samtidigt lockelser och belöningar som ökar valpens motivation att lyssna på och följa dig.
- Tennisbollar är perfekta, lättkastade och rullvänliga. Dessutom luddiga. Passa på när rätt vilt är skjutet. Rulla bollarna mot päls, fjädrar, doftkörtlar, överallt. Bollen kommer att lukta av viltet under lång tid för en känslig hundnos.
- När valpen kommer på inkallning plockar du upp en boll och kastar eller rullar i väg den. Valpen får en jaktlek och ett byte. En bra motivationshöjare. Att bollarna dessutom luktar av dig är inte fel. Du får en koppling till viltet.
- Använder du matbitar gör du samma sak, rulla i väg biten så att valpen får jaga ifatt sin belöning. Det är mycket roligare än att äta ur din hand.
- Tryck in bollen i en lövhög när valpen kommer stormande, eller bakom en stock, uppe på en sten eller liknande. Utmaningen stegrar valpen leksinne, som i förlängningen är arbetsvilja.
- Lek på hundars vis. Spring i väg, jaga efter, ”nafsa” med händerna. Men lek helt kort, se till att det är du som avslutar leken, genom att plötsligt fokusera på något helt annat. Om det är du som startar och bryter lekar blir du ännu mer värd att vara uppmärksam på för en valp.
- Om valpen tappar motivation letar du dig fram till andra belöningar som fungerar. Tjata inte med något som inte lockar.
Visa vad du känner
Hundar förstår inte ord. De läser andra tecken. Hela hundens kommunikation bygger på signaler, framför allt med kroppen. Det gäller dig också. Ditt sätt att låta, se ut i ansiktet och röra dig registreras av valpen.
Just därför ska du jobba med kropp och röst när du visar valpen att du är nöjd eller missnöjd med vad den gör. Överdriv gärna i början, dina signaler ska synas ordentligt.
Men hur går det till? Hur signalerar man med kroppen?
Först och främst handlar det om att vara helt ärlig och visa äkta känslor. Tydliga, stampande steg emot betyder ”jag vill att du slutar med det där och lyssnar”. Mjuka, tassande steg bakåt eller åt sidan, samtidigt som du vrider axlarna så att de inte blir så breda, betyder ”kanonbra, jag ser att du lyssnar och jag är nöjd”.
Släta, mjuka drag i ansiktet betyder snällhet och ungefär ”jag vill absolut inte bråka”. Sammanbitet ansikte med styva ögonbryn och snipigt ihopdragen mun betyder att du är missnöjd och något i stil med ”nu räcker det, jag vill att du lyssnar på mig”.
Egentligen är det enkla självklarheter. Vi ser också på en mötande människas kroppsspråk om hon/han är arg eller glad. Konsten för människan är att använda kropp och röst så att hundar förstår. Därför är det viktigt att läsa också små valpars reaktioner. Så fort valpen svarar genom att sänka öronen, få låg kroppsställning och visa tungan i ”blinkar” så säger den ”förlåt, jag lyssnar”. Då ska du blixtrande snabbt ändra stil från den kravfyllda bestämmaren till den milda och förlåtande.
Det här kan ta lite tid. Men lägg in den tiden i potten. Ju tydligare ert gemensamma språk är, desto starkare blir bandet mellan er.
Långsinthet existerar inte hos hundar, i alla fall inte på det sätt som människan menar. Din valp vet inte innebörden av att sura långt efter en händelse. Du ska vara likadan. Släpp tråkigheter direkt och gå vidare. Byt spår snabbt om en sak inte fungerar. Ändra lek om den du trodde på inte passar valpen.
Träna snabba växlingar mellan arg och glad. Prova framför en spegel, så ser du hur tydliga skillnaderna är i valpens ögon.
Överdriv inte aktiveringen
Valpar behöver sova och vila mycket. Inte bara rent fysiskt. De mår också bra av att vila mentalt, för att smälta allt nytt som de upplever och lär sig. Överdriv alltså inte aktiveringen av valpen. Det räcker fint med korta pass i allt från lekar till inlärning.
Framför allt handlar det om en liten valps mentala kapacitet. Den är inte stor. Du ser snabbt när valpen inte klarar att hålla fokus, när den inte orkar. Då stänger du av allt för en stund. Annars finns risken att valpen blir stressad, att den får svårt att koppla av.
Undvik tjat
Undvik alltid tjat i samspelet med hundar. Om du säger ”sitt” åtta gånger innan valpens rumpa når golvet, vad lär den sig då? Jo, att den ska sätta sig när du säger sitt – åtta gånger i rad!
Ännu viktigare är det när du använder ordet ”nej”. Det ska betyda sluta, stopp, nu räcker det. Det innebär att ett enda ”nej” ska räcka. Om det blir åtta, då har det där stoppande ordet förlorat det mesta av sin innebörd.
Ömka inte
Valpen litar på dig, följer dig. Det är du som ger den mat, skydd och värme. Den tittar på dig för att få svar. Framför allt när den reagerar med oro.
Till exempel vid ett skarpt ljud. Kanske en bil som baktänder eller en smällare. Valpen ryggar, trycker sig mot ditt ben och tittar upp på dig. Den ställer en tydlig fråga: Är det där livsfarligt?
Om du då böjer dig ner, full av mjuka, ljusa, tröstande ord tillsammans med kramar och klappar och ”inte ska du vara rädd lille vän, jag finns ju här”, så bekräftar du valpens farhågor. Eftersom du reagerar så där, ja då måste det som hände vara fullkomligt livsfarligt.
Om du i stället struntar i att över huvud taget reagera på ljudet (eller vad det var som valpen reagerade på) så talar du lika tydligt om att ”vadå, jag märkte inget, det där var fullkomligt ofarligt och absolut inget att bry sig om”. Alltså, är du helt lugn utan att fokusera på valpen, då sänder du ett budskap som snabbt lugnar de allra flesta valpar. Du är ju centrum i valpens liv, den litar på dig och dina reaktioner.
Ge valpen tid
Var inte alltid så snabb med att visa valpen vad allt som händer runt den betyder, vad allt som den möter innebär. Ge valpen tid att själv bedöma, inse, förstå vad en stor soptunna som står på fel ställe innebär, om det är värt att intressera sig för en kraxande kråka, hur en vattenpöl faktiskt fungerar, till exempel.
Jag ser ibland valpägare som ständigt förekommer valpen i alla möjliga sammanhang. Den unga hunden får helt enkelt inte chansen att tänka själv. Ge den tid, i alla fall då och då, att själv lista ut vad som faktiskt händer och hur världen fungerar. Det tror jag bygger självständighet, förmåga att själv ta sig igenom problem. Den förmågan är bra för alla typer av jakthundar (och förmodligen alla hundar).
Förbered mini-aktiviteter
Du vinner på att vara förberedd. Ha ett antal mini-aktiviteter i bakfickan. Då kan du överraska eller belöna valpen med kul saker/lekar lite då och då.
Det bygger valpens vilja att hålla koll på dig och följa dig. Ja, man vet ju aldrig, plötsligt händer det något kul.
