+
Bra stockning, bra balans.
Höj- och sänkbart kindstöd.
Säker, tack vare uppspänningstangent.
Attraktiv prislapp.
Gängad pipa.
-
Inga öppna riktmedel.
Slutsats
Det råder ingen tvekan om att Browning Maral är en konkurrent att räkna med när det handlar om rakrepeterande studsare och snabbhet. Tack vare att man släpper slutstyckshandtaget efter att ha dragit det bakåt, blir omladdningen per automatik reptilsnabb efter lite övande. Där ligger Browning i framkant.
Den som letar efter just det, extrem snabb omladdning utan att behöva köpa en halvautomatisk studsare, bör åtminstone snegla hitåt. Dessutom är prislappen attraktiv.
Å andra sidan är syskonet i Brownings utbud, halvautomatiska BAR som Maral har lånat stora delar av tekniken från, ännu snabbare. Och eftersom Maral kan sägas vara en hybrid, mellan en repeterstudsare och en halvautomat, kan det kanske vara idé att satsa fullt ut, om allt ska handla om snabbhet. Skälet är att känslan i skyttet, bortsett från att jag drar en spak bakåt och släpper, är förvillande lik mellan syskonen.
En anledning till att Browning från början tog fram Maral kan vara att halvautomatiska kulvapen inte är tillåtna för jakt i ett antal länder. Med den här rakrepetern är det problemet löst. Nästan lika snabb som en halvautomat utan att faktiskt vara det. Och visst, trots att risken för eldavbrott och annat trassel i dagens moderna halvautomater är mycket liten, finns de inte alls i repeterstudsaren.
Frågan är om Brownings Maral klarar att hålla det växande utbudet av rakrepeterande studsare bakom sig, nu när konkurrensen växer. Trots att jag gillar bössan (framför allt att skjuta med den) är jag osäker. Browning har en stabil målgrupp, nästan som en fanklubb, men för mig känns Maral aningen ålderstigen och under året kommer flera nya modeller från andra varumärken med prislappar som har en uppenbar konkurrenskraft.
Maral är en riktigt bra studsare. Och den är snabb. Vi får se om det räcker.
