I jaktlagens paragraf 24 står det: ”Utan lov är det inte tillåtet att skrämma eller mota vilt från någon annans jaktområde (…). Det är inte heller tillåtet att utan lov locka vilt från någon annans jaktområde genom utfodring eller på något annat sätt.”
Hos en ”ny” jägare i trakten har det på ett 3,5 hektar stort kalhygge kommit upp en vildsvinsåtel med foderspridare och vakkoja. Jaktmarken är cirka 250 meter lång och 150 meter bred, så åtelplatsen är cirka 75 meter från grannens gräns. När den här jägaren smyger upp till sin vakkoja kan han alltså genast se om det finns något vilt inne på hans jaktmark. Till saken hör också att personen i fråga inte har jakträtt på några angränsande marker.
Det här tycker jag är ett praktexempel på en oseriös jägare. Marken är för liten för att hålla en jaktbar stam av vildsvin och rådjur, och arrangemanget är klart och tydligt i syfte att jaga.
Hur mycket vilt får fällas vid den här åteln?

Svar:

Det är, som du beskriver, inte tillåtet att locka till sig vilt från annans mark. Det tydligaste exemplet på hur det kan gå till är genom utfodringsplatser, eller åtlar, som du beskriver. Vildsvin kan ju dock vandra långt (minst 5 km) under en natt i sitt födosök, vilket problematiserar situationen något då få marker är tillräckligt stora för att säkerställa att man inte lockar vilt från annans mark med en vildsvinsåtel.
Frågan har prövats rättsligt flera gånger, och lite vägledning står att finna i tidigare domar. Där har nämligen hänsyn främst tagits till fastigheternas storlek snarare än avstånd till närmsta granne eller vildsvinens beteende.
Fastigheter på runt 20–30 hektar har prövats och där har generellt åtling bedömts som otillåten mot bakgrund av att viltet lockas in från annans mark. Mot bakgrund av det ser jag det som svårt att bedriva åteljakt på en fastighet som du beskriver, som dels är liten och dels avverkad så att det sannolikt inte är mycket vilt som väljer att vistas permanent på marken utan snarare nyttjar den för genomresa eller födosök.
Men det enda sättet att få ett säkert svar på din fråga är att göra en rättssak av det – alltså att polisanmäla – och därigenom reda ut hur det förhåller sig gentemot lagstiftningen.