Patrik Enoksson hittade jakten i vuxen ålder. I början provade han, som många gör, en rad olika jaktformer.
– Det var älgjakt och drevjakt, men jag tände inte riktigt på det där med att sitta i torn eller på ett markpass med studsaren i händerna och vänta på en skottchans, eller snarare vänta på den där upplevelsen som jaktsituationer alltid bjuder på, berättar han över en kopp kaffe hemma i radhuset i Partille.
Men så hände det.
– Jakt med långsamdrivande hund och hagelbössan, rörliga pass och så den där musiken över skogen, det var som att hitta hem. Det är en jakt som passar mig perfekt.
Patrik har alltid haft hundar runt sig på olika sätt utan att själv ha vuxit upp med dem. Men när den här mannen tänder på något så går det fort. Säsongen efter insikten om vilken jaktform som han trivs bäst med kom den första korthårstaxen, Alice, in i familjen. Det blev en lyckträff. Tiken visade sig jaga precis som en tax ska, redan första hösten sköts sex rådjur och två rävar för henne.
– Jag bestämde mig snabbt för att skaffa en tax till. Jakten blev allt viktigare, jag ville jaga mycket och ofta, gärna hela dagar flera gånger i veckan. Samtidigt kände jag att Alice kanske fick gå lite väl hårt. En valp efter henne låg högt på önskelistan men hon var fortfarande för ung och jag ville inte vänta, så det blev snabbt en valp från samma kennel redan året efter.
Alice visade var skåpet skulle stå
Eftersom Alice tidigt visade var skåpet ska stå, blev det en säsong senare parning i alla fall. En valp stannade i Partille och en hamnade hos Alice uppfödare. Och på den vägen är det, eftersom uppfödaren på Öland insåg potentialen i att ha ett starkt band till västkusten.
– Frun och jag blev delägare i kenneln och har haft en rad kullar de senaste tio åren. Det började som ett fritidsintresse men utvecklade sig snabbt till en livsstil, säger Patrik där han sitter vid köksbordet med korthårstaxen Butcher på stolen bredvid sig.
I huset finns fem taxar, fyra av dem jagar. Butcher blev rejält sjuk som valp, han fick en direkt livsfarlig bakterieinfektion men överlevde, ganska sargad av sjukdomen. Han mår utmärkt i dag, men lever livet som hemmahund. Han är den enda i flocken som får sitta på en köksstol med matte och husse, med framtassarna på bordet, i lugn och stilla väntan på det som alltid kommer. Ett par godbitar.
Det här är ett radhus för hundar att trivas i, helt klart.
Jackie stannade för gott
Ett gäng korthårstaxar alltså, men det stannade inte där. Någon berättade om en familj som hade havererat och undrade om Enokssons kunde passa en labrador som heter Jackie några dagar. Det blev längre än så, Jackie stannade för gott.
– Min fru var glad att ha en hund i huset som inte jagade. Det höll inte så länge. Labradorer är ju apportörer, tänkte jag, och eftersom fågeljakten lockade fick Jackie följa med när jag jagade duvor. Och det fungerade, hon hämtade in mycket fågel i ett par säsonger, säger Patrik och skrattar.
De tre taxar som Patrik jagade med då blev populära i regionen. Han jagade på ganska många ställen som inringd hundförare.
– Ofta samlas man ju vid en kyrka någonstans i rådjursmarkerna, på en kulle med gärden runt omkring. Jag frågade vid ett tillfälle varför vi inte sökte efter rådjur i de många mindre åkerholmarna och fick svaret att där kan man ju inte släppa hund. Så nästa gång tog jag med Jackie och det visade sig att hon gillade jobbet som stöthund, det blev faktiskt ganska framgångsrikt.
Resultatet? Patrik Enoksson fick ännu mer jakt.
“Trodde först det var en blandras”
Jackie stöter tyst utan skall, men Patrik hänger en pingla i pejlhalsbandet.
– Visst hämtar hon fågel ibland fortfarande, men det blir mest stötande jobb för Jackie. Hon är faktiskt den av våra hundar som folk ringer allra mest om. I vilttäta marker gör en stöthund som man kan styra stor nytta.
Några år, och ytterligare två korthårstaxar, senare satt det hundtokiga paret Enoksson som vanligt en kväll och surfade runt på nätets hundsidor. Då upptäckte Patrik en ny typ av hund.
– Jag trodde först att det var en blandras, en fågelhund med en del pointer i. Efter lite letande förstod jag att rasen heter gammel dansk hönsehund, GDH. Någon beskrev rasen som en ”vorsteh på valium” och det lät ju lite som att det skulle passa mig som gillar långsamma hundar i stil med taxarna, säger han och skrattar.
Det blev samma sak igen. Det gick snabbt. För snart sex år sedan kom tikvalpen Ebba till Partille. Patrik, van vid taxar men också vid den mer följsamma labradoren, insåg att GDH föds med en automatisk jaktlust i kombination med ett naturligt lugn.
– Ebba var väldigt enkel att jaga in. Eller, hon jagade in sig själv. Intresserad av att stå för allt vilt men väldigt inriktad på fågel och småvilt. Och det förde med sig samma sak som när vi började jaga med Jackie.
“GDH gav mig fler jaktmöjligheter”
Tillbaka till de där samlingarna vid kyrkorna i bygden. Taxarna ska jaga rådjur, Jackie ska stöta dem ur småtätningar. Men det finns ju en massa harar på fälten. Och fågel i remisserna.
– Ja, GDH gav mig ännu fler jaktmöjligheter. Många jaktlag har blivit överraskade av hur mycket jakt som man faktiskt kan uppleva också på mindre marker. Taxdrev i skogen, stöthunden i åkerholmar och småsåtar, och så fågelhundarna som hittar, pekar och trycker upp och fram småvilt och allt med vingar längs åar och ur vassar. Det kan bli hela jaktdagar utan att man behöver tusen hektar mark, säger Patrik och lastar bilen med två GDH och en labbe.
Jo, det blev ytterligare en gammel dansk hönsehund, Ellie. Har det framgått att familjen Enoksson är hundtokig?
Bilen vi rullar i på väg mot en av alla de marker där Patrik jagar, visar inga tecken på att tillhöra en jägare. Märke och årsmodell skvallrar om anonymitet och självklart är den bara tvåhjulsdriven. Eftersom vi ska släppa hundar är Patrik jaktklädd. Men inte som många andra.
– Jag gillar gamla grejer, och den här outfitten är ju ren punk. Inte ett plagg har varit i närheten av begreppet ”teknisk funktion”, säger han med ett brett leende.
En klassisk engelsk skogsman
Tweed och ull, kavaj, väst, slips och knätofsar. Lite som en bild av en klassisk engelsk skogsman, men aningen begagnad. Och allt är faktiskt genomtänkt.
– Jag vill helst jaga med låga förväntningar på vad jag och hundarna klarar av. Om jag kommer till en samling i en höjd pickup och det senaste som går att köpa i form av jaktanpassade funktionskläder blir förväntningarna automatiskt skyhöga. Nej, vi vill hellre börja med låg profil, hundarna och jag.
En stund senare flyter två GDH fram genom vassar och slånbärsris mellan motorvägen och västerhavet. De söker oförtrutet med ganska låga, fokuserade nosar, låga för att vara stående fågelhundar, i ett tempo som förklarar det där med ”fågelhund på valium” vid en direkt jämförelse med exempelvis rasen pointer.
– De är noggranna, finns det något så brukar de hitta rätt, säger Patrik just när en av hundarna fryser i steget och pekar.
En fasan reser, och om vi hade haft bössor med oss hade skottet inte varit svårt. Lite senare pointar Ebba igen, med en omedelbar sekundering av Ellie. Men Patrik läser sina hundar och konstaterar:
– Det där är säkert vildsvin. Det syns framför allt på Ebba. Hon tycker att grisen är lite rolig att peka på men hon vet samtidigt att det inte är hennes vilt.
Mindre träning – mer hundliv
Han har rätt igen. När vi går nära känns lukten av vildsvin tydligt och minsta tveksamhet försvinner när vi hör rasslet i vassen försvinna undan. Ebba ser helt oberörd ut och fortsätter att metodiskt söka efter rätt vilt. Gång på gång ser vi hur effektivt men lugnt de båda GDH söker genom snår och vass. Jackie gnäller lite ibland, där hon går lös och lydig bakom husse.
Hur mycket tid har du lagt på att träna dina hundar, inte minst i lydnad?
– Så lite som möjligt. Mycket jakt och massor med gemensamt liv, det räcker långt, säger Patrik och rättar till slipsen.
Hur mycket jagar du med hundarna egentligen?
– Ofta och gärna. Inte sällan jagar vi utan att jag har bössa med mig. Mina GDH jagar, eller kanske ska det kallas jaktträning, under nästan varje promenad i och runt samhället. De står för allt småvilt som de är avlade för, i koppel och utan.
Och taxarna?
– Det blir många dagar under säsongen. Men det där med att räkna jaktdagar är inte så självklart. Det händer att jag har fyra taxar lösa samtidigt, som jagar var för sig. Är det en jaktdag eller är det fyra? För mig är det fyra, säger Patrik Enoksson och skrattar igen.
Ge hunden tid att hitta sin jakt …
Patrik Enoksson har en del egna tankar om hur en hund ska jagas in. Det viktigaste, menar han, är att inte lägga sig i så mycket.
– När du har bestämt dig för en ras med ett jaktsätt som du vill ha, handlar det om att lägga mycket tid på att hitta en bra kull. Lägg kraft där, så blir all injagning enkel.
Patrik menar att om hunden är rätt avlad så finns allt med i paketet. Allt som behövs efter det är att låta hunden själv lyfta fram de medfödda egenskaperna.
Han börjar tidigt, släpper gärna unga valpar så fort han får chansen. Men bara när det går att erbjuda den frihet som jakten faktiskt är för hunden.
– Jag har nästan alltid hundarna kopplade när vi inte jagar, trots att det inte alltid behövs. Där tycker jag att man ska vara tydlig, i koppel jagar vi inte, när jag stryker kopplet jagar vi. Det gör allt tydligt för hunden, framför allt när den är ung. Jag försöker att vara logisk och enkel att förstå, och då vinner jag på att ha den typen av etablerade rutiner.
Patrik tar taxarna som exempel …
– Jag vill som sagt börja tidigt men för en ung tax är det svårt att förstå när den får jaga och inte jaga, om du beter dig olika när den är lös. Jag tror inte att valpen fattar varför du fyar ibland och berömmer ibland när du har den lös. Det blir liksom ologiskt för hunden och det skulle kunna bromsa den jakt-
utveckling som jag vill se.
En annan del i hans sätt att jaga in hundar handlar om tålamod.
– Tålamod belönas snabbt. Låt hunden göra misstag utan att styra eller vara med i händelsen och peta. Hunden lär sig av misstag, om du ger den chansen. Ju mer tålamod du har, desto tydligare ser du vad hunden har med sig i arvet och att den följer sin egen utvecklingskurva. Den kurvan tror jag inte att du kan påverka med hjälp av att gå en massa kurser eller hitta på egna scheman som är anpassade mer för dig än för hunden.
Det pratas ibland om att man bör jaga in en hund med kvalitet. Alltså att rikta in hunden på rätt vilt, i rätt miljöer och helst under rätt förutsättningar. Allt för att undvika att hunden slösar kraft, jaktlust och energi på fel saker.
Patrik Enoksson håller delvis med …
– Kvalitet är nog bra, men för mig spelar kvantitet nog en ännu större roll. Ju mer och vid ju fler tillfällen en ung hund får chanser att hitta och utveckla sin egen jakt, hitta sina medfödda styrkor, göra sina misstag och lära av dem, desto bättre tror jag att det kan bli.
Du menar att det tar tid och kräver en del engagemang att få fram en fungerande jakthund?
– Ja, den grejen kommer du nog inte undan. Ibland ser det ut som att många hundsugna jägare inte riktigt tänker igenom vilka raser som faktiskt passar det egna livet. Har du småbarn, hus och jobb kanske det egentligen, handen på hjärtat, inte finns tid så att det räcker för en hund avlad för jakt och bara jakt.
Och när längtan efter en jakthund bli så stor att man inte kan låta bli?
– Satsa på raser som exempelvis labradoren, satsa på raser där hundarna har jaktlust men ändå mår fantastiskt bra utan att behöva jaga minst varje helg från morgon till kväll. Eller också byter du livsstil någonstans mitt i livet, då kan du ha fler än en jakthund och tid som räcker. Det gjorde jag, säger Patrik Enoksson med ett brett leende.
