Vår nova scotia duck tolling retriever, 12 år, är pigg och glad men orkar inte riktigt lika mycket som förr. Nu funderar vi på att skaffa en valp. Kan det bli för mycket för vår tollare? Bör vi vänta tills hon har vandrat vidare? Om vi skaffar valp nu, vad ska vi tänka på då?

Svar:

Om tollaren är frisk och kry, och allmänt glad i livet tillsammans med er, ser jag ingen orsak att vänta med valpköpet tills hon dör. Min erfarenhet är att det i så fall blir ett slags väntan på att den gamla hunden ska bli allt sämre. En väntan som ingen mår särskilt bra av, eftersom ni samtidigt längtar efter en liten valp. Men det är min personliga åsikt. Bara ni själva kan fatta det beslutet.
Om ni skaffar en valp nu tycker jag att ni ska tänka på att inte lägga allt fokus på valpen. Gör tvärtom. Öka samspelet med den gamla i stället. Dels mår den äldre hunden bra av det, dels visar ni tydligt för valpen att den gamla är värd att vara uppmärksam på och att lära av.
Dessutom är det bra att inte sätta en liten valp i centrum den första tiden i dess nya hem. Låt den anpassa sig till er, era regler och den nya miljön i sin egen takt i stället. Under tiden visar ni för den gamla trotjänaren att hon fortfarande är guld värd.
Flytta inte runt den gamla för att bereda plats åt nykomlingen. Låt allt vara som vanligt, så långt det är möjligt.
Lägg tid på att inte alltid promenera med båda samtidigt. Låt den gamla få alldeles egen tid mer er. Det är egentligen inte så svårt. Små valpar mår bra av att vila mycket.
Lämna inte de två ensamma med varandra ofta och länge. Det är bättre att valpen lär sig vad som gäller i det nya hemmet av er, och inte av den vuxna hunden.
Om valpen är het som chili i lekar och bus, kan det vara klokt att skapa en lugn och ostörd plats åt den gamla tiken. Ett krypin där hon alltid kan dra sig tillbaka när lekarna blir för tröttsamma.
Glöm inte att en valp tar mycket tid. Det ska vara en del i ert funderande inför ett eventuellt valpköp. Räcker tiden till båda två?