Jag har en labradorhane som är två år. Han älskar att arbeta och när vi tränar enkla apporteringsövningar uppträder han som om han aldrig vill sluta. Men han är så ivrig att han inte använder nosen. Han rusar omkring på fältet i full fart och letar med ögonen. Det ser i alla fall ut som att det är den taktiken som han använder. Hur får jag ner hans tempo? Hur lär jag honom att använda näsan?
Sophia
Svar

Det där problemet brukar hänga ihop med att unghunden tränas med alldeles för lätta och synliga apporter. Hunden vänjer sig då vid att se var apporterna faller. Han ser dem hela vägen ut, och då behöver han inte använda alla sina sinnen.

Gör så här: Kasta enkelmarkeringar i en terräng där hunden ser kastet, men inte nerslaget. Terrängen ska vara täckt så att apporten inte syns där den ligger. Då tvingas hunden att använda nosen för att hitta den. Utöka efterhand med flera apporter. Träna i så många olika terrängtyper som möjligt.

Låt också hunden jobba självständigt. Stötta inte, styr inte. Om hunden inte hittar apporten, kalla in och gör om övningen. Det gör att hunden måste vara uppmärksam och koncentrerad på sitt arbete. Tänk också på att variera avstånden, kasta både långa och korta markeringar.

Tänk likadant när du tränar sökarbete. Lägg sök i ganska tung terräng med täckt vegetation. Låt hunden se när du går ut, men droppa apporterna så att den inte ser. Var också noga med att hunden inte får vind av apporterna om den följer dina spår. Eftersom den vet att du har lagt ut apporter kommer den att söka koncentrerat. Lägg gärna ut 7–10 apporter. Om du lägger ut färre lär sig hunden att räkna och kan tro att den är färdig innan alla är hämtade. Avbryt alltid medan hunden fortfarande vill hämta flera apporter! Detta för att hunden alltid ska lita på dig när du säger att det finns fler.