Jag har problem i spårträningen med min blandras, en labbe/jämthund på snart två år. Han drar fruktansvärt i linan. Hetsar upp sig och vindar i stället för att spåra på markvittring. Jag har försökt med spårhalsband och linan under kroppen på hunden för att bromsa honom, men det verkar trigga ännu mer. Han är duktig på att spåra, han brukar alltid hitta rätt, men i en galen hastighet. Hur får jag ner farten på hunden när vi spårar?

Svar:

Kanske gör du ett misstag som faktiskt är ganska vanligt: Spåren är för enkla.
Lägger du spår efter viltspårs-
konstens alla regler? Släpar en klöv och droppar blod? Och låter spåret ligga i några timmar? I så fall ska du prova att lägga ett betydligt svårare spår. Om din hund har fattat vad han ska göra, och spåren är – ur den extremt känsliga hundnosens perspektiv – relativt enkla, så har du förklaringen till att hunden springer sig igenom spåret.
Gör ett test. Lägg ett galet svårt spår. Dra en klöv, eller snarare hoppa framåt med en klöv. Och låt spåret ligga länge, varför inte tio timmar? Eller över natten? Kanske har hunden svårt att hålla koncentrationen, spåret är helt enkelt för svårt. I så fall backar du lite, men inte så långt.
Tanken är att hitta gränsen, att finna balansen. Om du lägger spår som är på gränsen till vad hunden faktiskt kan och klarar, tar du snabba steg i utbildningen av en spårhund.
Du kan också träna spårning i moment. Lägg inte in alla krav och trixigheter i ett och samma spår, och gör dem inte alltid exakt lika långa. Öva moment som uppehåll, vinklar och störning av annan vittring separat. Framför allt de delar av spårträningen som hunden har svårigheter med.
Sista tipset har jag fått av en kompis som lyckades få sin unga wachtelhund att spåra med beröm godkänd i öppen klass. Han tröttade helt enkelt ut sin unga hund fysiskt, innan spårstart. Hunden kördes förstås inte helt slut, men den blev så pass fysiskt tillfredsställd att den tog sig igenom ett viltspår i relativt lugn takt. Tidigare hade hunden sprungit mer än jobbat med näsan.