Jag har en flatcoated retriever som inte kan skilja på arbete och fritid. Hunden är kanon när vi jobbar med apportering och viltspår, men jag vet inte hur jag ska få henne att sluta hämta allt hon hittar till mig under vanliga promenader. Hon kommer med allt från benrester till illaluktande kadaver. Jag vill få henne att sluta med det utan att förstöra hennes arbetslust när vi ska jobba på riktigt. Hur gör jag?

Svar:

Det är inte ovanligt att en hundägare stannar kvar och nöter mitt i problemet utan att egentligen veta hur det ska lösas.
Då tänker jag så här, varför inte helt strunta i problemet en tid och träna någon helt annanstans med helt andra verktyg. Det kan förstås låta märkligt, men jag vet att den taktiken kan fungera.
Du vill inte att hunden ska missförstå dig. Du vill inte att den ska tro att du inte vill att den ska söka, bära och hämta saker – när du vill det. Först tycker jag att du ska ta bort förutsättningen för problemet. Hunden får alltså inte ha möjlighet att hitta och hämta kadaver eller rester av döda djur. Du har antingen hunden kopplad (gärna i lång lina så att den ändå har lite frihet) eller under tydlig och konsekvent uppsikt.
Sedan börjar du träna följsamhet och lydnad i andra situationer, långt bort från miljöer där problemet brukar uppstå.
Du jobbar fram följsamhet i kommandot ”nej”, för att få hunden att förstå att ett nej är ett nej, ett avbryt, ett stopp, ett ”det är omöjligt”. Den träningen kan du säkert, eftersom du har jobbat mycket med hunden, men du har antagligen inte befäst kommandot tillräckligt. När du säger ”nej”, då ska hunden direkt avbryta det den gör just den sekunden.
Då har du ett verktyg som inte har med apporteringen att göra. Ditt ”nej” betyder ”sluta med det du gör nu”, det betyder inte ”sluta apportera”.
Som jag ser det är lite mental hårdhet och tydlighet i hundträning inget som tynger hunden. Tvärtom, när hunden direkt förstår vad du vill att den ska göra och inte göra, blir den glad. Det du ser som kraftfull lydnad betyder i hundens sinne samarbete, tydligt samarbete när människa och hund verkligen förstår varandra.
När du så har ett ”nej” som fungerar släpper du din apportör varsomhelst. Kommer den tillbaka med ett kadaver, så säger du ”nej”. Observera det. Alltså inte ”loss”, utan ”nej”.