Jag har en fyra år gammal spanieltik och det ska finnas skalldrivande egenskaper i avelslinjen. Men min tik skäller ytterst sällan när hon jagar. Söket är helt okej för min jakt. Hon hittar ofta vilt och förföljer med stor lust, men utan att skalla. Det händer att hon ger ifrån sig enstaka skall när vildsvin inte flyttar på sig och just när hon kommer fram till nyfällt vilt.
Finns det något som jag kan göra för att få henne att driva och stånda med skall?

Svar:

Skallet handlar, som jag ser det, mycket om genetik, och vad som nedärvs. Jag har provat många tekniker med hundar som är extremt hårda i skallet, men det är svårt.
De tips jag har kanske du redan har provat, men här kommer de:
Testa att trigga hunden, att stressa fram skall. Gå med tiken i lina tills ni stöter upp vilt. Hon vill ju med stor lust förfölja. När du utan kommandon hindrar hennes lust, genom att helt enkelt hålla henne tillbaka i linan, kan skallet komma. Det är vanligt. Då kan du antingen släppa henne och hoppas. Eller så kan du, vilket jag föredrar, springa efter henne i löpan utan att släppa linan, eftersom det samtidigt bromsar, eller säg triggar, hunden.
Ett annat sätt är att bejaka dödskällandet. Trigga hunden genom att stötta, heja på och själv vara högljudd mot ett nyfällt vilt. Om hundens skall släpper då, fortsätt med det du gör så länge du orkar. Det kan skapa en vana hos hunden.
Eller också lär du hunden kommandot ”skall”. Öva tills det sitter som berget och låt hunden skälla i så många situationer och så länge som du orkar lyssna. Allt för att skaffa en vana hos hunden att använda rösten.
Ingen av dessa metoder är en säker väg till framgång. Dessutom har du en spaniel, en rastyp som egentligen är skapad för att inte skälla när den jagar.
Om du efter att ha provat tipsen ger upp, var inte sorgsen för det. Utnyttja i stället hundens sätt att jaga. Sätt på henne en pingla och fortsätt jaga så mycket du kan. Ha kul i skogen med hunden, skallgivning eller inte.