När min pappa var liten fick han följa med min farfar ut för att jaga kråka och korp (som man fick jaga då). Hans jobb var att följa med till gömslet och sedan gå därifrån, med motiveringen att kråkor och korpar inte kunde räkna och att de därför vågade sig fram till åteln när de trodde att gömslet var tomt. Det låter som ett skämt, stämmer det?

Svar:

Jag ska inte säga att det stämmer eller inte, men även jag har hört samma ”skröna”. Det jag däremot vet, av egen erfarenhet, är att kråkfåglar är enormt sluga.
Granne med mig finns en bondgård som bitvis har stora problem med framför allt kajor. Jag har, genom åren, gjort flera insatser och försökt jaga kaja. Jag har tydligt märkt att de lär sig vartefter. Vid ett tillfälle hade bonden flyttat ut tamsvin som gick i en hage bredvid mitt hus. Där var det hundratals kajor dagligen som åt och drack och det var naturligtvis inte hygieniskt.
De första gångerna kunde jag gå ut och ställa mig och skjuta inflygande kajor utan större problem. Nästa gång behövde jag dock gömma mig och kamouflera mig för att de inte skulle vända på långt håll. Tredje gången kom det inga kajor alls inom kortare håll än 100 meter på grund av att de såg mig. Då provade jag att gå ut tillsammans med en kompis som fick gå tillbaka hem, och vips kom det kajor igen. Men gången efter fungerade inte det tricket heller.
Vid något tillfälle senare har jag gått ut tillsammans med bonden, och då var kajorna helt trygga, tills jag hade skjutit på dem. Alltså: utan att jag tror det finns något bevis för att det stämmer, som din farfar gjorde, så säger mina egna erfarenheter att det låter rimligt.