I höstas höll vi på med ett eftersök på ett vildsvin som vi inte klarade ut. Då ringde vi dit ett ”proffs” och han spårade vildsvinet in på grannmarken. När han skulle gå in på grannens mark sa vi till honom att stanna så att vi kunde ringa och stämma av innan. Eftersöksjägaren menade att vi inte behövde det när det gäller vildsvin. Vi ringde ändå grannen. Men vad gäller egentligen?

Svar:

Eftersöksjägaren har formellt rätt, även om jag tycker att ert agerande var riktigt.
Om man tittar i jaktlagen 28 § anges att endast vissa arter (älg, hjort och rådjur) omfattas av kravet att informera jakträttsinnehavare eller markägare om ett eftersök går in på dennes mark. Vildsvin omfattas alltså inte formellt av lagen. Anledningen till det är att när den här paragrafen tillkom fanns i princip inga vildsvin i Sverige, varför de inte togs upp. Min bestämda tro är att om lagen förändrades i dag skulle den här utformningen se annorlunda ut, och helt klart är att vildsvin skulle ingå.
Jag anser, även om lagen medger att man gör annorlunda, att det är helt riktigt att kontakta jakträttsinnehavaren eller markägaren på grannmarken om ett eftersök går in där. Grannsamverkan är alltid av godo, och sådana kontakter ska vara positiva och gälla i båda riktningar. I det här fallet hade alltså
eftersöksjägaren rätt utifrån ett formellt juridiskt perspektiv, men jag upplever ert agerande som korrekt utifrån andra grundläggande principer.