Fråga oss!

Välkommen till Jakt & Jägares frågeforum där våra experter svarar på frågor om jakt, vapen och hundar. Har du en fråga? Klicka då på ”ställ din fråga” här nedanför och fyll i formuläret, eller mejla frågan till redaktionen@jaktojagare.se.
expert-peter-ekestrom-2
Peter Ekeström
Hund
expert-fredrik-franzen-2
Fredrik Franzén
Vapenhistoria
expert-jens-gustafsson-2
Jens Gustafsson
Jakt, viltvård och juridik
expert-mikael-hultnas-2
Mikael Hultnäs
Jakt, viltvård och juridik
expert-jimmy-laas-2
Jimmy Låås
Jakt, eftersök och hund
Vem är ansvarig om någon ramlar ner från ett jakttorn och skadar sig, när det är jaktlaget som har satt upp tornet? Det kan ju bli livslångt skadestånd.
Gunnar
Svar

Som regel gäller att den som har uppfört jakttornet, som anses vara ägare av tornet, kan ställas ansvarig för eventuella skador som orsakas om tornet går sönder och någon skadas.
Det finns dock vissa fallgropar i frågan. Dels kan det bli fråga om vem som faktiskt äger tornet, är det uppfört av befintligt jaktlag eller något tidigare jaktlag? Det kan också vara fastighetsägaren som har jakträtten men någon annan som har byggt tornet (en yrkesjägare, kanske), vilket också krånglar till situationen.
Vidare tas i viss mån hänsyn till hur aktiv den som har skadat sig har varit. Är det till exempel en person som inte ska ha tillträde till tornet i normala fall (en privatperson som klättrar upp i ett jakttorn för att spana efter vilda djur, kanske) som skadar sig gäller även då grundregeln att den som har uppfört tornet kan ställas till ansvar. Men om jägaren exempelvis har ställt ner stegen så att privatpersonen måste lyfta upp stegen och luta den mot tornet för att klättra upp kan det eventuellt anses att jägaren inte ska ställas till svars eftersom den som skadade sig har varit så aktiv i processen.
Skyltar som sätts upp har ringa betydelse, det är faktiskt inte säkert att alla kan läsa eller ser skyltarna.
Som du märker är det inte helt glasklart, men grundregeln är att den som har byggt tornet också äger det och är ansvarig för eventuella skador som kan orsakas om någon trillar ner från tornet.

Jag undrar vad som gäller vid ett jordbruksarrende på samma mark som jag har jaktarrende på. Vem har jakträtten på marken om inte jakten är fråntagen på jordbruksarrendet? Jag har jaktkontrakt på marken på all jakt. Nu säger bonden som har jordbruksarrende på samma mark att han automatiskt har jakträtten på marken som han arrenderar.
Magnus
Svar

Grundregeln anger att jakträtten ingår vid ett jordbruksarrende om det inte särskilt undantas. I dagsläget är det dock kutym att markägaren skiljer på jordbruksarrende och jakträttsupplåtelse, även om det fortfarande förekommer att jordbruksarrendatorn har jakträtten också. Jakträtten går naturligtvis inte att upplåta två gånger (både till jordbrukaren och någon annan person) vilket innebär att ett av era avtal är ogiltigt.
Jag rekommenderar att du för dialogen vidare med markägaren för att klargöra hur det faktiskt ligger till och vilka formuleringar som finns i respektive avtal.

Jag har byggt mig en vildsvinsåtel och tänker premiärjaga när det väl blir snö. Om jag skjuter på ett vildsvin som går därifrån, men jag kan följa spåret i snön och tror att vildsvinet ligger dött, måste jag då vänta på en eftersökshund innan jag börjar spåra?
Bernt
Svar

Enligt jaktlagen finns det inget formellt krav på att man måste använda en eftersökshund, utan kravet är att en sådan hund ska kunna finnas på skottplatsen inom två timmar från skottet (när man jagar vildsvin, och några andra arter).
Det kan absolut finnas tillfällen då det är lämpligt att spåra utan hund, för att man misstänker att vildsvinet som är påskjutet ligger dött. Likväl kan det finnas tillfällen där spårning utan hund är att föredra, även om viltet misstänks leva. Ett sådant exempel kan vara vid jakt i djup snö där spårning utan hund kan leda till en enklare skottchans i legan.
Lagkravet är dock en viktig markering och tydliggör att hunden är jägarens bästa vän, och om du som skytt är det allra minsta osäker på hur det har gått ska du alltid vänta in hunden.
Det finns också fler skäl att vänta en stund. Exakt hur länge får avgöras från fall till fall. Men en tumregel kan vara att vänta ungefär en timme för att djuret ska kunna uppsöka sårlega och i bästa fall dö innan eftersöket ens påbörjas.
Men, som sagt – ingen regel utan undantag och varje enskilt eftersök är unikt.

Jag och min fru delar ibland på våra vapen, det vill säga hon har ibland mitt och jag har ibland hennes. Det är ju inga konstigheter när vi är ute tillsammans.
Men, min fråga är: Måste vi skriva lånelicens om till exempel jag tar hennes vapen med mig på jakt och hon inte är med? Eller räcker det att jag har hennes licens med mig, och givetvis min för motsvarande vapen?
Wille
Svar

Om man lånar vapen inom samma familj (hustru räknas ju som inom familjen) behöver man inte skriva några särskilda papper, utan då räcker det att man i stället medtar originallicensen vid lån.

I mitt älgjaktlag anges att vapenlicenserna måste vara med vid jakten. När jag ifrågasatte det hävdade jaktledaren att det är ett lagkrav, men jag kan inte hitta det. Vad är det som gäller?
Liselott Johansson
Svar

I jaktförordningen 12 kap. 3 § anges att huvudregeln är att den som har tillstånd att inneha skjutvapen är skyldig att ha med sig tillståndsbeviset, licensen, när denne medför vapnet, eller när någon annan som har lånat vapnet medför det i tillståndshavarens närvaro.
Det görs dock ett undantag till denna huvudregel. Om det är fråga om jaktvapen (det finns undantag för målskyttevapen, men det berör vi inte här) får tillståndshavaren i stället ha med sig jaktkort som är försett med en anteckning av en tjänsteman vid Polismyndigheten, eller två trovärdiga personer som intygar att det tillståndsbevis som gäller för vapnet har visats upp för dem.
Alltså finns det inget strikt lagkrav på att du måste medföra originallicensen, utan det finns möjlighet att anteckna vapnets licensuppgifter på ditt statliga jaktkort, och få det bevittnat enligt ovan, och då räcker det att medföra jaktkortet.

Min kursledare för jägarexamen sa att man måste anmäla alla viltolyckor, även för små djur. Jag tycker att det verkar lite konstigt, men vad gäller egentligen?
Alexander
Svar

Det är inte ett lagkrav att rapportera alla viltolyckor till Polisen. Skyldigheten gäller älg, rådjur, hjort, vildsvin, björn, varg, järv, lo, utter, örn och mufflonfår.
Att inte rapportera in en viltolycka med ovanstående vilt är ett jaktbrott och ger i normalfallet böter.
Vid viltolycka ring 112.

Elcyklar blir ju allt populärare. Är de tillåtna att använda vid jakt?
Stina
Svar

Förbudet som finns gäller för ”motordrivna fortskaffningsmedel”. Dessa får inte användas för att jaga från. Man får inte heller använda dem för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar.
En cykel är ett fortskaffningsmedel och om cykeln är försedd med elmotor är den motordriven. En elmotor i detta fall är detsamma som en förbränningsmotor. Följaktligen får man inte använda en elcykel vid jakt. En vanlig cykel som drivs av cyklistens egen kropp är dock tillåten att använda vid jakt.

Jag har precis köpt en lägenhet i Åre och tänker att jag ska passa på att jaga lite när vi är uppe på semester. Jag har snöat in på ripjakt, men undrar om jag måste ha tillgång till en hund för att få jaga ripa?
Tomas
Svar

Om jakten bedrivs på barmark måste du ha tillgång till en markerande eller apporterande hund under dygnets mörka timmar, det vill säga från solens nedgång till en timme före solens uppgång. Under dagtid finns inget formellt krav på att en hund ska medföras.
Om jakten sker på snötäckt mark finns inga som helst krav på att en apporterande eller markerande hund medförs.
Det innebär att du, under barmarkssäsongen, kan jaga ripa genom att till exempel gå sakta fram i terrängen och skjuta fågel på uppflog. Det ska dock nämnas att denna jaktmetod är svår och ställer höga krav på dig som jägare. Även om du skjuter ner en fågel kan den vara svår att hitta utan hund, och en vingskjuten ripa kan lätt löpa undan innan du hinner fram. Min rekommendation blir alltså att du faktiskt har med dig en apporterande eller markerande hund, även om lagen inte kräver det. Ripjakt på barmark är dessutom väldigt trevligt med en stående hund.
Under årstiden när marken är täckt av snö bedrivs jakten på ett annat sätt. Då jagas ripan gärna som smygjakt med finkalibriga gevär, till exempel .22 LR, och då används som regel inte hund. Denna jaktform passar alldeles utmärkt för den jägare som saknar hund. Kom ihåg att fjällen kan vara ogästvänliga och att det är viktigt att tänka på säkerheten, till exempel bör någon känna till vilken rutt som du tänker ta och du bör ha någon som kan slå larm om du inte är tillbaka på utsatt tid.

Om någon skjuter vilt på min mark utan tillstånd, vad gäller då?
Jan
Svar

Det handlar om ett jaktbrott i enlighet med jaktlagen 10 §, som anger att fastighetsägaren har jakträtt på en fastighet (om jakträtten inte upplåts till annan).
Det finns dock vissa undantag. Till exempel enligt jaktförordningen 40 c §, som anger att man i vissa fall får avliva sjukt och skadat vilt även på andras fastigheter. Men då gäller rekvisiten att viltet ska vara just sjukt eller skadat och att avlivningen sker av djurskyddsskäl.
Om du misstänker att någon har skjutit vilt på din mark utan tillstånd ska du polisanmäla det, så får rättsväsendet bedöma vad som har skett och om det ligger inom eller utom lagens råmärken.

På vår mark har vi problem med mountainbikecyklister som stör jakten. Vi sätter upp skyltar om att jakt pågår, men det tar cyklisterna ingen hänsyn till. När vi försöker prata med dem blir de upprörda och börjar gasta om allemansrätten, men enligt den får ju inte jakt försvåras eller hindras. Vad kan vi göra?
Roine
Svar

Att det jagas på ett ställe betyder inte att allemansrättsligt nyttjande av marken, till exempel bärplockning eller liknande, förhindras. Däremot är det förbjudet att medvetet hindra, försvåra eller störa jaktutövning. Här handlar det alltså om att bevisa att cyklisterna har till syfte att störa, vilket kan vara svårt. Om ni, å andra sidan, meddelar att jakt pågår och de ändå väljer att cykla kan man eventuellt hävda att de medvetet stör.
Om ni inte kommer någon vart med dialog är det enda alternativ som är kvar att kontakta polisen. Dokumentera gärna så långt som möjligt vad som händer, vad ni har gjort och vid vilka tillfällen som ni har bett dem cykla på annat håll och de har vägrat. Ju fler händelser och ju bättre bevisning ni själva kan bidra med desto bättre är det.
Om det är så att deras cyklande sker i terräng och de skadar marken som de cyklar på, genom att det skapas stigar eller så, kan ni även kontakta markägaren då allemansrättsligt nyttjande inte får skada fastigheter.

Jag undrar vad som gäller om jag som jägare kommer fram till en olycksplats där ett rådjur har blivit påkört men fortfarande lever. Får jag avliva rådjuret även om jag inte är eftersöksjägare?
Bosse
Svar

Ja, det får du, om djuret lider och du anser att det behöver avlivas. Vi stödjer oss då mot jaktförordningens paragraf 40 c: ”Om frilevande vilt anträffas så skadat eller i en sådan belägenhet att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl, får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark.”
Det är inte bara jägare som berörs av paragraf 40 c, utan alla som anträffar ett djur i ett sådant tillstånd. Det betyder också att jaktmedel (vapen) inte är reglerat i detta fall, utan du ska avliva djuret så effektivt och smärtfritt som möjligt.
Det är dock viktigt att skilja på att anträffa och att eftersöka. Paragraf 40 c gäller alltså om du ”råkar” hitta ett skadat djur, inte om du söker upp det som vid till exempel ett eftersök.

Jag skulle vilja ägna mig åt eftersök tillsammans med min treåriga labrador Zigge. Han har förstapris i öppen klass på viltspårsprov och tycker verkligen om att jobba med nosen. Min fråga är: Vem får göra eftersök och vilka utbildningar måste man ha för att bli ett godkänt eftersöksekipage? Jag tog jägarexamen häromåret.
Sofia
Svar

Kul att du vill ägna dig åt eftersök. Det är något som jag själv brinner för och tycker är väldigt viktigt.
När det gäller eftersök vid jakt så anger jaktförordningen att ”en hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt ska kunna finnas på plats inom två timmar efter avlossat skott”. Utöver det så finns inga specifika krav på vilka kurser som är godkända eller hur länge ni måste ha tränat. Det blir i slutänden till stor del en fråga för var och ens samvete och ansvarskänsla som jägare och djurvän.
Tänk så här: Träna, gå kurser och läs på så pass mycket att du känner dig trygg med att du och din hund klarar uppgifterna som ni tar på er att utföra. Eftersom du skriver att du är ny jägare, tänk också på att avlivningssituationen vid eftersök kan vara mer avancerad än vid vanlig jakt. Ta gärna hjälp av någon mer rutinerad i början.
Vid eftersök på trafikskadat vilt så är grunderna i arbetet desamma men regelverket lite annorlunda. Jag rekommenderar att du tar kontakt med Nationella viltolycksrådets samordnande jägare på orten där du bor.

Efter en skadskjutning under en mindre drevjakt efter vildsvin förra året blev det en diskussion om vem som skulle göra eftersöket. Till slut gjorde vi som jaktledaren bestämde. Men vems ansvar är det att se till att ett eftersök blir av när flera jagar tillsammans som till exempel vid en drevjakt?
Niklas
Svar

Det är en intressant fråga som jag ska försöka bena ut på ett så enkelt sätt som möjligt.
Grundregeln är att skytten alltid är ansvarig för det skott som han eller hon avlossar och följderna av det. Då ingår även att själv, eller med hjälp av någon annan, reda ut till exempel eftersök. Det är alltså grunden i lagen, om inget annat anges.
Men i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt, NFS 2002:18, tar Naturvårdsverket upp när det är krav på att ha en jaktledare och vilka skyldigheter som en jaktledare har. En av dem är att se till att det kan finnas en särskilt tränad eftersökshund på plats senast två timmar efter avlossat skott.
Man kan förenklat säga att det krävs jaktledare vid jakt efter älg, kronvilt och de stora rovdjuren. Och där det finns krav på jaktledare är det jaktledarens uppgift att se till att ett eftersök blir av. Vid jakt på vildsvin, som i det här fallet, finns det däremot inte något krav på jaktledare. Därför kan jaktledaren inte åläggas detta krav, utan det är juridiskt sett skyttens ansvar.
Jag vill dock tillägga att i de flesta fall brukar nog ändå jaktledaren lösa dessa uppgifter och många brukar vara nöjda med det upplägget.

Vi har länge jagat på en och samma mark. Under denna tid har vi bara haft ett muntligt arrendeavtal och allting har fungerat bra. Nu börjar ägaren av marken bli gammal och vi vill se om vårt hus, så att säga. Vi skulle vilja ha ett skriftligt avtal, gärna på lite längre tid. Men ska vi alla stå med på kontraktet, eller ska endast en av oss stå som den som arrenderar? Vi undrar också vad som händer om ägaren av fastigheten avlider under pågående kontraktsperiod.
Totte
Svar

JRF rekommenderar alltid att man ska ha skriftliga kontrakt vid jaktarrenden, eller jakträttsupplåtelser som är den juridiskt korrekta termen. Ett skriftligt avtal minskar risken för osämja och bråk. Just muntliga avtal kring jakträtt, och där man inte längre kommer överens, är en av de vanligaste frågorna som vi hanterar.
Avseende tiden på upplåtelsen så är den längsta tiden som man kan skriva 49 år. Ett sådant avtal kommer sannolikt att påverka fastighetens värde vid en eventuell försäljning. Vi rekommenderar att man, om man känner varandra och/eller har erfarenheter av att samarbeta kring till exempel jaktarrendet, skriver avtalet på fem år. Om fastighetsägaren skulle gå bort under avtalstiden träder dödsboet in som avtalspart och avtalet fortsätter att löpa enligt kontraktet.
För jägarna finns det en poäng med att alla står på kontraktet, men hade jag varit markägare hade jag bara velat ha en motpart.
Det är vettigt att från bägge parter skriva in ett jakträttsupplåtelseavtal i fastighetsregistret. Då kan köparen inte hävda att denne inte kände till avtalet vid en eventuell försäljning. Generellt gäller ett jakträttsupplåtelseavtal oavsett om fastigheten säljs eller inte.

Grannmarkens arrendator plockar in våra hundar när de inte är inom vår mark. Han tycker att fel hundar används om de inte stannar på vår mark.
Han har nyligen tagit över den här marken och vi har aldrig haft problem med de som hade marken tidigare, utan det har fungerat hur bra som helst.
Men vad säger lagen om att ta andras hundar vid jakt?
Per
Svar

Det här är i grunden en straffrättslig fråga. Jaktlagen säger enbart att jakt med drivande hund inte får ske på ett område som är så beskaffat att det kan förutses att drevet huvudsakligen kommer att gå fram över annans jaktområde. Om grannmarkens jägare plockar in era hundar skulle de kunna göra sig skyldiga till egenmäktigt förfarande, men det är inget som faller under jaktlagstiftningen.

I höstas höll vi på med ett eftersök på ett vildsvin som vi inte klarade ut. Då ringde vi dit ett ”proffs” och han spårade vildsvinet in på grannmarken. När han skulle gå in på grannens mark sa vi till honom att stanna så att vi kunde ringa och stämma av innan. Eftersöksjägaren menade att vi inte behövde det när det gäller vildsvin. Vi ringde ändå grannen. Men vad gäller egentligen?
Lasse
Svar

Eftersöksjägaren har formellt rätt, även om jag tycker att ert agerande var riktigt.
Om man tittar i jaktlagen 28 § anges att endast vissa arter (älg, hjort och rådjur) omfattas av kravet att informera jakträttsinnehavare eller markägare om ett eftersök går in på dennes mark. Vildsvin omfattas alltså inte formellt av lagen. Anledningen till det är att när den här paragrafen tillkom fanns i princip inga vildsvin i Sverige, varför de inte togs upp. Min bestämda tro är att om lagen förändrades i dag skulle den här utformningen se annorlunda ut, och helt klart är att vildsvin skulle ingå.
Jag anser, även om lagen medger att man gör annorlunda, att det är helt riktigt att kontakta jakträttsinnehavaren eller markägaren på grannmarken om ett eftersök går in där. Grannsamverkan är alltid av godo, och sådana kontakter ska vara positiva och gälla i båda riktningar. I det här fallet hade alltså
eftersöksjägaren rätt utifrån ett formellt juridiskt perspektiv, men jag upplever ert agerande som korrekt utifrån andra grundläggande principer.

Där jag jagar har det allt oftare börjat synas till vargar. Vi brukar gå igenom paragraf 28 inför jakterna så att alla vet vad som gäller, och då säger vi att man ska skjuta varningsskott. En hundförare påpekade dock att det inte finns något sådant krav. Jag blir inte klok på vad som gäller.
Svar

För att man ska ha rätt att freda sin hund enligt jaktförordningen 28 § krävs att man först har agerat för att försöka skrämma bort rovdjuret. Texten lyder: ”Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet.”
Således finns det inget formellt krav på att skjuta varningsskott, utan man kan agera på något annat sätt (skrika, vifta med armarna, springa mot rovdjuret eller använda andra lösningar). Om det inte fungerar och den sista utvägen är att skjuta rovdjuret får det göras.
Fredande av tamdjur med stöd av paragraf 28 har nyttjats många gånger, och ofta används skrämselskott. Skrämselskott har fördelen att det går fort att göra och att alla inom hörhåll också uppfattar att ett skrämselskott har lossats, vilket ökar tryggheten vid länsstyrelsens bedömning av ärendet.
Svaret blir alltså något svävande. Man behöver inte skjuta skrämselskott, men det är helt klart ett bra sätt att säkerställa att fredandet av tamdjuret har gått till i enlighet med paragraf 28.

Jag har jätteproblem med vildsvin och vill skaffa mig en fälla. Vad tycker ni att jag ska använda för vapen för att avliva dem? Jag vet att vildsvin ska jagas med klass 1, men jag tror att fällan kommer att gå sönder. Vad får jag göra?
Daniel
Svar

Fällor för vildsvin är kontroversiella. Ett av skälen är just risken vid avlivning. Både risken att djuren inte dör på ett korrekt sätt, men också risken för att utsätta andra vildsvin, annans egendom eller för den delen sig själv för en risk.
När vilt har fångats i fälla är det i ett ockuperat tillstånd och då gäller inte klassindelningen som gäller för vilt vid vanlig jakt. I stället går Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2018:3) in och i 11 § kan följande läsas: ”Vid avlivning med skjutvapen ska skjutvapnets kaliber och ammunition anpassas till viltarten och viltets storlek. Viltet ska skjutas så att hjärnan träffas och skadas på ett sådant sätt att viltet förlorar medvetandet och inte återfår medvetandet innan viltet dött.”
Det betyder att avlivning av vildsvin inte måste ske med klass 1-vapen utan även klenare kalibrar kan användas. Jag vet att vissa personer har använt sig av vapen i klass 3, till exempel .22 Winchester Magnum, vid avlivning av vildsvin i fälla. Även om det sannolikt fungerar bra med en .22 LR så skulle jag själv tveka att använda den, då risken känns större att avlivningen inte sker på ett bra sätt.

Jag lockar räv på vårvintern. Ett pass är en skogsbilväg som går genom öppet åkerlandskap upp mot skogen där skogen möter upp i U-form.
Om jag parkerar bilen på vägen och har cirka 200 meter till skogen rakt fram samt höger respektive vänster sida, väntar tio minuter efter att motorn har stängts av och sedan börjar locka på räv som inte har synts till från lockplatsen.
Bilen har inte används till att närma mig bytet. Jägaren står bakom för att gömma sig och med lockpipan få fram räven samt kunna ta stöd på huv eller tak för ett säkert skott. Det är alltså lockpipan som lockar fram räven och då kan ju bilen jämföras med en koja, eller stor sten.
Men vad säger jaktlagen? Kan gissa svaret, men frågar ändå.
Anders
Svar

Den situation som du beskriver är, enligt min uppfattning, inte laglig att genomföra.
Bil får inte användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt. Den får inte heller användas för att hindra vilt från att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet.
Det du beskriver är, enligt min uppfattning, ett tydligt exempel på att använda bilen för att avleda viltets uppmärksamhet.

Jag tänker öva älgskytte med luftgevär på min egen tomt utomhus i tättbebyggd område. Stigas målbana på 10 meters avstånd. Vad säger lagen om det? Kan jag förvänta mig att polisens insatsstyrka rycker ut?
Olle
Svar

Det är fullt tillåtet att skjuta med luftgevär på din tomt, även inom detaljplanelagt område.
Svaret på frågan finns i ordningslagen 3 kap. 6 § och är lite underligt skrivet. Det står att ”Den som är under 18 år får inte utan tillstånd av Polismyndigheten inom område som omfattas av detaljplan utomhus använda luft- eller fjädervapen med vilka kulor, hagel eller andra projektiler kan skjutas ut. Detsamma gäller utanför sådant område, om inte vapnet används under uppsikt av någon som har fyllt 20 år.”
I det här fallet betyder det att det du beskriver är tillåtet, eftersom det inte specifikt är otillåtet enligt lagen.
Alldeles oavsett kan det ju vara klokt att samtala med de närmsta grannarna, för att undvika tråkiga missförstånd.

Jag har jagat på samma jaktmark i över 40 år. Jag har hela tiden arrenderat av samma person, men nu har han tyvärr dött och hans son har tagit över marken. I slutet av februari kom sonen och meddelade att han själv ska jaga nästa år och att jag inte är välkommen. Vad är det som gäller?
Sven-Åke
Svar

Arrendefrågor (jag kallar det för jaktarrende även om det formellt inte är ett arrende utan ett avtal om en nyttjanderätt) är generellt lite kniviga. För att kunna ge dig ett definitivt svar behöver jag få se de avtal som har skrivits mellan dig och den förra ägaren.
Jag kan ändå beskriva några grundläggande punkter som kan vara till hjälp.
Jakträttsavtal behöver inte vara skriftliga, utan muntliga avtal är lika giltiga. Det är dock svårt att bevisa att ett muntligt avtal har funnits, varför skriftliga avtal alltid är att föredra.
Jakträttsavtal mot ersättning måste sägas upp skriftligen. Uppsägningstiden ska vara minst sex månader, men längre uppsägningstid kan avtalas. Reglerna om uppsägningstiden gäller inte för avtal som är kortare än ett år.
Om en fastighet byter ägare tar, som regel, den nya ägaren över den gamla ägarens förpliktelser gällande jakträtt. Det finns några undantag från regeln, om den nya ägaren inte har känt till att det förelåg något avtal och inte heller borde ha känt till det.
Jakträttsavtal har väldigt lite formaliakrav på sig. För att reglerna om uppsägning ska gälla krävs att det är ett avtal mot ersättning (betalning), annars gäller andra regler.
Vanligast, nu för tiden, är att man skriver tidsbegränsade avtal på antingen ett år i taget eller under flera år. Det förekommer också avtal som är löpande eller gäller tills vidare, men det blir mer och mer ovanligt.
Jag hoppas att det här ger dig lite vägledning, annars är du välkommen att kontakta mig så kan vi titta närmare på just din situation.

Hur nära sitt pass får man parkera sin bil oavsett vad man jagar, småvilt eller högvilt? Har hört att det måste vara ett visst antal meter, hur långt vet jag inte.
Curt-Arne
Svar

Det finns inget avstånd angivet i lagtext vare sig vid jakt efter småvilt eller högvilt.
Det som finns skrivet är att man inte får jaga från motordrivet fordon. Hur detta definieras juridiskt är upp till domstolarna i varje enskilt rättsfall.

Jag bor i ett hus på landet vid den mark där jag jagar. Nu ska jag köpa en lägenhet i Söderköping för att tillbringa lite mörka vinterdagar där. Jag räknar med att bo mest i huset på landet, men Skatteverkets och Postverkets regler gör att det blir förmånligare och enklare att skriva sig i lägenheten.
Då blir problemet vapenförvaringen. Jag har inte lust att förvara vapnen i lägenheten och transportera dem till varje jakttillfälle, med tanke på att jag då måste bära runt dem i stan till och från lägenheten. Polisen informerar under allmänna råd att vapnen bör förvaras där jag är folkbokförd (RFSP 2009:13 FAP 551-3). Har ni några tips?
Christer
Svar

Det finns möjlighet att söka tillstånd hos Polisen för förvaring på annan plats än den där man är folkbokförd. Däremot är Polisen, tyvärr, väldigt restriktiv med att bevilja sådana tillstånd (även om de helt klart har möjlighet att göra det). Det du beskriver är väldigt vanligt, och många upplever problem och otrygghet med detta, men i dagsläget finns det tyvärr inget annat att göra än att förvara vapnen där man är folkbokförd alternativt försöka få tillstånd från Polisen för förvaring på annan plats.

Foto: Privat
Jag är med i styrelsen för en bostadsrättsförening i Göteborg, ett seniorboende. En av våra boende, som nu är 92 år, har varit en mycket aktiv jägare. Under 1980-talet var han ett flertal gånger i Alaska och deltog i organiserade jakter på grizzlybjörn. Vid en sådan jakt i Kodiak lyckades han skjuta en björn, som vid tillfället omskrevs i lokalpressen som ”den största hittills”. Vår medlem vidtog alla nödvändiga åtgärder – frakt, intyg, importlicens, konservering med mera – för att till slut kunna sätta upp björnskinnet på väggen i sitt hus. I ett senare skede gjordes det om så att det endast blev själva björnhuvudet kvar.
Nu har han kommit till en punkt i livet när han inte längre kan eller vill ha det kvar. Han har frågat föreningens styrelse om vi har något intresse av det, men vår stämma biföll inte förslaget att sätta upp jakttrofén på en vägg i våra lokaler. Efterhand har vi förstått att björnhuvudet kan vara värt ganska mycket pengar för rätt intressent, typ ”vildmarkshotell i Norrland”. Varken medlemmen eller föreningen vill ha några pengar, utan vi tänker att de i så fall ska skänkas till välgörenhet, till exempel Cancerfonden. Min fråga är därför: Finns det något företag, institution eller organisation som skulle kunna vara intresserad av att betala för björnhuvudet?
Ett alternativ vore att sätta in en annons på Blocket, men vi tror inte att vi når rätt kundkrets då. Sista utvägen är att kasta björntrofén i en sopcontainer, men det känns ju ganska hemskt.
Gösta
Svar

Vilken spännande proveniens för en jakttrofé, och synd vore det väl om en sådan fick förfaras. Troféer av björn omfattas av det, tämligen omfattande, CITES-regelverket. Det betyder att man måste ha ett särskilt tillstånd för att få bedriva handel med dem. CITES-tillstånd kan undvikas om varan är äldre än 3 mars 1947, och man kan komma behöva bevisa eller motivera det. Om CITES-tillstånd inte finns för denna vara är mitt råd alltså att ni inte säljer det utan att först ha fått ett tillstånd. Jordbruksverket är den myndighet som utfärdar dessa och också den myndighet som bäst kan regelverket och som kan svara för hur ni ska agera.
Några konkreta råd mer än så kan jag tyvärr inte ge. Men så länge som pappren är i ordning tror jag nog att en annons via Blocket kan vara en bra lösning, där når ni brett och kan förhoppningsvis hitta en villig köpare.

Foto: Shutterstock
Jag bor i ett villaområde sedan snart 40 år och har en labradortik som är väldigt glad i att jaga katter. Vid generationsskiften hos grannarna har det flyttat in yngre människor som har katter som går fritt i området. Jag har en hög häck som är tät och där kommer hunden inte ut. Men vid entrén har jag ett staket som är en meter högt, och när katterna går förbi hoppar hon över staketet och jagar dem.
Vems är ansvaret om min hund skulle bita ihjäl en katt? Jag vet att det händer om hon får tag i en av dem, för hon är ganska snabb.
Claes
Svar

De skador som din hund eventuellt orsakar har du ett strikt hundägaransvar för. Det spelar därför ingen roll om din hund är inhägnad eller ens kopplad, om den skadar någon annans katt är skadorna ditt ansvar. Att det är ett otyg med lösspringande katter, och att de borde hållas under bättre kontroll, spelar tyvärr ingen roll i sammanhanget.
Det finns ett rättsfall där en häst kom förbi en tomt där en hund stod inhägnad. Hunden skällde (fortfarande inhägnad) och hästen blev rädd och bröt benet. Trots att hunden var inhägnad på en tomt blev hundägaren skyldig att ersätta hästens skador – så strikt är alltså lagen.

Jag var ute och vakade vildsvin häromdagen och det kom en haltande vårbock gående. Den såg mager och allmänt anskrämlig ut. Får jag skjuta den? Måste jag anmäla någonstans om jag gör det?
Antti
Svar

Om ett djur som är skadat påträffas har man som enskild rätt att avliva djuret, även om det inte är på den egna marken eller under jakttid. Har man sett ett skadat djur får man dock inte åka hem och hämta bössan, för att sedan aktivt åka och leta efter djuret utanför jakttid eller på någon annans mark. Efter att ha avlivat ett skadat djur bör man kontakta markägaren och polisen, då det döda djuret tillfaller markägaren.

Foto: Shutterstock
Jag undrar vad som gäller om jag som jägare är på väg hem från skogen och ska springa in på en mack. Får jag ha kniven på mig då? Måste jag ta bössan med mig, eller vad gäller med den?
Frågvis
Svar

Det är knivlagen som reglerar möjligheten att bära kniv på allmän plats. Den är tydlig i sina förarbeten och om man har ett giltigt skäl är det tillåtet att bära kniv. Giltiga skäl anges till exempel vara byggarbetare eller andra som behöver kniv i sitt yrke, men även jägare och fiskare nämns specifikt.
Om du är på väg till eller från en jakt behöver du alltså inte lägga ifrån dig kniven när du går in och handlar. Enbart bärandet av kniven kan inte föranleda ett brott. Om du däremot begår andra brott (hot, till exempel) kan naturligtvis kniven lastas dig på andra sätt.
Om du ska göra kortare avbrott under en resa där du medför vapen, till exempel för att handla eller gå på toa, ska du dela vapnet så att det blir obrukbart. Den ena delen ska du lämna dold i bilen och den andra delen (vital vapendel) ska du bära med dig. På ett vanligt kulgevär betyder det att det är lämpligt att lämna vapnet i bilen och ta med sig slutstycket. För ett hagelgevär är varje vapendel vital för vapnets användningsområde. Men av praktiska skäl väljer många att bära med sig förstocken, då den är minst.
Om du i stället har ett halv-
automatiskt vapen som inte går att dela på ska vapnet förvaras i bilen och vapnet ska vara gömt, fastlåst och försett med ett godkänt vapenlås.

Foto: Shutterstock
Jag har höns och häromdagen såg jag ett djur som försökte ta sig in i hönshuset. Jag har googlat och kommit fram till att det var en mink. Vad kan jag göra åt det?
Ann-Charlotte
Svar

Mink är en invasiv art och den får därmed jagas året runt, dygnet runt. En mink som har börjat visa intresse för ditt hönshus kommer dessutom med stor sannolikhet att komma tillbaka, och om den tar sig in i hönshuset kommer den att ställa till med rejäl oreda.
Jag råder dig att söka rätt på en slagfälla, då dessa kan användas även inom detaljplanerat område (givet att du har jakträtt på din tomt, vilket man ju normalt har om man äger fastigheten). Slagfällan kan du beta med något passande, lite räkskal eller en hönsvinge brukar funka bra, och sedan hoppas att minken går i fällan. Ofta kan det vara bra att sätta upp fällan intill någon form av ledarm, till exempel ett par stockar som läggs som ett ”V” där fällan placeras vid spetsen. Utnyttja gärna minkens naturliga nyfikenhet också, skrymslen och vrår är populära och en hönsvinge som hänger och vinkar i anslutning till fällan kan helt klart attrahera minken.
Kom också ihåg att om du ska bedriva jakt, även om det handlar om fälljakt, så är du skyldig att lösa statligt jaktkort hos Naturvårdsverket för det jaktåret. Det är också viktigt att fällan är typgodkänd och att du märker upp den. Mer information om användande av fångstredskap går att finna på Naturvårdsverkets webbplats i föreskriften NFS 2018:3.

Jag har en fågel som häckar i min skorsten. Jag tror att det är en kaja. Vad får jag göra åt eländet?
Jan-Åke Andersson
Svar

Detta regleras i jaktförordningens fjärde bilaga, som gör gällande att om fåglar byggt bo i ett hus eller på en gård får boet och dess ägg och eller ungar flyttas. Så oavsett om det är jakttid eller inte får du flytta kajans bo från skorstenen.

Jag har hört att man måste anmäla till polisen varje gång man kör på ett djur, oavsett vilket djur det är. Stämmer verkligen det?
Bengt Karlsson
Svar

Det stämmer inte. De djur som du ska anmäla är björn, varg, järv, lodjur, älg, kronvilt, dovvilt, rådjur, vildsvin, mufflonfår, utter och örn. Andra mindre djur, såsom till exempel grävling eller räv, ska du inte anmäla.
Vid en viltolycka som är anmälningspliktig ska du dessutom märka upp platsen så att en eftersöksjägare kan leta rätt på det skadade viltet och avliva det. En sådan uppmärkning gör du lämpligast med en viltolycksremsa.
Tänk på att det kan vara olämpligt att kliva ur bilen i vissa fall, till exempel på motorvägar. Det kan också vara olämpligt att kliva ur bilen om du har kört på till exempel en björn eller ett större vildsvin, kör då en bit bort från olycksplatsen (100 meter, till exempel) och sätt markeringen där. Anmäl sedan att olycksplatsen ligger ungefär 100 meter från markeringen, så att eftersöksjägaren kan hitta den.

Foto: Mostphotos
I våras när det började bli varmare såg jag flera gånger en huggorm utanför min hundgård. Jag visste inte vad jag skulle göra och vågade inte släppa ut hundarna. Nu har jag inte sett ormen på länge, men om den kommer tillbaka undrar jag om jag får flytta på den eller döda den?
Lisbeth Nilsson
Svar

Huggormar är fridlysta. Men det finns faktiskt ett undantag i artskyddsförordningen som gör att du får flytta en huggorm från en tomt, eller till och med döda den om den inte kan flyttas.
Om du lyckas fånga huggormen och flyttar på den är det bra att flytta den långt från tomten, och släppa den i en lämplig biotop. Huggormar trivs till exempel i hagmarker och liknande öppen terräng, där det finns mycket möss och där den kan göra nytta. Men den ska självklart flyttas långt från människor och hundar.

Vi arrenderar ut jakten på en av våra fastigheter till ett danskt sällskap. Nu är ju gränsen stängd för dem. Om det skulle bli långvarigt med stängda gränser funderar vi på hur vi ska göra med jakt-
arrendet samt beskattningen av viltstammarna. Ska jägarna som inte kan nyttja jakten ändå betala arrende? Hur kan jag då lösa exempelvis eventuell skyddsjakt?
Henrik M
Svar

Vi har inga generella rekommendationer i denna situation. Om ni inte kan uppfylla er del av avtalet skulle det kunna hävas. Däremot kan man ju inte, som avtalspart, kräva omförhandling utan endast häva avtalet. För omförhandling krävs att bägge parter är ense om det.
Det går sannolikt att häva avtalet om endera parten vill, men grundläggande är ju att ena parten inte kan fullfölja sin del beroende på force majeure-
händelser. Även detta skulle ju, formellt, kunna bli ett skäl att säga upp avtalet. Det kan ju finnas en klausul i avtalet att skyddsjakt är möjligt från mark-
ägarens sida och i så fall kan du ju nyttja den.
Självklart är det bästa att göra en överenskommelse gällande både ersättning och möjlighet till skyddsjakt. Genom dialog och överenskommelser kan ni säkert hitta en väg framåt som alla är nöjda med och som kan göra att avtalet, efter coronan, löper på som tidigare.
Om ni inte kan komma överens får du undersöka i avtalet om det finns grund för att säga upp avtalet och sedan teckna det på nytt, antingen med samma jägare men med nya villkor, eller med nya jägare. En grund för uppsägning brukar stå mot slutet av avtalet, och kan vara olika utformad beroende på parternas vilja, men det brukar normalt stå något i stil med ”fullföljer ena parten inte sina förpliktelser kan avtalet omedelbart avslutas”.

Sökningen gav inget resultat. Prova att ändra ditt sökord.

Ställ din fråga

Din fråga kommer efter att ha besvarats av våra experter publiceras här och i tidningen.

Har du en bild kopplad till frågan? Bläddra efter en bild på din dator/telefon (JPG):