Du får använda alla traditionella kikarsikten samt rödpunktssikte för provet oavsett förstoringsgrad och tillverkare. Om din pappas vapen är ett klass 1-vapen får det användas till samtliga skjutprov, men om det är av lägre klass så måste du använda ett annat vapen på högviltsprovet.
Skjutbanornas lånevapen har sällan den dyraste och finaste optiken. Därför låter det inte alls konstigt att det syns lite bättre i din pappas kikarsikte. Även förstoringsgraden har såklart betydelse.

För att ange när din Husqvarna är tillverkad måste jag ha tillverkningsnumret.
Det tillverkades tre modeller med den kaliberspecifikation som du anger. Modell 49 A 1901–1913, modell 52 A 1913–1929, samt modell 17 A mellan åren 1884 och 1930. Modell 49 A och 52 A har topleveröppning, medan 17 A har en hävarm framtill under piporna för att öppna bössan.
Till hagelpipan kaliber 16 finns ammunition, men inte till kulpipan kaliber 28. Kulpatronen är inte tillåten för jakt. Den har en omantlad blykula och är avsedd att laddas med svartkrut, som inte är tillåtet för jakt.
Värdet på bössan, oavsett vilken modell det är, är lågt. Rent ekonomiskt är den förmodligen inte värd att renovera. Om den ändå ska renoveras så gör det mycket varsamt, låt den gamla patinan vara kvar.

Jag bifogar bild på en 17 A med ammunition.

Ja. Om två jägare bor tillsammans behöver de inte ha åtskilda skåp utan kan förvara sina vapen i samma.

Det var helt rätt att lämna det gamla obrukbara salongsgeväret utan licens till polisen för destruktion. Ett sådant vapen saknar ekonomiskt värde.

Tyvärr är det alltför lite information för att jag ska kunna ge ett utförligt svar. Baikal tillverkade många olika modeller av bockhagelbössor, från det allra billigaste på marknaden upp till fina sidolås-lyxvapen. Tillverkningsnumret säger mig ingenting. I Jakt & Jägare nummer 12/2014 finns en utförlig artikel om Baikals vapen.
Du nämner att du är speciellt intresserad av trångborrningen. På skeetvapen som MC 6 och MC 8 hade Baikal en speciell borrning, Bell choke, eller säckborrning på svenska. För övrigt har Baikals jaktvapen helt normal choke, i kataloger anges den oftast som 1/1–1/2 eller 1/4–3/4. En vapensmed kan mäta trångborrningen i den aktuella bössan med ett speciellt mätverktyg.

Så länge det är ammunition i kaliber 6,5×55 Swedish Mauser kommer det att gå utmärkt att skjuta den i vapen i kaliber 6,5×55 Swedish Mauser.
Piplängden påverkar utgångshastigheten, men inte nödvändigtvis precisionen. Generellt fungerar 6,5×55 bättre i lite längre pipor, så det kan du ta i beaktande när du väljer vilken Tikka T3 som du ska köpa.

För att få låna ett vapen utan att ansöka om tillstånd från polisen krävs att du redan har tillstånd att inneha vapen av samma typ och för samma ändamål som det vapen du ska låna. Då du ännu inte har någon egen vapenlicens måste du alltså söka tillstånd från Polisen.
Mer information om det här hittar du på Polisens webbplats.

Under andra världskriget hade Sako fullt upp med att tillverka militära vapen och ammunition. Efter krigsslutet kom det naturligt nog inga nya order på sådant, utan de var tvungna att hitta en civil marknad. Det blev bland annat diverse maskiner och tillbehör för textilindustrin.
På jaktvapensidan hade man redan på tidigt 1940-tal tagit fram en enkel repeterstudsare för klena patroner som .22 Hornet och deras egen 7×33. Modellbeteckningen var L46. Den tillverkades i liten skala med stock av björk. 1946 var det dags att sätta den i serieproduktion. Först tillverkades 800, som utöver på hemmamarknaden såldes i Norge och Danmark. Även Frankrike och Belgien köpte en del. Den svenska marknaden var trög, vi hade våra bra och förhållandevis billiga Husqvarnastudsare i olika utföranden.
In på 1950-talet blev det hård konkurrens för tillverkningen av maskinerna för textilindustrin och den upphörde snart. Så något måste fylla tappet. Även om marknaden i Europa köpte L46-studsarna behövdes det större kvantiteter för att det skulle bli riktigt lönsamt. Sako koncentrerade sig då på den amerikanska marknaden. L46-studsarna modifierades något med stock av valnöt, en snyggare varbygel och den kamrades för patroner som .222 R och .218 Bee som var intressanta för USA marknaden.
Sakos historia i USA är intressant. En Jan Winter fick runt 1948 se en Sako L46 hos den stora amerikanska vapen-handlaren Abercrombie & Fitch i New York. Någon hade fått den från Europa, men visste inte vad det var och hade ingen ammunition, så den hamnade hos A&F. Winter köpte den och började studera den närmare. Trots den enkla björkstocken och den pressade plåtvarbygeln såg han att det var ett kvalitetsvapen. Han blev intresserad, tog kontakt med Sako och besökte fabriken i Riihimäki. Det slutade med att han blev generalagent för Sako i USA, som snart blev Sakos största marknad. Sako marknads-fördes inte som ett lågprisvapen, utan som ett kvalitets-vapen. Andra stora köpare blev Sydamerika och Australien. Fram till 1964 tillverkades mer än 100 000 Sako L46.
Det kan nämnas att L46 redan från början tillverkades med samma integrerade kikarfästen i lådringarna som Sako har haft sedan dess. De gick också att beställa med en diopter som satt i det bakre spåret för kikarfästet.
Patronen 7×33 togs fram av Sako i början av 1940-talet för L46-studsaren. Patronen tillverkades fram till runt 1980, jag vet inte exakt. Den skjuter en 5,1 grams kula med en utgångshastighet runt 700 m/sek. Den är klass 2 och fungerar bra på rådjur på moderata skotthåll. Jag har själv aldrig använt den till jakt, men en jägare i bekantskaps-kretsen använde den med framgång till vaktjakt på rådjur under rådjursexplosionen på 1980-talet.
Din Sako L46 med nummer 963 och -1946 är förmodligen från den första serien som började tillverkas 1946. Den har björkkolv och diopter som extra tillbehör, skicket tycks också vara mycket bra. Allt detta gör att den kan vara intressant för en samlare, det gäller bara att hitta denna person. Något värde i kronor kan jag inte ange.
I Widforss katalog från 1950 finns Sako L46 med, det är den nya modifierade modellen med ”stock i amerikansk stil av utsökt valnöt”. Inställbar sikte för 100, 150, 200, 250 och 300 meter. Den finns i .22 Hornet, 7×33 Sako samt .222 R. Pris: 320 kronor. Diopter till dito: 25 kronor, kornskydd: 1,50 kronor. ”På beställning kunna Sako-studsarna anskaffas med helstock. s.k. Mannlicherstock.”

Mycket riktigt, det är endast vapen som har klarat CIP:s tester som är märkta med en fransk lilja.
Det som krånglar till det hela är att märkningen bara finns på vapen som är tillverkande i länder som är medlemmar i CIP, permanenta internationella kommissionen för skjutvapenprovning. Således finns det inget säkert sätt att veta om andra vapen klarar stålhagel eller inte.
Dock klarar det flesta nyare hagelvapen standard steel. Men vill man vara säker får man vända sig till en vapensmed som kan kontrollera det aktuella vapnet.

Regelverket i det här fallet handlar inte om användandet utan om innehavet.
Du får inneha (och använda med vissa begränsningar, se nedan) stora magasin till ditt vapen om du innehar ett vapen med licens för skjutning (till exempel jakt eller målskytte).
Däremot får du inte använda magasin större än 5 skott i ett halvautomatiskt gevär vid jakt, utan endast vid målskytte.
I ett manuellt repeterat vapen finns ingen begränsning för storlek på magasin vid jakt.