Jag har en terrier, en korsning mellan tysk och border, som sällan morrar åt mig eller någon annan i familjen. Utom i kökssoffan. Där blir den plötsligt kung över allt och alla, tillåter ingen annan att sätta sig. Morrar rejält. Och nu har den börjat morra åt barnen när de kommer nära. Det känns olustigt. Hur ska jag agera?

Svar:

Det kan vara kökssoffan, sängen, tevefåtöljen, ett speciellt hörn i hallen eller på avsatsen i trappan. Hunden har hittat ett ställe där den absolut inte vill ha sällskap. Kanske har hunden provat att morra just där en enda gång och direkt lärt sig att den får vara i fred. Vips, ett beteende har satt sig. Får hunden vara i fred när den vill vara det? Har någon i familjen för vana att ofta sätta eller lägga sig intill hunden när den vilar? I så fall – sluta med det. Många hundar tolkar saken som att människan säger: ”Det här är min plats, gå härifrån.” Det är ohövligt ur hundens synvinkel. Nummer ett är att helt ta bort möjligheten för hunden att utföra ”problembeteendet”. Använd kompostgaller, stäng en dörr, hitta ett sätt att plocka bort förutsättningen för problemet. Flyttar hunden sitt morrande till en annan plats, så är problemet större. Men praktiskt handlar det om att först eliminera situationen och sedan börja träna kontakt och lydnad i andra delar av vardagslivet. Skapa en ny plats där hunden alltid får vara i fred. Går hunden dit och lägger sig, ja då stör ingen. Svårast att övertyga om detta är barnen. Men det måste göras. Trimma in den nya platsen. En godbit, ett tuggben och stillsam egen lugn och ro. Samtidigt lägger du ner lite mer fokuserad tid på hunden. Halvera de vanliga promenaderna och lägg i stället in stimulerande lekar, miniuppgifter och övningar. Enkla lekar som hunden gillar gör den mer följsam och lyhörd. Det gäller alla hundar. I lekarna lär du hunden vad du menar med ”nej”. Alltså, när den lyssnar på ”nej” blir följden en belöning. När hunden blir allt mer följsam kan du smyga in krav. Till exempel: Du stoppar allt morrande i fel läge i sin linda med ett ”nej” – följt av en belöning. Till slut kontrollerar du utvecklingen genom att låta hunden få tillgång till kökssoffan igen. Med stor sannolikhet är problemet borta.