Hallå, Peter. Jag vet att du har renrasiga spetsar, och att du ofta lyfter fram det viktiga med att värna om de jaktraser som vi har. Kan du förklara varför det under senare år har blivit så populärt med blandraser? Jag har hört att var tredje hund som det jagas med i landet har fler än en ras i kroppen.
Håkan
Svar

Ja, jag har just nu renrasiga spetsar, men jag har haft blandraser. För mig handlar det framför allt om att få fram duktiga hundar och om att ha kul med hundarna när jag jagar. Jag har inget emot korsningar och med stor sannolikhet kommer jag att ha minst en blandras till innan det är dags att sluta jaga.
Å andra sidan tycker jag definitivt att det är jätteviktigt att värna om de raser som vi jagar med. Som tur är finns det gott om seriösa och duktiga uppfödare som sköter den saken.
Och så till din fråga. Visst är det poppis med blandraser. Men när jag var barn, i Värmlands skogar, var det inte alls ovanligt med korsningar. Då var målet att jaga med så bra hundar som möjligt, oavsett hur de såg ut eller vad som stod i pappren.
Att det kanske är ännu vanligare i dag handlar säkerligen om att jakten har förändrats. Vi har mer vilt i Sverige nu än någonsin tidigare, enligt viltforskarna. Arter som dovvilt och vildsvin har fullkomligt exploderat under de senaste decennierna. Det har lett till en annan jaktkultur i landets södra delar. Nu handlar det ofta om drevjakter. Mindre såtar, mer folk och snabba puckar. Och då är det kortdrivare och stöthundar som gäller, ensamjakt med en löshund är faktiskt inte lika vanligt numera.
Och då landar vi i blandraserna. Hundar som enligt planen ska ha fler jaktliga egenskaper i samma kropp, alltså både drivande och ställande. Man korsar helt enkelt hundar som förhoppningsvis bjuder på allt som en jagande hund kan prestera.
Jag tror också att det i början, för sisådär 30 år sedan, framför allt var jägare som jagade väldigt mycket som skaffade blandraser. Och det vet alla, att en hund som får enormt mycket rutin i skogen ofta blir bra. Och så föddes ryktet om att blandraser jagar väldigt bra.
En av de bästa vildsvinshundar som jag har haft var en blandras. Kanske inte för att den hade fler raser i arvet, utan mest för att den hunden fick jaga massor. Rutinen gjorde att den fungerade bra.
Men om du vill värna om rasrena jakthundar, så ska du göra det. Du behövs. Klassiska raser måste få chansen att fortsätta sin utveckling mot framtiden. Jag tänker så med mina spetsar. Men jag kommer nog inte att kunna låta bli den dagen jag står inför en valpkull med två raser i, eftersom mitt mål är jakten, inte hur hunden ser ut eller vad som står i stamtavlan.