Regeln kom till under den senaste revideringen av jakttiderna och var då främst till för tranor. Syftet med regeln för just tranor är att de fåglar som uppträder i grupper om tre eller fyra fåglar ofta består av föräldra- och ungfåglar, medan de större grupperna oftare består av endast ungfåglar. På det viset säkras syftet att inte ungfåglar blir lämnade om föräldrafåglar skjuts, vilket ju kan påverka bland annat flyttmönster.
Tyvärr speglades det här resonemanget även hos andra arter där det inte är hållbart utan helt irrelevant, och numera finns den begränsningen för såväl gäss, sångsvan och ringduva. Vad gäller dessa arter skapar regeln enbart en osäkerhet vid jakten.
Jägarnas Riksförbund har flera gånger lyft problemet. Dessvärre har vi inte fått några tydliga svar på våra frågor. Det är i dagsläget svårt att tolka hur en flock definieras, till exempel hur långt ifrån varandra fåglarna måste sitta, vilket ju skapar en enorm osäkerhet vid jakten. Förbundet arbetar alltså för att förändra den här regeln, en sådan begränsning ska bara finnas om det verkligen motiveras utifrån biologiska aspekter.
Grunden är att skyddsjakt ska kunna nyttjas på ett enkelt sätt för att motverka skador, och då får inte orimliga och osäkra begränsningar finnas som begränsar jakten.