Det är inte första gången som jag har fått den här typen av fråga. Och den är svår.
Fullvuxen jämthund som inte skäller ståndskall, som inte förföljer ordentligt. Handlar det om för låg jaktlust? Har hunden blivit skrämd i ung ålder? Har den verkligen fått tillräckligt många chanser att utvecklas?
Prognosen känns förmodligen dyster. Men ge inte upp. Förvånansvärt många hundar, också jämthundar, mognar sent. Just nu har jag två. Den unga började jaga fullt ut väldigt ung, den gamla mognade mycket senare. Så första rådet är enkelt: Ha is i magen i höst. Släpp och se vad som händer.
Men ni kan också trixa lite med annat. En variant är att låna ut tiken till någon som ni litar på, någon som jagar väldigt mycket och som er hund inte känner så bra. Låt den hundföraren jaga massor med henne, helst i ett par månader under hösten. I händerna på en helt annan människa kan faktiskt hundar ändra beteenden. Dessutom lever tiken med en äldre, rutinerad hund. Inte sällan mognar en ung hund senare om den lever med vuxna hundar, jämfört med om den är ensamhund i huset.
Har ni varit i älghägn med hunden? Om inte – prova det. Sätt en lång lina på hunden och bromsa lite när hon är nära älgen. Lägg alltså lite tryck bakåt i linan när hunden intresserar sig för älgen. En hund som dras lugnt bakåt brukar vanligtvis vilja framåt. Återhållandet i linan kan också trigga skallet.
Har det skjutits älg för tiken? Om inte, gör allt ni kan för att fälla älgen när hunden faktiskt står med den. Min erfarenhet är att det ibland går att få fart på en ”lam” älghund genom att fälla älg i rätt läge. Ge också den unga tiken chansen att spåra och gå i kapp en skadad älg, om en trist skadskjutning sker i höst.
Men framför allt, ge tiken chans att mogna och bli vuxen i huvudet.