Det här är inte enkelt att svara på, då jag inte har varit med och sett hundens utveckling och beteenden. Det är dessutom en blandning mellan två hundraser med i normalfallet väldigt olika arbetssätt och en ung individ.
Vi utgår från att hon inte är sjuk eller har ont, något som kan skapa plötsliga förändringar i arbetssättet. Jag har haft tikar som varit väldigt påverkade av de första löpen, samt hund med fästingsjukdom som trots bra kondition hela tiden verkade trött. Och det är självklart så att om din tik råkar vara irriterad i trampdynorna är det inte så skönt att springa långt, även om hon inte kan motstå att dra i väg vid kontakt med vilt. En allergi kan också påverka till exempel andningen, men där tänker jag att veterinären får göra sin bedömning.
Enligt min erfarenhet är det inte heller ovanligt att tikar presterar som sämst i åldern 1,5–3 år, lite beroende på hormoner och fysisk utveckling. Men jag har inga vetenskapliga belägg för att det är så.
Hundar är individer och motiveras av olika saker. När det gäller drivande och ställande jakthundar finns det framför allt två saker som brukar motivera dem: förföljande (spår, eller flyende djur) och dött vilt (mat, kamp, seger). Den typ av hund som du har brukar motiveras främst av dött vilt.
Om vi går in på det jaktliga vore det intressant att veta om det har skjutits djur för tiken. Jag väljer att utgå från att det inte har skjutits för henne eller åtminstone inte mycket, på grund av hennes låga ålder. Jag skulle rekommendera att försöka göra det, antingen genom att jaga där det ges bra möjlighet till skott eller i ett träningshägn där det går att skjuta vid läge. Detta för att ett avslut, det vill säga en ”vinst”, ofta triggar hunden mer och tenderar att hjälpa den att övervinna eventuella rädslor för viltet. Att vinna över något som känns läskigt ger självförtroende. Även om problemet inte sitter i rädslor brukar fler skjutna djur ge en högre motivation att jaga för många hundar.
Ett annat sätt, som kanske låter motsägelsefullt men kan vara värt att testa, är att jaga in hunden på mer djurfattiga marker. Vissa hundar lär sig att det inte är lönt att jaga efter djur en längre tid eftersom det alltid går att ”hämta” andra djur som kanske är lättare att komma i kapp. Hundarna tenderar helt enkelt att bli lite ”lata”.
Tyvärr är det ibland så att när hundar är mentalt mogna är det långt ifrån alla som har viljan och de mentala förutsättningarna att förfölja vilt långa sträckor. Men jag tycker att din hund än så länge är för ung för att göra en sådan bedömning.
Jag hoppas att svaret, även om det blir ganska allmänt, kan var till nytta. Du är välkommen att kontakta mig igen om du har fler frågor.