Förra året sköt han fyra björnar, eller tre och en halv för att vara rättvis.
– En var redan påskjuten, men inte dödligt träffad.
Det tog flera år av björnjakter innan Mattias Eriksson fick skjuta första björnen i Sverige.
– Jag hade varit i Kanada och skjutit svartbjörn, men jag räknar inte med svartbjörnarna för det kan vem som helst skjuta som betalar. Det är som att skjuta räv här.
Det vill säga ingen riktig utmaning. Och för Mattias ska det vara en sport, en svårighet, att fälla en björn, med åratal av förberedelser som främst kan stavas träna upp en egen hund.
– En bra hund är allt, och det är samarbetet med hunden som är hela tjusningen med jakten, säger han.
Hemma på gården i Kilafors är hundarna den stora kärleken och engagemanget och det är jämthunden Hera som han tackar för sina hittills nio fällda svenska björnar.
– Det var 2017 som jag sköt första björnen för henne och det var på ståndskall, en björnhona på 86 kilo. Det var första för egen hund, och det slår ju allt när man har fått fram en egen hund, säger Mattias.
Han fick första hunden 2011 och deltog i många björnjakter utan att skjuta.
Nya regler
Årets nya regler som säger att man får släppa hund vid åtel, och att man får ha kamera vid åteln så att man vet vad man släpper på, är han väldigt nöjd med.
– Då slipper man göra misstaget att släppa på hona med ungar.
I motsats till många jägares och även Jägarnas Riksförbunds önskan är han nöjd med regeln att man inte fäller hona med ungar.
Han har två skäl. Det ena är att han är rädd om hundarna.
– Vi har nästan aldrig fått jakt på någon hona med ungar och vi vill inte att hundarna ska komma i närheten av dem, för de brukar vara aggressiva och då är det lätt att hundarna blir skadade. Det är för riskabelt. Jag har kompisar som har fått hundar skadade.
Det andra skälet till att han tycker att honor med ungar inte ska jagas är att han helt enkelt tycker att björnstammen gärna får öka. Fler björnhonor innebär fler björnar.
Av samma anledning hoppas Mattias att årets tilldelning av björnar i Gävleborg inte blir för hög. Hellre att stammen får växa till sig ännu lite mer. Framför allt i östra Gävleborg där det inte är mycket björn och där jakten förra året pågick i en månad innan hela tilldelningen hade fällts.
Björnåtel
Han funderar på att ansöka om tillstånd för björnåtel, men är samtidigt ganska nöjd med att söka upp en havreåker för där kan man ofta hitta björn.
– Havreåkrar finns lite här och där och björnarna är tokiga i mjölkmogen havre, säger han.
Det är havre som är så pass mogen att det kommer ut en vit vätska om man bryter upp ett havrekorn.
När så är fallet kan hundarna släppas direkt vid åkern och jakten är i gång. Mattias Eriksson anser att det faktiskt är lättare att gå in på ett ståndskall på björn jämfört med älg.
– Älgen sticker på minsta ljud, du kanske bryter av en kvist och då drar den.
Björnen däremot är kungen i skogen och upplever inte att den är hotad av en liten hund. Den är inte rädd, men kan förstås tycka att hunden är irriterande.
Inga naturliga fiender
Björnen har inga naturliga fiender och upplever inte att den är hotad, menar Mattias och tillägger att det därför är bättre och säkrare för jägaren att gå på lite och forcera för att komma nära och få skottchans. Att smyga på björnen är sämre för då är risken större att den sticker.
– Men du kan heller inte bara springa in i buskaget, för du måste ha koll på var den är annars kan du själv råka illa ut.
Favorithunden Hera jobbar nära björnen vilket ökar säkerheten.
– Hon skäller bara när hon ser björnen och är nära och då har man har koll på var björnen finns. Men vissa hundar gör ståndskall kanske 20 meter från björnen och då kan ju björnen vara bakom en.
Nästa projekt är få fram en ny kompis som är lika björnsäker som Hera. Hon har fått valpar och kvar på gården finns Blixten, fyra månader. Hans karriär är redan utstakad.
