Anders Jacobsson är uppvuxen med jakt och en allroundjägare. Men för ungefär tio år sedan fastnade han rejält för lockjakt efter råbock.
Det var i slutet av juli som han och familjen satt hemma på verandan en solig och ljummen kväll när Anders fick för sig att provblåsa i sin nyligen införskaffade lockpipa för rådjur. Anders ”pep” både högt och lågt. Till slut tyckte de övriga familjemedlemmarna att nu får det räcka med att störa friden denna gemytliga afton.
Anders, som hade fått viss känsla för tonerna i pipan, tog bilen upp i skogen för att blåsa ordentligt. Avsikten var inte att locka fram rådjur, utan bara att testa lockpipan. Han körde in på en odlingsväg och parkerade vid sidan om. Med sidorutan nedhissad satt han i bilen och lockade med getens kontaktläte.
Efter tre blås hände det overkliga. Plötsligt small det till snett bakom bilen och ett grymtande läte hördes. När Anders vände på huvudet såg han en stor bock tre meter bakom bilen som stod i dikeskanten och stirrade frustrerat på honom.
– Jag blev nästan rädd, hjärtat hoppade till. Men det tände alla mina sinnen och gav mersmak för lockjakten, minns Anders.
Premiär
På bockpremiärdagen några veckor senare åkte han ut till ungefär samma plats.
– Vädret var dåligt, det regnade, men jag lyckades locka fram en get. Då tänkte jag att bocken måste finnas i närheten. Den 17:e gjorde jag ett nytt försök på samma ställe. Det hann nästan bli becksvart och jag höll på att ge upp. Sista timmen hade jag lockat med hetsläte och ångestläte när jag plötsligt fick se de ljusa hornspetsarna som kom travande mot mig. Jag fick världens adrenalinpåslag och hjärtat slog så hårt i bröstet att jag trodde att bocken skulle höra det. Jag sköt den, en fin femtaggare, men hornet var för lätt för medalj. Efter den debuten var jag helt såld på lockjakt, säger Anders.
Brunsten infaller ofta under andra halvan av juli och början av augusti. Bockarna är betydligt mer aktiva då och visar sig oftare, vilket ger fler skottchanser. Vissa år kan brunsten redan vara över den 16 augusti, därför gäller det att som jägare verkligen ta tillvara på premiärdatumet och de nästkommande dagarna. Brunstar rådjuren fortfarande har lockjägaren goda möjligheter att få fram bockarna som försvarar sina revir.
Inget kommer gratis
Men som med all jakt kommer ingenting gratis. Jägarens förberedelser är ofta helt avgörande för ett lyckat resultat.
– Själv är jag ute och rekognoserar frekvent i juli och början av augusti. De ljusa och långa kvällarna ger ypperliga förutsättningar för kikarspaning. Vilka djur ser man, och hur många? Ser man en get med kid, då kan man vara säker på att det finns bock i närheten, beskriver Anders som också letar spår i markerna efter råbockens revirmarkeringar.
Bocken börjar vanligen försvara området där han har tillbringat vintern. Svagare eller yngre bockar får då flytta. Revirmarkeringar börjar redan under sen vår och intensifieras ju närmare brunsten kommer och klingar av när brunsten upphör.
– Det finns två tydliga tecken i skogen som visar om bocken har markerat revir. Det ena är fejningar, ofta mot små tallplantor och även enbuskar. Det andra är skrapmärken på marken som råbockarna har sparkat fram, säger Anders som har hittat flera områden där tydliga revirmarkeringar påträffats.
Olika stora revir
Storleken på reviren skiftar. I södra Sverige med tätare stammar och gott om mat är reviren mindre, 20–40 hektar är vanligt. Ju längre norrut man kommer, desto större revir behövs och det är inte ovanligt med revir på flera hundra hektar. Rådjuren i norra Sverige vandrar dessutom ofta mellan sommar- och vinterområden, ungefär som älgarna.
Ofta blir den treåriga råbocken fullt ut revirhävdande. Den försöker sedan kontrollera denna markbit under så lång tid som möjligt. Ungefär vid sju års ålder börjar bocken bli så trött att han inte orkar försvara hela reviret och tappar mark mot yngre bockar som utmanar honom. Inte sällan kan det bli hårda bataljer mellan den revirhävdande bocken och en inkräktande. Svåra stångskador på kroppen är vanligt förekommande under högbrunsten.
Genom att gnida insidan av hornen på små träd och buskar fejar bocken. Hornen brukar skava av barken på träden, så att det lyser ”vitt”. På råbockens panna finns doftkörtlar, vars sekret gnids mot trädet. En revirmarkering i marken kallas skrap och görs med en framklöv. I klövspalten finns doftkörtlar som markerar platsen. Doftmarkeringarna är till för att hålla rivalerna på avstånd. Forskare menar att en bock kan göra 25 skrap på ett dygn under brunsten.
Som lockjägare är det således mycket viktigt att lokalisera sådana platser. En revirhävdande bock kan komma mycket snabbt på lockropen om förutsättningen är rätt. Att locka bock är en fantastisk upplevelse och kan vara mycket effektivt. Vissa jägare gillar smygjakt där de tyst och försiktigt smyger fram på små stigar som leder dem fram till viltet. Smygjakt kan självklart också kombineras med lockjakt.
Tuffa vintrar
I Norrbotten, där Anders jagar, är vintrarna tuffa med djupa snömängder och sträng kyla. Den gångna vintern bjöd på temperaturer under 40 minusgrader i flera dagar. Det blev problem till och med för oss nutidsmänniskor som har det väl förspänt. Väldigt många moderna bilar med AdBlue-systemet frös sönder med höga reparationskostnader som följd. När man sedan sitter i den moderna villan med golvvärme och braskaminen flammar mysigt, då är det lätt att fundera på hur alla vilda djur har det där ute. De för en hård kamp mot naturen för att hitta näringsrik mat, vatten och hålla emot kylan för sin överlevnad.
Vinterutfodring är därför en mycket viktig del i viltvårdsarbetet. I Anders jaktklubb, Börjelslandets Jägargille, hjälps jaktkamraterna åt att utfodra rådjuren under hela vintern och fram till våren. De har uppemot tio foderstationer utspridda, det är viktigt att ha flera stationer så att alla djuren har möjlighet att äta. Har man för få kan den starkaste av individerna försvara foderplatsen så att de yngre eller svagare inte får äta där. Utfodringen är inte billig, men Börjels-
landets Jägargille står för hela kostnaderna. Det är ett lysande exempel på en ansvarstagande och seriös jaktklubb som främjar viltet.
Utfodring = djur i bättre kondition
Utfodringen har man igen genom att på markerna ha fler rådjur och att de är i bättre kondition. Utfodringsplatserna ger jägarna en god inblick i stammens storlek och vad för slags djur det finns. Den kunskapen ligger till grund för vilka djur som jaktkamraterna kommer överens om kan tänkas fällas under kommande jakt.
– Det är alltid tillgången på djur som får styra lockjakten. Jag har aldrig skjutit fler än två bockar under ett år. I fjol sparade jag en väldigt fin sexa, en ung bock, men jag hade redan skjutit två innan den kom fram. Visst var jag lite sugen när bocken exponerade sig. Men jag hoppas att den är kvar och att jag får en ny chans på årets premiär, säger Anders.
Att lockjakt är effektiv kan Anders intyga. Nästan på alla pass som han lockar kommer det fram rådjur, inte alltid bockar utan också ensamma getter eller getter med kid. Att kunna locka fram rådjur en tidig morgon när resten av samhället vilar är ofta en stor och fin upplevelse. Många gånger kommer också räven nyfiket, så det gäller att vara beredd. Rävjakt är tillsammans med utfodringen vintertid den enskilt viktigaste viltvårdsåtgärden för en stor och frisk rådjursstam.
– Vi har en farbror som vakar räv i grannbyn, just utanför våra marker där vi matar rådjuren. Han skjuter årligen minst 15 rävar, vilket är toppen. Inom Börjelslandet skjuter vi också ett antal rävar varje säsong, berättar Anders.
Vindriktningen viktig
Hur gör du för att lyckas med bockjakten?
– Jag är alltid ledig första premiärveckan, den viger jag åt bockjakt. Sedan väljer jag pass utifrån hur marken är odlad, var jag har sett rådjur och var revirmarkeringarna är synliga. Jag har i regel fem–sex pass att välja mellan. Det är dock viktigt att hålla koll på vindriktningen, en bock vill alltid komma upp i vind, så välj pass utifrån vilket håll som du tror att bocken kommer. Sedan kan den alltid komma från något annat håll och då är det lätt att bli upptäckt. Med lugna vindförhållanden och öppen terräng kan bockarna lockas in på kilometers avstånd, precis som en stor älgtjur.
Anders börjar alltid i gryningen med det första passet och lockar fram till förmiddagen. Händer det ingenting brukar han åka hem, äta och vila några timmar, för att sedan åka ut sen eftermiddag och fortsätta lockjakten fram till mörkrets inbrott.
Han försöker alltid ta sig ut till passet så tyst som möjligt och föredrar att sitta högt, ofta i ett jakttorn. Dels för att lämna mindre vittring och dels för att rådjuren inte ska se honom lika enkelt, de tittar ofta rakt fram och inte uppåt. Han har även bättre överblick när han sitter högt. När han når fram till passet sitter han helt tyst och stilla i minst tio minuter innan han börjar locka.
– Det finns olika lockpipor, den jag använder främst är lockpipan Nordic Roe. Den har bra räckvidd, vilket är viktigt på mina marker. Jag lockar även med Kristoffer Clausens rådjurspipa. Buttolo Blatter är en klassiker och kanske enklare att använda, men den hörs inte lika långt, beskriver han.
Kontaktläte för kid
Anders börjar alltid med kontaktläte för kid. Lockar i trettio sekunder och är sedan tyst i tre minuter. Locktakten ska vara ungefär densamma som ens egen in- och utandning. Om inget händer fortsätter han med getens kontaktläte. Om det fortfarande inte händer något avslutar han de sista tio minuterna med hetsläte och ångestläte.
Totalt fyrtio minuter lockar han, sedan byter han pass. Han planerar att hinna alla pass som han har tänkt sig innan det blir mörkt, även om han vet att det finns jägare som väljer att sitta kvar i tre timmar på ett pass och som lyckas skjuta i det sista skjutljuset.
– Jag är ett stort Luleå Hockey-fan, följer alla matcher i arenan. Ett år var deras premiärmatch just den 16 augusti. Jag hade bestämt mig för att åka på den, men tänkte ändå hinna med ett lockpass innan matchen började. Jag åkte ut till ett fält och satte mig. Lockade i en timme. När inget hade visat sig avbröt jag och gick tillbaka till bilen. Väl framme vid den vände jag mig om, då stod mitt livs största bock ute på fältet och tittade åt mitt håll. Luleå Hockey har även bränt ett guld på bockjakten, skämtar Anders.
För övrigt är kamouflagekläder viktiga, menar han. Speciellt ansikte och händer måste döljas. Sedan är det oerhört viktigt att sitta helt stilla. En jägare som rör sig fram och tillbaka, och vrider på sitt huvud för att spana åt olika håll, upptäcks snabbt.
– Den svåra konsten är att kunna sitta orörlig, det tror jag är det som de flesta bockjägare kanske inte klarar av i längden. Det kan vara mygg som trilskas och går jägaren på nerverna. Bocken kan komma mycket hastigt rusande på locktonerna och väldigt nära jägaren. Då gäller det att vara beslutsam och kunna skjuta fort. En hård kula som inte svampar upp på korta håll är att rekommendera. Men lika ofta kommer de större bockarna försiktigt smygande och gärna i skydd, så det gäller att ha uppsikt. Kanske är det så att man lika ofta blir avslöjad som att man ser en bock på lock, funderar Anders.
Silverbocken
Han berättar om silverbocken som han fällde på bockpremiären i fjol:
– Det hällregnade. Jag tror nog att många bockjägare tog sovmorgon den dagen. Men jag hade bestämt mig för att jaga bock och smög ut till mitt pass. Jag hade nämligen sett en stor råbock några veckor tidigare i området och ville ta alla chanser som fanns. Det kraftiga regnet fortsatte under hela dagen och efter tre timmar gav jag upp.
– Men när regnet avtog mot kvällen åkte jag tillbaka till samma pass. Det ligger intill en fin vall med timotej och klöver. Jag vet av erfarenhet att rådjuren gärna kommer ut på öppna fält när det har slutat regna. Jag hann bara klättra upp i tornet och satt tyst i fem minuter. Då såg jag att några björkkvistar hängde framför mig och skymde sikten. Jag bröt av en kvist, den var seg så jag fick dra lite i den också. När jag bröt av den tredje kvisten kom plötsligt storbocken ut på ängen 110 meter bort och började rusa rakt emot mig med en hiskelig fart. Jag fick stopp på den med två busvisslingar när den var max fyrtio meter ifrån mig. Jag sköt omgående.
– Det visade sig vare en fin bock. Jag trodde först att det var guld, men det blev silver. Två ynka poäng ifrån guld, säger Anders, som ändå gläds oerhört över jaktlyckan.
