Jaktskyttebanans älg på 80 meter är självklar skytteträning för jägare. Fasta tavlor på 100 meter eller mer likaså. Där handlar mycket om samlade träffbilder, om avfyrningsteknik och om att verkligen lära känna vapnet. Inget fel i det. All skytteträning är bra.
Men under praktisk jakt skiftar utmaningarna. Tiden som jägaren har på sig för ett säkert skott varierar, bedömningar av kulfång och var hunden är spelar roll. Dessutom är avstånden sällan desamma varje gång ett vilt går i pass.
– Framför allt tror jag att många jägare tränar för lite på kortare avstånd. Det kan låta enklare att skjuta när avståndet är 10–20 meter, jämfört med 80 eller 100 meter. Och så är det förstås när du har bra stöd och gott om tid, som på en vanlig skjutbana. Men under mer praktiska omständigheter, när du dessutom har ont om tid, blir det betydligt svårare, säger Viktor Lundstedt.
Han har jakt som yrke. Bland mycket annat är han hundförare och en ofta anlitad eftersöksjägare. Det var erfarenheter därifrån som fick honom att fundera på olika sätt att göra skytteträningen både mer varierad och anpassad till verkligheten.
– Hundförare kommer ofta nära viltet, oavsett om det jagas med ställande eller drivande hundar. Sikten är ofta skymd, luckorna små och säkra skottchanser visar sig bara korta stunder, beskriver Viktor.
Varierade träningsbanor
Men det är inte bara hundförare som hamnar i lägen där snabba beslut ska tas och skotthållen är korta.
– Ett pass i ett torn vid en större, öppen yta är en sak. Ett skogspass eller ett vägpass är en helt annan. De trånga passen är ofta bra. När vi jagar med hund väljer många vilt att lämna ett område i så mycket skydd som möjligt och där blir det korta håll och snabba beslut som styr skyttet.
I skogarna utanför Norrköping använder Viktor en avlyst del av jaktmarken till att bygga ett slags provisoriska korthållsbanor som han ofta varierar. Trånga lägen och korta håll är grunden, men här finns också utrymme för att träna in annan kunskap.
– Kulfång, till exempel. Och i vilka lägen man bör skjuta eller avstå beroende på var en hund befinner sig i förhållande till viltet. Gör man banan lite knepig får man i gång samtal om säkra respektive osäkra skottlägen. Och det tror jag är viktigt att prata om och diskutera i ämnet praktiskt jaktskytte, säger Viktor Lundstedt.
Den här gången är det kompisen Björn Lindevall som ska gå en bana som Viktor har satt ihop. Björn vet alla förutsättningar, men inget om exakt var och hur djurfigurerna är uppsatta i skogen.
– Hunden ståndar ett vildsvin, vi går runt buskarna för att få ett rent läge, säger Viktor där han går bakom Björn.
”Skjut igen”
Björn når runt ett tätt buskage och där står en jämthund och ett vildsvin. Han lyfter studsaren och osäkrar. Men han skjuter inte. Ett nytt klickande ljud avslöjar att vapnet är säkrat igen.
– Hunden står snett bakom grisen. Jag tror inte att läget är bra nog, säger han.
Viktor nickar. Beslutet att avstå är klokt.
– Bra, vi går vidare, rakt fram och så höger efter den yviga granen.
En ny scen visar sig. Vildsvinet står 15 meter framför oss. Och nu finns hunden en bit ifrån, och dessutom lite hitom grisen. Björn lyfter snabbt och skjuter.
Sekunden senare ropar Viktor:
– Grisen ligger inte, skjut igen!
Bakkappan åker upp mot axeln igen och ännu ett skott smäller.
– Det där var jag inte beredd på. Vi får se hur det sitter, säger Björn och skrattar.
Jodå, två kulhål sitter där de ska. Vi stannar en stund vid figurerna och pratar om säkerhet för hunden i en skottsituation.
– Det här är en fördel med banor som man enkelt kan förändra. Man kan skapa olika situationer, visa alla möjliga lägen, där den som går banan inte bara måste skjuta snabbt och rätt på korta håll, utan också besluta om ett skott är säkert ur en massa perspektiv, säger Björn.
Tveksamt kulfång
– Okej, nu är det vildsvin igen, vi rör oss in i svackan där. Tänk på att det kan finnas fler mål, säger Viktor.
Det märks att Björn lever sig in i banan nu. Han nästan smyger fram genom en trång passage.
– Titta åt vänster, säger Viktor med låg röst.
Björn tittar, lyfter studsaren, vrider kroppen till vänster och skjuter. Mot foten av en grov gran står figuren, ett vildsvin rakt framifrån.
Samtidigt har Viktor tagit tag i ett snöre. Han rycker till och ut ur grangrenar lösgör sig ett mindre vildsvin, en brungris, som glider längs en uppspänd vajer. Björn ser figuren, lyfter studsaren och svingar. Men han skjuter inte. Brungrisen glider i väg och stannar mot ett träd, drygt tio meter från den gran där den startade.
– Tveksamt läge. Jag tror inte att det är okej kulfång första biten och i slutet är det ju en bergvägg bakom grisen, säger Björn.
– Ja, det här är en typisk situation när man jagar vildsvin. En grupp grisar lämnar en lega och då händer det mycket på kort tid. Den första grisen du sköt var på väg emot dig. Den andra springer undan i full fart. Och visst är kulfånget tveksamt. Men titta igen, du ser att du helt klart skulle kunna skjuta när grisen passerar på mitten av vajern. Det är bara alldeles i början och i slutet som ett skott skulle kunna innebära en risk, säger Viktor.
Avstå i tveksamt läge
Han hämtar grisfiguren och drar tillbaka den. Så släpper han igen och visst är ett skott både möjligt och säkert längs ungefär hälften av den korta luftfärden.
– Å andra sidan gjorde du helt rätt. Är man tveksam när ett snabbt läge dyker upp, ja då ska man definitivt avstå från att skjuta. Jag spänner upp med snöret igen, så får du prova. Är du beredd?
Björn följer figuren med rödpunkten och skjuter i rätt läge. Träffen sitter bra.
– Men i det här läget skulle jag inte skjuta under riktig jakt. Vilket säkert är bra att träna på, det också, säger han.
Viktor nickar. Det där har han hört av många som har tränat skytte i hans varierande korthållsbanor.
– Jag tror på att komplettera allt annat övningsskytte – på löpande älgar, på jaktstigar och i skjutbiografer – med den här typen av en så verklighetsanpassad bana som möjligt. Det ger flera vinster, du övar dig i konsten att skjuta snabbt på korta håll, men du lär dig också att avstå från att skjuta, säger Viktor Lundstedt innan han leder Björn vidare genom korthållsbanans överraskningar.
