Rättsprocessen kring grovt jaktbrott i Arjeplogs kommun har pågått i mer än fem år. Peter Larsson beskriver en mycket påfrestande tid för honom och tre medåtalade personer.
– Det har varit en mardröm. Helt ostraffade personer blir anklagade för ett grovt brott. Jag tror inte att vanliga människor kan fantisera om vilket lidande det innebär, säger han.
Att polisen dessutom behåller hans jaktvapen när till och med åklagaren tycker att vapnen borde lämnas tillbaka känns svårsmält.
– Det är helt galet, säger Peter.
Peter Larsson är renskötare och ordförande i Maskaure sameby. Våren 2019 fick samebyn tillstånd av länsstyrelsen i Norrbotten att bedriva skyddsjakt på björn. Den 5 respektive 9 maj fälldes två björnar.
– Det var en helt vanlig skyddsjakt med samma förfarande som alltid, säger Peter.
Skyddsjakten granskades i efterhand av polis sedan länsstyrelsen hade gjort en anmälan. Kammaråklagare Christer Jarlås bedömde att jakten hade bedrivits i strid med länsstyrelsens villkor. Han åtalade fyra medlemmar i samebyn för grovt jaktbrott.
Inför rätta
Kvartetten ställdes inför rätta och frikändes därefter av Luleå tingsrätt, domstolen tyckte inte att åklagarens bevis räckte för en fällande dom. Åklagaren accepterade tingsrättens slutsatser kring tre av jägarna, men överklagade den friande domen mot Peter Larsson.
– Han var jaktledare och hade alla kontakter med myndigheterna. Jag tycker att han hade ett större ansvar än de andra, säger Christer Jarlås.
När ett brottmål drar ut på tiden kan straffvärdet minska. Om ärendet i Arjeplog hade varit färskare kunde åklagaren ha tänkt sig att överklaga domen mot alla fyra.
– Nu kändes det inte rimligt, säger Christer Jarlås.
Det är oklart när Hovrätten för övre Norrland kommer att granska fallet. Ärendet är inte högprioriterat, en rättegång väntar tidigast under hösten.
– Det lär väl hamna längst ner i skrivbordslådan, gissar Peter.
Överklagat utan framgång
Advokat Sven Severin är Peter Larssons offentliga försvarare. Han har parallellt med brottmålsprocessen agerat i vapenfrågan och i olika omgångar överklagat polisens beslut, hittills utan framgång.
Sven Severin har förgäves argumenterat för att skjutvapen är ett nödvändigt arbetsredskap för en renskötare. Peter beskriver vanmakten när han påträffar trafikskadade eller rovdjursrivna renar och obeväpnad saknar möjlighet att avsluta djurens plågor.
– Det tar jättehårt på psyket att behöva se lidande djur, säger han.
Sven Severin påpekar att jakt inte bara är en uppskattad fritidssysselsättning för samebyns medlemmar utan också en viktig inkomstkälla. Om fyra medlemmar berövas möjlighet att jaga får det ekonomiska konsekvenser.
– Det handlar om stora summor pengar. Vi har gått på knäna både psykiskt och ekonomiskt, summerar Peter.
Att ärendet är speciellt framgår av Sven Severins senaste inlaga till kammarrätten i Sundsvall. Advokaten har bifogat ett mejl som åklagaren Christer Jarlås skickade till honom när Peters omhändertagna vapen diskuterades.
Orimligt högt pris
Åklagaren skriver att han betraktar skjutvapen som en renskötares arbetsredskap och att renskötaren av djurskyddsskäl måste ha tillgång till vapen. Christer Jarlås avslutar mejlet så här:
”Om jag som åklagare hade haft rätten att besluta om rätten att bära vapen hade jag gett tillstånd för länge sedan just för att det är deras nödvändiga arbetsredskap och det här målets mycket speciella innehåll.”
Då ska man veta att mejlet skickades i oktober 2022. Åklagaren tyckte redan då att Peter betalade ett orimligt högt pris. 19 månader har gått sedan dess, tingsrätten har meddelat friande dom, vapnen är alltjämt kvar hos Polismyndigheten.
– Polisen har inte köpt det jag tycker, säger Christer Jarlås.
Att åklagaren i målet backar upp en brottsmisstänkt person är inget som polisen tar någon större hänsyn till när ett vapenärende ska avgöras.
– Vi har bra kontakt med åklagarna, kan fråga hur det går med brottsutredningar, när åtal förväntas och så vidare. Vi är inte tondöva, men det är polisen och inte åklagaren som äger frågan om omhändertagande av vapen, säger Nils-Olov Gärdin, gruppchef vid en av Polismyndighetens vapenenheter.
Ifrågasätter logiken
Polisens rättsavdelning i region Nord konstaterar att Peter visserligen har frikänts i domstol, men tillägger att domen har överklagats och att han alltjämt är att betrakta som misstänkt. Sven Severin ifrågasätter logiken.
– Omhändertagandet av hans vapen bygger enbart på brottsmisstanken. Nu finns en frikännande dom, men vapnen lämnas ändå inte tillbaka. Det är fullständigt hårresande, säger advokaten som tycker att tingsrättens friande dom borde väga tyngre än åklagarens beslut att överklaga.
Sven Severin överklagade polisens vapenbeslut till Förvaltningsrätten i Luleå.
Sjätte året som vapenlös
Domstolen granskade ärendet och menade att en lagakraftvunnen brottmålsdom ska inväntas innan vapenfrågan kan avgöras. Förvaltningsrätten hänvisar till uttalanden från Justitieombudsmannen och Justitiekanslern, men enligt Sven Severin har domstolen missförstått JO:s och JK:s resonemang.
– Det som sägs i dessa uttalanden är att vapenlicenser inte ska återkallas slutligt förrän det finns en lagakraftvunnen dom. Sådana gånger är det fullt rimligt att avvakta, men inte när situationen är den omvända, när personen har friats i domstol. Det är helt fel, säger advokaten.
Medan de tre frikända personerna har fått tillbaka sina jaktvapen är Peter Larsson snart inne på sjätte året som vapenlös renskötare och jägare. Han betraktar förvaltningsrättens vapenbeslut som en ren obstruktion av tingsrättens frikännande dom.
– Man kan fundera om det finns någon högt uppe i systemet som driver på, säger Peter.
Juridisk långbänk
Polis, åklagare, domstolar och advokater har på olika sätt bidragit till att Arjeplogsärendet har blivit en juridisk långbänk. Flera andra jägare har genom åren blivit brottsmisstänkta och fråntagna sina vapen i evighetslånga rättsprocesser.
Så borde det inte vara, tycker åklagare Christer Jarlås. Han bedömer en svag lagstiftning på det här området.
– I andra länder avgörs brottsmisstankarna och rätten att ha vapen i samma domstol och i ett sammanhang. Så gör vi tyvärr inte i Sverige. Här blir vapen liggande tills brottmålet är klart. Jag tycker att det är en konstig konstruktion, säger han.
Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent vid Jägarnas Riksförbund, vill ha ett annat fokus på debatten. Han ser en annan huvudproblematik.
– Det viktiga är att fundera på varför polisutredningar tillåts ta en sådan erbarmligt lång tid. Åklagare skyller på polisen, polisen skyller på resursbrist och fast i kläm sitter en stackars jägare. Åklagare är förbaskat skyldiga att driva förundersökningar på ett snabbt sätt, säger Jens Gustafsson.
