Lars Beckman har genom åren pratat med flera jägare som i långa perioder haft brottsmisstankar hängande över sig. M-politikern vet vad det kan innebära.
– Man får nästan ont i magen när man hör jägare berätta hur de blir behandlade av rättsväsendet, säger Lars Beckman.
Häromåret uppvaktade han dåvarande inrikesministern Mikael Damberg (S).
”Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att minska genomströmningstiden för jaktbrott hos polis och åklagare?” undrade M-politikern.
– Det är något som skaver när det gäller rättsväsendet och jaktbrott. Rättssäkerheten för jägare måste stärkas, säger Lars Beckman.
Han tycker att nytillträdda rikspolischefen Petra Lundh bör agera. M-politikern har ett konkret förslag.
– Det vore bra med någon slags vitbok där man granskar några av de mest uppmärksammade jaktbrottsutredningarna och undersöker om de har skötts på ett bra sätt, säger Lars Beckman.
”Det är något som skaver när det gäller rättsväsendet och jaktbrott. Rättssäkerheten för jägare måste stärkas.”
Lars Beckman (M)
Drar ut på tiden
Riksdagens utredningstjänst har tagit fram siffror kring utredningstiden för jaktbrott. Vissa ärenden går snabbt, andra drar ut på tiden – några av dem väldigt mycket.
Den 25 september väntas en åtta dagar lång rättegång kring grovt jaktbrott starta vid Lycksele tingsrätt. Det har då gått 1 861 dagar sedan poliser konfronterade björnjägare i Dorotea kommun och beslagtog hundhalsband, telefoner och annan elektronisk utrustning.
– Fram till dess var det som vilken jaktdag som helst, säger Robert Salomonsson, profilerad jägare i Västerbotten och en av fyra personer som har åtalats.
Almanackan visade 22 augusti 2019, licensjakten på björn hade nyss inletts.
– Vi var ett antal kompisar som var ute och jagade, totalt omkring tolv personer. Bland annat två personer från Ryssland som var här för att jämföra jakten i Sverige och Ryssland och se hur våra hundar arbetar, berättar Robert Salomonsson.
Polispatrull ute för kontroll
Jaktlaget hade tidigare samma dag skjutit en björn. Jägarna omgrupperade sig och mötte då en polispatrull som var ute för att kontrollera jakten. De stannade sina respektive fordon och utbytte några ord.
– Hur går det? frågade den ene polismannen.
– Vi ska snart släppa hundarna, svarade Robert Salomonsson.
14 minuter tidigare hade polispatrullen via medhavd pejlingsutrustning lokaliserat en hund som rörde sig i terrängen. Patrullen hittade även en anlagd björnåtel som inte fanns registrerad hos länsstyrelsen. Invid åteln noterades björnhår och rikligt med björnspillning. I närheten av åteln hördes hundskall.
Poliserna misstänkte att hunden hade släppts vid åteln för spårupptag, vilket inte var tillåtet vid den här tiden. De bedömde att jägarna därefter hade lämnat platsen med motorfordon för att följa drevet och genskjuta björnen, vilket inte heller är tillåtet.
Polispatrullen följde jakten på avstånd och fortsatte att pejla hunden. När skott hördes befann sig poliserna i närheten. De anlände till skottplatsen två–tre minuter senare.
”På platsen ligger en död björn och hundar ses invid björnen samt en mindre folksamling”, beskriver den ene polismannen i förhör.
”Vi hade ingenting att göra varken med åteln eller hundsläppet. Våra hundar fanns i bilen när vi mötte polispatrullen. Vi var inte de enda som jagade den här dagen.”
Robert Salomonsson
En utredning inleds
Via telefon gav polisens förundersökningsledare i Umeå direktiv till patrullen att beslagta hundpejlar med tillhörande handenheter samt telefoner. En utredning om grovt jaktbrott hade inletts.
Robert Salomonsson är en framgångsrik björnjägare och företagare inom jakt och fiske. Han är välkänd i jaktkretsar och van att ha ögonen på sig.
– Alla vi som deltog i den här jakten kände till reglerna. Det var en klockren jakt, summerar han.
Robert Salomonsson förnekar vetskap om den illegala åteln. Han förnekar att björnjakten inleddes vid åteln och hävdar att hunden som polispatrullen pejlade inte användes av hans jaktlag.
– Vi hade ingenting att göra varken med åteln eller hundsläppet. Våra hundar fanns i bilen när vi mötte polispatrullen. Vi var inte de enda som jagade den här dagen. De på grannmarken var också ute, säger Robert Salomonsson.
Han medger att jaktlaget använde motorfordon, men först sedan skott avlossats och man misstänkte att björnen var skadskjuten. Det var då av största vikt att så fort som möjligt hitta björnen.
Månaderna går
Två månader efter jakttillfället hade polisens utredning kommit så långt att de brottsmisstänkta jägarna behövde varsin advokat. En av jägarna begärde Sven Severin, känd för bland annat Karl Hedin-fallet. Advokaten fick nu ytterligare ett jaktärende på sitt bord.
Fyra månader senare skickade Lycksele tingsrätt en första fråga till åklagaren: Hur går det med utredningen? Vid ytterligare sju tillfällen under de kommande två åren upprepades frågan: Händer det något?
Inblandade advokater vädrade sitt missnöje. ”Handläggningen kan ifrågasättas. Det har tagit väldigt lång tid”, skrev en av advokaterna i ett mejl till polisen i oktober 2021. Det skulle dröja ytterligare nio månader innan åtalet var färdigställt.
– Ärendet blev liggande hos polisen när en utredare slutade, det fanns tydligen ingen som kunde ta över. Utredaren återvände sedan men gick i pension innan utredningen var färdig. Väldigt olyckligt, säger kammaråklagare Christer Jarlås.
Han bedömer att bristen på jaktbrottsutredare är en viktig förklaring till att jaktbrott blir liggande hos polisen.
Åren går
I juli 2022, nästan tre år efter jakten i Dorotea, lämnade åklagaren till sist in en stämningsansökan till domstol. De fyra björnjägarna åtalades för grovt jaktbrott. Robert Salomonsson trädde fram i Västerbottens lokaltidningar och tillbakavisade anklagelserna.
– Det finns inte ett enda bevis på att vi har begått något brott, sa han till tidningen Folkbladet.
Sven Severin är en erfaren brottmålsadvokat, väl medveten om att alla typer av polisutredningar kan dra ut på tiden. Men han tycker att jaktbrottsutredningar sticker ut, inte bara när det gäller långa handläggningstider.
Advokaten nämner flera uppmärksammade ärenden där han bedömer att rättsväsendet agerade fullständigt oproportionerligt utifrån de misstänkta brottens dignitet och allvar.
– Därefter uppträder samma fenomen gång efter annan: Ärendet går in i någon form av nekros. Åren går och ingenting händer, säger Sven Severin.
Blir av med sina vapen
Han lider extra mycket med brottsmisstänkta jägare som får sina jaktvapen omhändertagna.
– Inte nog med ovissheten som det innebär att vara misstänkt för ett allvarligt brott. Personerna berövas dessutom möjlighet att utöva ett bärande fritidsintresse, säger Sven Severin.
Björnjägarna i Dorotea blev tidigt av med sina vapen. Förvaltningsrätten bedömde senare tunn bevisning varpå omhändertagna vapen återlämnades. Vapenärendet hade då pågått i ett år och åtta månader.
– Det påverkade naturligtvis mig och min verksamhet, säger Robert Salomonsson.
Han beskriver fler konsekvenser till följd av brottsmisstankarna. Hans jaktföretag har stoppats från mässor och konferenser där företaget annars skulle ha varit ett självklart inslag.
– Det är jätteviktigt att få visa upp oss, synas och knyta kontakter. Föreläsningar är en stor inkomstkälla. Att vi stoppas från mässor innebär en betydande ekonomisk förlust, säger han.
Robert Salomonsson uppger att skogsbolaget SCA nekar honom att jaga på bolagets marker. Beslutet i sig innebär ingen personlig katastrof, han har tillgång till andra jaktmarker.
– Men många av dem som brukar bjuda in mig och mina hundar jagar på SCA:s marker. De har nu fått kalla fötter och avstår från att anlita oss. Det har gått så långt att jaktlag som jagar nära mig inte får skjuta på björn eller älg om de misstänker att det är mina hundar som kommer med dem, säger Robert Salomonsson.
”Märklig prioritering”
Roland Saitzkoff, chef för SCA:s viltförvaltning, skriver i ett mejl att bolaget inte kommenterar enskilda fall.
– På ett generellt plan är det dock så att vi som markägare vill att all jakt på bolagets mark ska präglas av god etik och efterlevnad av lagar och anvisningar. Som markägare beslutar vi själva om vilka affärsuppgörelser vi väljer att ingå och vilka vi väljer bort, detta inkluderar även jakt, tillägger han.
Beroende på utgången i Doroteaärendet kan det dröja ytterligare något år innan en lagakraftvunnen dom finns på bordet. Sven Severin välkomnar riksdagspolitikern Lars Beckmans förslag på en vitbok.
Advokaten konstaterar en dyster brottsutveckling i Sverige. Han beskriver sprängningar och skjutningar på öppen gata och ifrågasätter det rimliga i att ”skickliga poliser från Noa letar varghår i Bergslagen”.
– Jag tycker att det är en märklig prioritering, säger han.
Isak From är riksdagsledamot från Västerbotten och jägare på sin fritid. Han var tidigare Socialdemokraternas jaktpolitiske talesperson och följde från sin position i riksdagshuset Karl Hedin-ärendets olika turer.
Isak From ger fler exempel där han menar att rättsväsendet plöjt ner orimligt stora resurser i jaktutredningar.
– Proportionerna blir helt galna när vi vet att det finns många ärenden som polisen överhuvudtaget inte hinner utreda, säger S-politikern.
”Proportionerna blir helt galna när vi vet att det finns många ärenden som polisen över-
Isak From (S)
huvudtaget inte hinner utreda.”
Ser fram emot rättegången
Jägarnas Riksförbund beskrev efter Karl Hedin-turbulensen ett fulspel från myndigheter och enskilda tjänstemän. Förbundet krävde politiska åtgärder, bland annat en översyn av straffskalor och kraftigt sänkta straff för jaktbrott. Återstår att se om Jägarnas Riksförbund får gehör för sina krav.
– Nuvarande regering tycks mest vara intresserad av att skärpa straffen, säger Isak From.
Robert Salomonsson ser fram mot höstens rättegång. Han räknar med att bli frikänd men gör samtidigt ett tankeexperiment.
Om ärendet hade avgjorts redan hösten 2019 och rättsprocessen hade slutat med att han blev dömd för jaktbrott – hade det varit bättre än att bli frikänd efter fem jobbiga år?
– Det känns nästan så. Då hade ärendet varit överspelat sedan länge, ingen hade längre pratat om det. Om vi nu blir frikända är skadan redan skedd, säger Robert Salomonsson.
Läs om Peter Larsson som trots att han blivit frikänd inte får tillbaka sina jaktvapen.
