Björnen är kung, den fruktar inget i skogen. Förutom människan. Björnar undviker människor, men en uppretad björn är farlig. Foto: Christer Lindberg
Jakt

Lär dig hur björnen fungerar

Unga björnar kan bli oroliga och oberäkneliga när en hund uppvaktar. Större, äldre björnar har ett gott självförtroende och tar vanligtvis hundens närvaro med ro. Det som stör och skrämmer björnar mest är lukten av människa. Det är lite av allt som Rasmus Boström har lärt sig under många års björnjakt.

Min erfarenhet är att björnar verkligen är individer med olika personligheter. Men visst finns det generell kunskap, som till exempel att lukten av en människa stör och upprör björnen betydligt mer än ljudet från en smygande jägare, säger Rasums Boström. 

Han har jagat och skjutit björn i många år. Men han har också arbetat tillsammans med viltforskare och hjälpt till med studier, märkning och olika typer av försök och tester.

– Vi har testat hur känsliga björnar är för störningar och det råder ingen tvekan om att just människolukt har väldigt stor effekt. När det gäller människan är björnar helt klart lättstörda. Björnar undviker människor, eller så ignorerar de oss.

Det, menar Rasmus, är skälet till att det trots allt är ovanligt att björnar attackerar människor. Det har hänt. Men med tanke på hur mycket det har jagats björn under senare år, tillsammans med det faktum att det i dag är gott om björn i flera län, så är risken att en ostörd björn attackerar en människa liten.

– Å andra sidan, om björnen blir trängd kan den bli livsfarlig. Är en björn skadad, sjuk, om den vaktar ett byte eller om en hona känner sig hotad och bestämmer sig för att försvara sin unge, ökar alla risker. Det ställer krav på jägarna att läsa och värdera situationen.

Vill du undvika kontakt med björn? Var uppmärksam på tecken, som blåbärsskit på vägar, onormalt osäkra hundar och doften av surt kött från slaget vilt eller slaktgropar. Foto: Christer Lindberg

Hur bedömer man situationen?

– Dels handlar det om kommunikation mellan hundförare, jaktledare och passkyttar. Men framför allt får jag information av hundarna, hur de beter sig i mötet med björnen, hur ståndskallet låter, om jag hör ett taktfast ståndskall eller om hunden uppenbarligen har svårt att hantera björnen.

Rasmus Boström menar att stora björnar, med vikter runt och över 200 kilo, har ett självförtroende som gör dem lugna. En sådan björn låter sig inte skrämmas av en skällande hund.

– Det är oftast drömbjörnen för hundförare. Den sätter sig lugnt eller lägger sig. Då är det ganska enkelt att komma in på ståndet, även om man måste vara snabb i avslutet eftersom det kan gå sekundsnabbt när björnen inser att det är en människa som närmar sig.

Unga björnar däremot, i åldrar från ett till uppåt tre år, är ofta lättstörda. De blir snabbt oroliga och flyr undan, de rör sig för att försöka komma undan och gömma sig. Och får en sådan björn lukten av en människa på sig, då sticker den direkt.

– Mellanbjörnarna, i storlek runt 70–130 kilo, är lite stöddigare. De gör ofta mer utfall mot både hundar och smygande ljud. Man kan säga att björnar i den storleken är mer oberäkneliga, säger Rasmus.

Stora, fullvuxna björnar tar det ofta med ro när de uppvaktas av en hund. En sådan björn ligger eller sitter ofta lugnt när ståndskallet ljuder över skogen. Foto: Christer Lindberg

Ljud stör mindre än vittring

Oavsett storlek på björnen, stör ljud betydligt mindre än jägarens vittring.

– Det är skälet till att jag brukar ta mig in ganska snabbt mot ståndskall. Björnen lägger sig nästan alltid i tät vegetation, gärna i en grop eller där det är tätt som i exempelvis en bäckravin, när en hund börjar arbeta med den. I den typen av miljöer går det inte att lita på vinden eftersom den vrider och vänder runt kullar, slänter och täta bestånd. Du kan ha vinden i pannan när du börjar ansmygningen och i nacken lite senare. Ju mer tid ansmygningen tar, desto större är risken att vinden avslöjar dig.

Det är en stor skillnad mot att smyga in på ett älgstånd, menar Rasmus. Är dessutom hunden tätskallig utnyttjar han också det för att röra sig snabbt mot ståndskallet.

– När en hund står och skäller på en älg kan man lägga en timme på att ta sig in de sista 50 metrarna. Den taktiken fungerar sällan när hunden ståndar björn.

Ovanpå det tar jobbet med björnen mycket mental kraft av hunden, hur rutinerad den än är. Det är inte ovanligt att hundar viker undan efter en tids skällande, förmågan att behålla koncentrationen sviktar. Erfarna hundar går undan för att samla kraft innan de återvänder och börjar arbeta igen.

– Det har jag varit med om många gånger. Det gäller att läsa hunden. Märker jag att hunden håller på att tröttna brukar jag stöta björnen. Det ger hunden tid att vila huvudet lite och det brukar leda till en ny ståndplats.

Jobbar hunden med en björn som gör rejäla utfall handlar det om att vara taktisk som hundförare. Ofta går björnen tillbaka till det täta efter utfallet.

Rasmus Boström menar att vinden är det allra viktigaste att hålla koll på när hunden ståndar björn. Är vinden ostadig tar han sig snabbt in på ståndet. Foto: Christer Lindberg

Samarbete mellan hundar och passkyttar

– I den typen av lägen försöker jag ta mig in snabbt men försiktigt, utan att gå för nära. Helst ställer jag mig på en stubbe eller en sten för att komma upp en liten bit, för att få en annan vinkel när skottchansen kommer. Jag tittar efter luckor i det täta och väntar på utfallen. Jag vill stå lite högre för att minska de risker ett skott på björn alltid innebär för en hund som arbetar nära björnen. När läget kommer handlar det om snabba sekunder.

Tänk också på att hunden kan bli störd i koncentrationen när den märker att hundföraren är på väg in på ståndet. Hunden kan bli övermodig, vilket kan utlösa ett utfall av björnen. Hunden kan kasta sig undan mot sin förare, med björnen efter.

– Det är skälet till att jag numera oftast väljer att stanna en liten bit ifrån, att jag tar en lite högre position och att jag väntar på ett läge i stället för att pressa fram en skottchans.

Rasmus menar också att samarbetet mellan hundförare och passkyttar spelar stor roll när ett ståndskall på björn ekar genom skogen.

– Tanken är att relativt snabbt få passkyttar att ta pass i närheten av ståndskallet, innan jag själv avancerar. När vi jagar på mina hemmamarker, där alla som är med är vana vid att jaga på det sättet, är den taktiken både effektiv och säker.

Apropå passkyttar, hur beter man sig på ett björnpass? Och var är de bästa passen?

– Där tror jag att det finns stora likheter med vildsvinsjakt. Björnar väljer allra helst och oftast en så tät miljö som möjligt när de förflyttar sig under jakt. Kortaste sträckan över en väg, längs bäckar eller i tät ungskog exempelvis. Att klättra upp i ett torn på ett hygge, som under älgjakten, är sällan ett bra val.

En skadad björn får ett enormt hormonpåslag som tar udden av smärtan och gör björnen aggressiv. Foto: Christer Lindberg

Rörliga passkyttar

Tillbaka till det där med en fungerande kommunikation under jakten. Rasmus förordar rörliga passkyttar som får uppdateringar om hur björnen rör sig både med hjälp av pejlen och i radion.

– Ett skäl till det är riskerna för hundarna. Om en björn kliver över vägen 80 eller 100 meter bort, är skyttens vinkel i förhållandet till en hund som kommer fem meter bakom björnen väldigt snäv. Om passet är rörligt, och jägaren noga följer jakten och lyssnar på hundföraren, handlar det om att ta sig närmare den plats där det är mest troligt att björnen tar sig förbi passkytten.

Det betyder alltså i klartext att man undviker skott på långa och medellånga håll när en hund förföljer en björn genom skogen.

– Ja, förutom riskerna för hunden blir ju skottet säkrare ju närmare jag är när jag trycker av, säger Rasmus Boström.

Generellt är björnar fredligt inställda till människor. De smyger undan, håller sig undan, oftast utan att märkas. Men ett tydligt undantag är skadade björnar.

– Enligt forskarna får en skadad björn ett extremt hormonpåslag, den känner knappt smärtan och blir tydligt aggressiv. Påslaget blir så kraftigt att man nästan kan säga att björnen blir dopad. Det är därför eftersök på björn alltid innebär en större risk. I sådana lägen väljer vi helst att gå in två jägare på ståndet. Om det uppstår en besvärlig situation är det en fördel att vara två.

Eftersök på björn kräver alltså en viss rutin. Rasmus råd är att vänta in erfarna ekipage i lägen då en björn är påskjuten.

– Men man ska inte överdriva riskerna med att jaga björn. Det kan vara ett farligt vilt. Men har man respekt och kunskap om hur viltet fungerar, och om man jagar taktiskt och klokt, så är faktiskt björnjakt inte särskilt farligt, säger Rasmus Boström.