Tillsammans med jaktkamraten Bernt Eriksson, rekognoserar jag duvornas flygstråk innan den planerade jakten. Efter fem dagars intensivt spaningsarbete både under förmiddagar och eftermiddagar börjar bilden klarna om duvornas flygrutter och i vilka träd närmast fältet som de gillar att sitta.
För att försöka styra fåglarna till vår fördel har vi under de sista spaningsrundorna även kastat ut ärter och havre på en speciell plats på fältet för att locka duvorna dit. Duvornas favoritföda är just ärter och det ger genast resultat. Genom att mata in ringduvorna i god tid med ärter ökar möjligheterna dramatiskt till en storslagen jakt.
Genom kikarens okular kan vi skönja när de landar runt våra utfodringsplatser på fältet. Tricket att locka duvorna fungerar även i skogsmark, där förekomsten av duva inte är lika påtaglig. Kvällen före jakten, då de flesta duvorna har flugit hem till sina övernattningsplatser och väderrapporten kan avläsas på mobiltelefonen, råder inget tvivel om var gömslena ska placeras.
– Vi sätter upp nätet i det norra hörnet utanför den gamla höladan i närheten av ärterna, säger Bernt ivrigt och marscherar i väg med famnen full av attiraljer.
Ringduvan har en skarp syn, så det lönar sig att bygga gömslena ordentligt och maskera dem väl. Bernt börjar med att slå ner några medhavda pinnar av aluminium där maskeringsnätet hängs upp på en ram. Med hjälp av en tunn lina som spänns mellan stolparna fixeras nätet till önskad höjd.
– Nu tar vi några lövruskor av sälgen vid dikeskanten och förstärker gömslet. Då smälter det in mycket bättre i omgivningen, säger Bernt, och tar sin sekatör och knipsar av en bunt med kvistar.
Förväntningar
När allt är färdigställt börjar förväntningarna inför morgondagen att trissas upp. Bernt är ivrig och funderar på vilken choke han ska skruva i bössan. Det är en del av tjusningen vid jakt, att man aldrig riktigt kan veta hur det ska gå. Men det viktiga är att man har en plan och att man försöker lära sig något nytt från jakt till jakt.
Som vanligt är det svårt att somna kvällen före en jakt. Jag sneglar på väckarklockan som är ställd på kvart i tre. Somliga föredrar att jaga duva på eftermiddagen när solen skiner och vädret är stabilt med svag vind. Vi har i stället upplevt att den bästa jakten är tidigt på morgonen strax efter solens uppgång. Det är dessutom ganska skönt att jaga på morgonen när det fortfarande är svalt i luften.
Duvan är ett värdefullt vilt som självklart ska hanteras varsamt. Varma dagar innebär att de skjutna duvorna bör läggas i en medhavd kylväska eller liknande för vidare transport till ett kylrum för hängning.
Nu ligger gryningen och ringduvorna och väntar på oss. Andfådda och snubblande i mörkret anländer vi till gömslenas placering. Bernts retriever Gale springer glatt runt oss när vi placerar ut duvbulvanerna 15–20 meter ifrån gömslet. Bulvanerna som både är av skal- och helkroppsvariant placeras i en hästskoformation med näbbarna mot vinden. Det blåser en svag sydlig vind och duvorna som kommer vill alltid landa mot vinden. Förhoppningsvis kommer de att vilja slå mitt i hästskon där det finns plats.
– Så där, nu är alla 40 lockfåglarna på plats. Kom, så bjuder jag på en kopp kaffe, säger Bernt och kallar in Gale som han platsar bakom gömslet.
Myggor och kaffe
Myggen surrar irriterande kring oss och snart plockas myggmedlet fram ur den nötta skinnryggsäckens djup. Den bruna beckoljan appliceras och det sprider sig en behaglig doft av tjära som blandas med kaffeoset från termosmuggen.
Det är härligt att vara på plats, tystnaden är påtaglig, ännu har ingen biltrafik börjat rulla på E4:an som ligger ett par kilometer bort. Några tranor är de första gästerna som tyst överraskar oss när de på breda vingar kommer inflygande mot fältet.
– Pass upp från höger, utbrister Bernt plötsligt.
Kaffemuggarna med sitt heta innehåll kastas hastigt åt sidan. Två duvor flyger elegant in mot bulvanbildens hästsko. Tre snabba skott avlossas från halvautomaten och morgonens två första ringduvor faller till marken i ett dammoln av dun.
– Bra! Snyggt skjutet, berömmer Bernt innan han snabbt springer ut och vänder på de skjutna duvorna så att de inte ligger med magen uppåt.
Det dröjer inte länge förrän nästa grupp med duvor uppenbarar sig över trädtopparna och med snabba vingslag närmar sig oss. Vi skjuter ner ett par till duvor i ett synkroniserat ögonblick. Men resten flyger vidare till en dunge med granar och torrträd och sätter sig där. Efter ännu en skottchans, där de duvor som har klarat livhanken mot hagelskurarna flyger till torrträdet, bestämmer sig Bernt för att byta plats.
– Jag går och ställer mig under träden, säger han och skyndar i väg med hunden efter sig.
Magisk morgon
Med facit i hand är det ett mycket klokt val. Det visar sig att vi kompletterar varandra väldigt bra. Efter en dryg timme börjar solen sakta leta sig upp över skogsbrynet i öster. Det varma solljuset belyser det morgonfuktiga ängsgräset i dikeskanterna samtidigt som duvbulvanernas silhuetter avtecknar sig vackert ute på fältet.
Flax, flax, flax… Plötsligt viner det till ovanför Bernt huvud och hunden ger tecken på att det flyger duvor. Pipstålet hinner aldrig riktigt svalna, denna magiska morgon i ringduvornas land. Singelskott efter singelskott smäller konstant från träddungen där Bernt står. Det är alltid ett bra tecken.
Skyttet mot ringduva kan vara svårt för de jägare som har övningsskjutit för lite före jakten. Fåglarna flyger hastigt och kastar sig och sänker sig plötsligt i flykten. Däremot krävs det sällan många hagel för att fälla en duva. Öppen borrning och fina hagel passar därför ofta bäst vid flyktskyttet. Men det finns självklart jakter på sträck där hållen kan bli längre och då måste jägaren anpassa trångborrningen därefter.
Ovärderlig retriever
Retrievern visar sig vara helt ovärderlig när en av de skjutna duvorna efter en dålig träff landar utanför fältet i ett högt bestånd av mjölkört. Gale jobbar hårt i den täta vegetationen och efter tio minuters sökande kommer hon ut med ringduvan i munnen 50 meter från där Bernt släppte henne.
– Utan hundens hjälp skulle vi troligtvis aldrig ha hittat den fågeln, säger han nöjt.
Efter ett par timmars jakt gör Bernt mig sällskap i gömslet och vi gör ett nytt försöka att dricka kaffe tillsammans. Det mest intensiva sträcket är över, men visst kommer det en och annan duva fortfarande flygande över oss. Den här gången håller vi dock hårt i kaffemuggarna.
Knappt en vecka senare tänds grillen hemma på altanen och ett gäng välhängda duvbröst läggs på det varma gallret. Som matvilt tillhör ringduvan en av de godaste fåglar som man kan äta. Den delar förstaplatsen med gräsanden, enligt mitt tycke. Tillsammans med ugnsrostade grönsaker och en sås gjord på crème fraiche och hjortron är succén ett faktum.
Höger: Ringduvan är ett vackert vilt och en av de godaste fåglar som man kan äta.
