Det känns bra att vi alla är nybörjare och ingen fråga är för dum för att ställas, säger Stefan Andersson, en av tio elever i årets upplaga av viltvårdsgruppen.
Ett helt jaktår med allt vad det innebär av jaktförberedelser ute i skogen, jaktens olika moment och det är på riktigt. Allt det som saknas efter examen och skjutprov erbjuds. Rena himmelriket för den som vill förverkliga jägardrömmen.
100 JRF-medlemmar med hyfsat nytagen jägarexamen sökte, tio av dem kom med i årets utbildning, den tredje i ordningen.
– Det stora intresset visar på behovet, säger Mikael Hultnäs, riksviltvårdskonsulent i JRF, som tillsammans med Holmen Skog driver projektet med stöd också av Tracker.
Han fortsätter:
– Nya jägare med nytagen jägarexamen har det inte lätt att komma med i ett jaktlag, i synnerhet inte i någon av storstadsregionerna. Utan kontakter eller en fet plånbok, kan drömmen om att få jaga på riktigt sällan bli verklighet.
Praktiska erfarenheter
Vi befinner oss i Tomta, Storvreta, inte så långt från Gamla Uppsala. Här har Holmen upplåtit ett 530 hektar stort skogsområde för utbildningen av nya jägare. Målet är att eleverna ska skaffa sig praktiska erfarenheter för att kunna platsa i vilket jaktlag som helst.
– Jag kommer från Stockholm, har inga vänner eller andra kontakter som jagar. Då blir det svårt att komma med. Men jag har ett brinnande intresse och det här året ger mig chansen att knyta kontakter, få nya vänner och förhoppningsvis öppnas en dörr för att komma med i ett lag, säger Eva-Stina Sundström på väg ut till en åtelplats där fodertunnan ska fyllas och vakboden kollas.
– Men där törs ingen fan gå in i dag, bålgetingarna har tagit över, berättar Per Adolfsson, en av tre ”mentorer”, elever som har deltagit i viltvårdsgruppen tidigare år och som nu är med och hjälper de nya in i jaktens alla mysterier.
Det är ju så mycket mer som ska till för att det ska bli bra jakter. Torn ska resas, skjutgator röjas, passen markeras. Det ska snitslas, ordnas ved till samlingsplatsen, göras i ordning en slaktplats och inte minst gäller det att räkna ut var viltet har sina vägar.
Eva-Stina Sundström klättrar upp i tornet ”Svantes kafé”. Hon höjer studsaren för att testa skjutriktningar.
– Stopp! Det där är förbjuden skjutriktning. Titta – inget fång, bara en tunn skogsridå åt det hållet, säger Per Adolfsson.
Svantes kafé har tornet döpts till sedan Svante, under en av förra årets jakter, just dukat upp kaffe och macka i tornet, när en hel grisfamilj i sakta mak promenerade förbi.
En lärdom så god som någon: När man minst anar det kommer viltet tassande. Vanligen bakifrån och helt ljudlöst. Skottchansen är över på några ögonblick.
Gott om vilt på marken
Vilt är det gott om på jaktmarken: älg, gris och rådjur. Och om något år räknar man också med andjakt i en damm/sjö som håller på att anläggas.
– Vi brukar också ha en hel del skyddsjakt på marken, så vi har gott om jakttillfällen under året, berättar Mikael Hultnäs.
Redan under första dagens råbocksjakt i höstas blev det läge. En bock bet i gräset. Och när hundjakten är i gång på allvar är det meningen att förra årets resultat ska slås. Två grisar, en älgko och ett antal rådjur fälldes.
Men nu är det ju inte bara att sitta på pass och skjuta som gäller. Efter skottet börjar det verkliga jobbet.
– Alla får hjälpa till att släpa fram djuren, var och en ska delta i att ta hand om fällt vilt. Här i skogen tar vi ur och flår dem och vi har kylrum i närheten, där de får hänga före styckning, berättar Mikael Hultnäs.
Eva-Stina Sundström tog sin jägarexamen redan 2017. Hoppet om att få jaga på riktigt har hon inte gett upp.
– Den här chansen är fantastisk. Att få vara ute i naturen och dessutom vara med och ordna mat på bordet är en härlig tanke och upplevelse, säger hon.
Någonstans där ute i skogen sjunger röjsågen. Glada skratt och svordomar, över väldigt närgångna mygg, blandas med hundskall. Ridgebacken Shiro, sex år, vill ha ett ord med i laget. Tillsammans med Malin Westin utgör han eftersökspatrull. Nog så viktig vid all jakt.
Jaktubildning – gemensam idé
Bland alla deltagarna är Malin den som bor närmast.
– Jag lockades in i jakten efter att ha hjälpt gubbarna i byn med eftersök. Jag gick jägarexamenskursen för att lära mig mer, berättar hon.
Idén till en jaktutbildning i praktiken har värkts fram hos JRF tillsammans med skogsbolaget Holmen. För tre år sedan blev ett lämpligt skifte ledigt och man drog i gång.
– För oss är det ett bra sätt att hjälpa till med återväxten av jägare och vi kan föra ut vår syn på viltförvaltning och möjligheten att bedriva skogsbruk, säger Henrik Björkman, skog- och markchef på Holmen.
– Vi vill ju se en balans mellan vilt och de skador som de ändå åstadkommer på den växande skogen, fortsätter han.
Ett praktiskt utbildningsår, 100 sökande i Stockholm-/Uppsalaområdet, tyder på ett stort behov av liknande utbildningar i resten av landet.
– Behovet är störst i storstadsregionerna och det är inte lätt att genomföra ett helt utbildningsår som det här. Det kräver en hel del arbete, även om belöningen i form av nöjda nya jägare räcker långt.
– Ungefär hälften av dem som har gått utbildningen hittills har kunnat gå vidare och de har kommit in i jaktlag, berättar Mikael Hultnäs.
I stället för att det ska ordnas fler liknande ettårsutbildningar försöker han hitta andra sätt att hjälpa nyblivna jägare ut i skogen runt om i landet.
– Vi har ju redan andra modeller, endagsjakter för nybörjare utan egen jaktmark, i samarbete med Sveaskog. Den typen av verksamheter diskuterar vi också med andra bolag och hoppas att kunna utveckla jakterna vidare.
Samlade kring brasan återstår bara att önska jägarna lycka till. Jag menar så klart: Skitjakt på er!
