Jakt med fångstredskap har sedan urminnes tider varit den metod som människan har använt för sin överlevnad. Metoderna var inte alltid djurvänliga på samma sätt som i dag, då vi har fångstredskap som har testats och godkänts av Naturvårdsverket. Utvecklingen har på så sätt gått framåt, men den ingående kunskapen om var fällorna ska placeras är densamma – då som nu.
För att bli en framgångsrik mårdjägare behövs därför ofta en genuin kännedom om mårdens vanor, beteende, hur den rör sig i markerna och till vilka platser i terrängen som den söker sig. Genom att följa ett mårdspår en längre sträcka lär man sig som jägare att tyda djurets vanor, och hur det färdas. Det är alltid intressant och väldigt lärorikt.
Snötäckt mark ger bäst förutsättningar för att enkelt kunna avslöja var mården har sin gång. Alla som har följt mårdspår vet att de ofta leder förbi vissa speciella ställen i skogen som exempelvis stenrösen, hällmarker med hålstubbar och myrkanter. Och innan fällorna och fångstplatserna ställs i ordning är det mycket viktigt att bilda sig en uppfattning om var mården rör sig över jaktmarken. I annat fall kan allt nerlagt jobb vara förgäves.
Kartläggning stor hjälp
Normalt sett gillar inte mården att vistas på stora öppna ytor som kalhyggen, sjöar, åkrar och större myrmarker, men gärna i kanten på dem. Noggrann kartläggning år från år, där jägaren märker ut mårdspåren på en karta eller gps, kan vara till stor hjälp under många år framöver. En större skogsavverkning som plötsligt har tillkommit kan emellertid störa mårdens rörelsemönster.
Mården är allätare och en duktig samlare. Den jagar effektivt ekorrar, harar, mindre gnagare och skogshöns. Som äggtjuv är den vida känd, många människor som hade höns på sina gårdar kunde få påhälsning av mården.
Trots sin relativt ringa storlek kan mården bära i väg med stora ägg i sin mun genom att öppna gapet i 90 grader. Ett skogfågelrede i skogen rensas snabbt på sina ägg som flyttas till ett av mårdens många gömställen. En hona med ungar kan samla på sig stora mängder med bytesdjur och ägg.
Sträng vinter får mården att tappa energi
Mårdens revir kan vara stort, beroende på var i landet den lever. Det är framför allt födotillgången som styr, men storleken påverkas också av rävens närvaro. Där det finns gott om räv är det generellt lite mård medan avsaknaden av räv generar fler mårdar. På marken, speciellt vid snötäckt mark, faller mården lätt offer för rävens predation.
När högvintern infaller med mycket snö i markerna jagar mården heller inte lika effektivt som på barmark. Den får då leva på de förråd som den har lagt upp, antingen i ett ihåligt träd eller under jord. Många erfarna jägare i norra delen av landet vittnar om att bästa fångsten brukar ske före årsskiftet innan allt för mycket lössnö har fallit. Sträng vinterkyla i kombination med djup snö gör att mården förlorar mycket energi när den jagar och därför väljer att vistas nära sina upplagda skafferier.
Däremot brukar det vända igen i slutet av fångstsäsongen, då mårdens matförråd tryter, och vädret blir varmare och snön fryser till ett skarskikt. Mården färdas då enkelt och snabbt och risken att bli tagen av en räv minskar, vilket triggar mården att ge sig ut på längre sökrundor. För jägaren ökar chanserna igen när mården utvidgar sitt sökområde.
Generellt kan sägas att mården frekventerar bergig terräng med obruten äldre skog. Bäckraviner och smala skogsspännen mellan myrar och mossar brukar också vara ställen där mården har sin gång.
Höger: Mårdens karakteristiska parspår är lätta att känna igen. Fällorna bör placeras i närheten av dessa.
Slagfällor
På hösten fälls mården ofta för skällande hund, inte sällan i samband med någon annan jakt, som exempelvis skogsfågel-
jakt. Men när vintern kommer, speciellt i norra Sverige, blir det nästan omöjligt att genomföra sådan jakt. Stora snödjup, glest mellan bilvägarna i skogen samt korta dagar ger jakten med slagfällor, som dödar djuret omedelbart, oöverträffade förutsättningar även på vidsträckta skogsmarker.
När man känner sig någorlunda tillfredsställd med rekognoseringen av jaktmarken, och tror sig veta att det finns några mårdar på jaktmarken och var de brukar färdas, är det dags att förbereda fångstplatserna.
Det finns två huvudsakliga inriktningar som man kan följa när det gäller mårdfångst. Båda metoderna kan naturligtvis kombineras.
Den ena är att försöka placera slagfällorna nära mårdens kända stråk. Det kan exempelvis vara längs en bergskant med klippor och stora stenar. Vet man säkert var mården har sin gång ska man inte snåla med fällplatser. Det är bättre att koncentrera fällorna än att sprida ut dem på ett för stort område.
Fällans placering är mycket viktig, en mård kan faktiskt gå förbi den om den inte står riktigt rätt. Här gäller det att pröva sig fram och ha tålamod. Det är sällan fel på lockbetet eller arrangemanget runt fällan, mården är förhållandevis enkel att locka in om bara fällan står på rätt plats.
Höger: En hylla till mårdfällorna tillverkas enkelt av ett par brädbitar. Hyllan fästs på en trädstam och därefter placeras fällan på den. Hyllan gör att fällan står stabilt, vilket är viktigt.
Åtel
Den andra metoden passar om man vet att det finns mård på markerna, men fortfarande är lite osäker på var fällorna ska placeras. Metoden går ut på att anlägga en riktigt stor åtel, samma princip som vid rävjakt. Ju större åtel desto bättre, och den ska ligga inne i skogen där man vet att mården tycker om att vara. Åteln kommer förr eller senare att besökas av mård, och då ska fällorna stå redo en bit därifrån.
Tänk dig en tårta där åteln ligger i mitten. Sedan delar man upp tårtan i lämpligt stora tårtbitar, där några eller alla bitar förses med fällor och lockbeten.
När man har bestämt i vilket terrängavsnitt som fällorna ska placeras, och bett markägaren om lov, är det fördelaktigt att fästa fällan i en stor och yvig gran som skyddar den från snöfall. En fälla som placeras i ett träd behöver ingen extra skyddstunnel, bara den placeras minst 1,5 meter ovan marken, enligt bestämmelserna. Det är också viktigt att fällan sitter stadigt och vågrätt om den är utrustad med trampplatta.
Det är enkelt att bygga en hylla av några skrotbrädor som skruvas eller spikas fast i trädstammen. Fällan placeras därefter på hyllan och skruvas eller dras fast med några spännband.
En lutande träkäpp eller slana ställs från marken mot fällans ingång. Här är det många som funderar på om de gör rätt, men en mård är en oerhört skicklig klättrare och vill den in i fällan kommer den att lyckas med det.
Höger: Trapper 90-fällan är laddad och säkrad. Allt bete placeras bakom slagmekanismen.
Visuella viktigt
Mården jagar däremot inte alltid med luktsinnet, utan den kan ofta attraheras av det visuella. I stället för en slana som går upp mot fällan kan man överdriva arrangemanget och ställa två käppar från två olika håll som mården enkelt kan få syn på och som triggar i gång klättringslusten.
Mården är en allätare, men under vintersäsongen är det animalisk föda som står överst på menyn. Fällan betas med slaktrester från tidigare jakter och betet sätts alltid bakom slagmekanismen och aldrig på trampplattan.
Ett synligt ägg inuti fällan attraherar mården oerhört. Blod, som man har låtit stå varmt så att det surnar, är också bra att stänka ut kring fällan och på omkringliggande trädstammar. En älgskalle kan exempelvis hängas upp i närheten, den luktar länge och gör det intressant för en nyfiken mård. På hösten, eller vid varmare väderlek, har mården också en förkärlek för sötsaker som sirap, honung, melass med mera.
Avslutningsvis täcks trampplattan och fällans golv med fågeldun som har sparats från tidigare jakter. Innan man lämnar fällan täcks dess tak med granris som gärna får sticka ut över ingången. Riset skyddar ingången och trampplattan från snö, samt förhindrar att fåglar tar sig in.
Lyckad fällfångst
1. Fällans placering är mycket viktig. Sätt inte ut fällor hur som helst på jaktmarken, då kan allt jobb vara bortkastat. Lär känna jaktmarken och var mården har sina favoritstråk. Det finns alltid vissa nyckelplatser som mården gärna besöker.
2. Koncentrera fällorna till ett mindre område där du säkert vet att mården håller till.
3. En stor åtel på jaktmarken drar till sig mård. Fällorna betas och placeras i åtelns närhet.
4. Arrangera fångstplatsen så att mården lockas dit med synen. Det kan vara fågelvingar som hänger och dinglar i några av trädets grenar, eller kanske ett viltskinn.
5. Sätt inte fällan nära vandringsleder, då risken för sabotage är stor.
6. Märk ut fångstplatserna, det kan annars vara svårt att hitta fällan efter ett stort snöfall.
