Utländska medborgare tillåts att jaga vildren på vissa premisser. Enklast är det vid upplåtelse av privat mark där ägaren har självbestämmanderätt, medan statlig mark är förbehållen norska medborgare eller i landet stadigvarande bosatta. Andelen privatägd mark med jaktbar vildrensstam är omfattande. Alltså är det möjligt att få jaga.
Haken, för en sådan finns, är jaktens popularitet. Det kan helt enkelt vara svårt att komma till. Vilket även gäller för norrmännen själva, trots en stor statlig areal där jakt på vildren försiggår. Men några alternativ, som exemplen nedan, står till förfogande:
- Överlåtelseavtal med privat jakträttsinnehavare. Åtskilliga markägare upplåter sin jakt. För fjällgårdar och hotell kan det vara en del av verksamheten, med allt från fleråriga arrendeavtal till jaktkort för några dagar.
- Köp av komplett jaktpaket. Enkelt och effektivt, men ofta mer kostsamt, är alternativet jaktarrangör som säljer komplett servicepaket med jakttillstånd, guidning, transporter, mat och logi med mera.
- Deltagande i lottning av fällningslicenser på privat samfällighet. Större markägare som bygdeallmänningar säljer fällningstillstånd/jaktkort. Då efterfrågan är stor förfares försäljningen med lottning. Det finns alltså en chans till högkvalitativ jakt för rimligt pris, men tur fordras. Lottningen görs på våren ett halvår före jakten varför ansökan ska vara inne i tid.
- Medlemskap i norskt jaktlag. Vanligen rör det sig om mindre lag på tre till fem personer som agerar självständigt inom ett upplåtet område, exempelvis ett fjällhemman. Kräver kontakter eller motivation att göra efterforskningar.
- Utbytesjakt. Vildren må vara exotiskt för svenskar men fälthöns, dovhjort, vildsvin och björnjakt är lika exklusivt för norska jägare. Som för förra alternativet fordras research, men den kan ge god utdelning om man lyckas.
Minskad avskjutning
Med en på senare år minskad avskjutning har dock utbudet minskat. Men med idogt arbete finns chansen. Underskottet i jakttillfällen innebär tyvärr att vissa upplåtare trissar upp priserna. Spannet mellan olika alternativ är stort och det lönar sig att leta mindre dyra alternativ.
Så var letar man? Förslagsvis med förfrågningar till lokala villreinutvalg, vilka är de som koordinerar jakten i respektive område. Andra alternativ är att ansöka direkt hos större jakträttsinnehavare som privata allmänningar, rådfråga turistansvariga i fjällkommuner, annonsera i norsk jakt- eller lokalpress eller på internet. Den villrådige börjar enklast på Norsk Villreinsenters webbplats som har information om landets alla villreinutvalg och andra nyttiga kontakter.
Varje område har sina förutsättningar. Inom vissa råder statlig mark medan andra är privata. Variationen gäller även naturtyp. Från skog till högalpin terräng, som kräver god fysik. Speciellt som man vanligen bär ut renen i ryggsäck. Det kan bli flera turer in och ut ur marken. Övernattning i tält eller under bar himmel hör till om inte stuga har hyrts på eller nära jaktmarken.
Transport av fälld ren
Den som vill spara ryggen lejer transporten av sin fällda ren. Här och där finns servicen. Vanligen med klövjehäst eller kärra då motoriserad terrängtrafik är strängt reglerad i Norge. Det kan förefalla som en onödig utgift, men många ändrar uppfattning efter första storbocken, fälld högt bland bergen eller långt undan på tunggådda blötmyrar. Transport möjliggör att ta ut djuret helt, för efterarbetet. Då ryggsäck är enda alternativet kan urbening av köttet minska vikten.
Ett område med god chans att komma till skott lockar förstås mest. Hjorteviltregisteret för statistik över kvoter och avskjutning. Webbplatsen, hjorteviltregisteret.no, är lätt överskådlig med detaljerade siffror från många år, ända ner till de enskilt ägda arealerna inom respektive villreinområde.
Differensen mellan tilldelning och fällda djur ökar. Vildrensstammen har från millennieskiftet minskat från cirka 40 000 djur i vinterstam till under de cirka 30 000 djur som arealerna anses kunna bära med populationerna i god kondition och kvalitet. Efter utbrott av sjukdomen CWD är kvoterna i vissa områden drastiskt höjda, med farhågor från jägare på samma sätt som i Sverige vad gäller älgen. Men läget varierar och i vissa områden fälls cirka 60 till 90 procent av tilldelningen. Som Forolhogna eller Reinheimen/Breheimen, vilka alltid ligger högt i listorna.
Krav på gästjägare
Som vid jakt i Sverige ställs ett antal formella krav:
Jägaravgift: Motsvarande svenskt statligt jaktkort. Att avgiften är betald ska ibland redovisas i samband med ansökan/lottning.
Skjutprov: Speciellt skjutprov, men svenska högviltprovet brukar godkännas för gästjägare. I annat fall bereds möjlighet för uppskjutning före jakt.
Vapenlicens: Kulvapen i svenska klass 1 är godkända. Vissa restriktioner finns för halvautomater.
Jakttillstånd: Dokument som styrker rätten till jakt i det aktuella området ska medföras vid jakt. Som arrendeavtal, överlåtelseavtal eller jaktkort.
Kontrollkort: Jakttillstånd avser som regel en eller flera av kategorierna kalv, fjolårsdjur, vuxet hondjur (simle), eller vuxet handjur (bukk). Alternativt valfritt djur (fritt dyr). Kontrollkortet som bekräftar kategorin jackas och fästes på djurkroppen. Kravet är absolut. Tillsynsmän patrullerar.
