Foto: ShutterstockJakt när den är som bäst. Samvaron fungerar fint och alla trivs vid elden. Men det kommer inte gratis. Det finns saker vi alla behöver tänka på.

Så håller ni sams i jaktlaget

Vi jägare är duktiga på säkra skottvinklar, etik och gula hattband. Men vad gör vi när stämningen i laget blir fel och alla tiger? Kan jaktledarens förmåga att skapa en god stämning spela roll för hur bra det går i skogen? Psykologen Bosse Rendmar menar det.
Bosse Rendmar är legitimerad psykolog och har arbetat i mer än fyra decennier med konflikthantering i organisationer.

Det kanske inte är något som man tänker på dagligen. Jaktledarskapet är ju så ofta en fråga om vem som står för arrendet, eller vem som har velat ta på sig ansvaret. Men vad vi ofta missar är att ledarskapet också spelar roll för hur jaktlaget presterar. Det gäller allt från trevnaden kring älgmiddagen till hur den enskilde fungerar i skottläget.

Borrar man ännu lite djupare kan man fråga sig: Har vi jägare ett ansvar när det gäller sämjan i laget? Vad kan jaktledaren i så fall göra för att förebygga eller hantera konflikter när de inte längre går att undvika? 

Psykologen Bosse Rendmar har arbetat i många år med konflikthantering. Han har jobbat med allt från poliser till ICA-chefer och elitlag i idrott. Jag frågar honom om det går att förebygga konflikter.

– I alla sådana här sammanhang handlar det om att vara förberedd. Det kanske inte känns högaktuellt inför älgjakten att sätta sig ner och gå igenom vilka spelregler som ni har i jaktlaget, men att göra det någon gång per år är en liten insats som kan förebygga många tråkigheter. Dessutom lär ni känna varandra lite bättre, svarar Bosse.

Spelregler

Spelreglerna är alltså de regler som vi har för vårt umgänge, ibland uttalade, ofta outtalade. Bosse Rendmar berättar att många av oss har svårt för att prata om det som händer i samspelet mellan gruppmedlemmarna. Vi saknar ofta orden eller modet. Ändå är det just våra reaktioner som styr resultatet när det inte riktigt går som vi har tänkt oss. Om vi inte lär oss att se och hantera dem, kommer vi förr eller senare att råka ut för onödiga problem.

Jaktledaren, som ytterst är ansvarig för vad som händer under jakten, har ett stort ansvar att ”lyssna in” stämningarna mellan medlemmarna och se till att saker och ting kommer upp på bordet – innan det är för sent!

Hur vet man egentligen att något gnisslar? Bosse menar att alla människor känner sådant på sig, men att det inte är lika många som vet vad man ska göra när det börjar gå fel.

– Det finns ett par varningstecken som brukar innebära att det är dags för ledaren att initiera ett svårt samtal. Ett är den där olustkänslan som kan infinna sig under tiden som vi försöker komma överens om någonting som är kontroversiellt. Det känns liksom obekvämt i hela kroppen. Många har utvecklat egna sätt att hantera den känslan. Tyvärr går de ofta ut på att sopa under mattan i stället för att ta tag i saken. Det förlorar alla på, säger han.

Låsta positioner

Bosse berättar att ett vanligt sätt att hantera en uppseglande situation är att skylla på någon annan. I stället för att erkänna att jag kanske borde gjort annorlunda, blänger jag på ”den nya” i laget och lägger skulden på hen. 

Ett annat varningstecken är om det pratas illa om dem som inte är närvarande.

– Då har du en eller flera medlemmar i laget som inte klarar att erkänna sina egna brister. Då måste ledaren sätta ner foten direkt och säga stopp. Om vi tillåter skitprat om icke-närvarande har vi snart ett jaktlag som delas upp i ett eller flera gäng, som sedan går och pratar illa om varandra när de tror att den andre inte hör. Problemet är att de flesta intuitivt vet vad som händer, men de vet inte vad de ska göra åt situationen. Då har laget en situation med låsta positioner. Redan där kan det vara mycket svårare att komma till rätta med problemen. Men ansvaret är alltid ledarens.

För att undvika låsta positioner är Bosse Rendmars råd att prata om vad det verkligen handlar om. De flesta i ett lag vet redan vad som är problemet. Den jaktledare som inte vågar ta upp frågan nu kommer på sikt att förlora lagets förtroende.

– Vi är tillbaka till spelreglerna. Om vi gör till en vana att åtminstone någon gång om året prata om hur vi vill och inte vill vara mot varandra, förankra normer och spelregler, då blir det mycket enklare att lösa konflikten när den kommer. Då är det bara att sätta sig ned och säga att ”Hörnini, vi har ju pratat om detta med att snacka skit om den som inte är här. Vi tycker ju alla att det är fel, men nu har vi ett läge där vi ändå har hamnat i det. Hur gör vi nu?”, säger han.

Vad många inte vet är att också skyttet, alltså jaktlagets samlade förmåga att skjuta rätt djur på rätt sätt, är beroende av att vi fungerar ihop.

”Inte-punkter”

Hur gör man? Det bästa är om alla i laget är med och sätter spelreglerna. Den punkten kan man ha på dagordningen till exempel vid ett årsmöte. Börja med att ställa frågan: Hur vill vi inte ha det. Det brukar vara enklare. Gör alltså ”inte-punkter” och diskutera sedan gemensamt hur vi vill ha det i stället. Ett tips kan vara att bjuda in en kompis eller kollega med ledarerfarenhet som leder diskussionen. Det kan bli lite enklare för alla att prata då. 

Låt oss anta att laget tänker ta in en ny medlem lagom till älgjakten. Vi känner inte den nye, men någon som känner någon kan så där i förtroende berätta att hen har lämnat sitt förra jaktlag utan att man riktigt visste varför. En av lagets medlemmar vet att det berodde på att hen inte kom överens med jaktledaren. En annan har hört att hen lämnade laget därför att det var lite för långt att åka till marken. 

– Här har vi ett läge som är som gjort för problem. Om vi får höra att hen har haft en ordväxling med en av det gamla jaktlagets medlemmar, tror några av oss att hen är en person som bråkar. Med en duktig ledare i laget kan vi reda ut problemet direkt. Vad vet vi och vad tror vi?

Bosse menar att det finns tre konfliktbaciller som vi ska vara särskilt uppmärksamma på. Precis som med vanliga baciller kan hela jaktlaget insjukna och det är ledarens ansvar att förhindra smittspridningen. Bosse kallar dem fixeringsbacillen, skvallerbacillen och övertalningsbacillen. 

Skvallerbaciller

Skvallerbacillen innebär att vi tolererar att det skvallras om andra. Då kan vi också vara säkra på att det kommer att skvallras om oss själva. Om vi ger efter för övertalningsbacillen försöker vi lösa konflikter genom att pådyvla den andre vår egen uppfattning. Om situationen blir värre fastar vi helt i övertalningsläget. Den som förlorar dispyten känner maktlöshet. Konflikten gror nu i det tysta.

Fixeringsbacillen går ut på att vi hakar upp oss på något som vi har hört om någon. I exemplet med den nye jägaren tror vi oss veta att hen kanske har blivit utsparkad från sitt förra jaktlag därför att hen inte ville rätta sig efter jaktledarens instruktioner. När hen, kanske med rätta, ifrågasätter ett beslut i vårt eget lag, får vi en bekräftelse på att hen är en bråkig typ. Av de två förklaringarna ovan (”osams med jaktledaren” och ”för långt att åka”) väljer vi nu alla att tro att den nya medlemmen är en person som inte kan komma överens med andra. Med en enkel förklaring tror vi att problemet är löst, trots att vi faktiskt har förvärrat det. Genom att inte lyssna har vi kanske dessutom fattat ett felaktigt beslut. 

– Redan här har domen fallit i laget. När situationen hettar till letar vi efter fler negativa sidor hos den nya medlemmen, i stället för att rättvist pröva situationen. De negativa sidorna blir alltmer fixerade och vi blir fixerade vid dem. Det är nu vi hör uttalanden som: ”Det är typiskt för honom” och ”Vad var det jag sa!” I detta exempel är risken stor att den nya medlemmen blir dömd utan rättvis prövning. Har vi sedan en jaktledare som inte tar tag i problemet, då har vi snart en konflikt som kan sluta precis hur illa som helst, säger Bosse.

Men om vi har gjort läxan och pratat om spelreglerna, vet vi då att vi slipper konflikter?

– Konflikter har funnits sedan vår Herre tog jägarexamen. I stället för att betrakta dem som hot får vi nog vänja oss vid att se konflikter som vanliga inslag i en gemenskap. Men det gäller att inte låta dem växa i onödan. I ett väl fungerande arbetslag har man hittat ett sätt att hantera dem som fungerar för alla. Man väjer inte för problemen. Här är jaktledarens roll
A och O. 

De här jaktlagsmedlemmarna vet var de har varandra – de har pratat.

Jaktledaren

Bosse Rendmar berättar att man kan se vissa mönster i grupper som hanterar sina konflikter på ett bra sätt.

– Det första man ser är att det finns en tydlig och bra rollfördelning. Det andra är att ledaren har lärt sig att inte tvinga sina kamrater in i försvarsställningar. 

Jaktlag ska ha en jaktledare. Därför har vi också ett försprång när det gäller roller. Vi vet finessen med dem. I grupper där rollerna är klara blir det också färre konflikter, menar Bosse Rendmar. 

En bra, förebyggande åtgärd är att välkomna varje ny gruppmedlem med att tillsammans gå igenom vilka roller ni andra har i laget. ”Det här är Lisa som ansvarar för eftersöken. Det här är Kalle och han har ansvar för jaktstugan. Själv är jag jaktledare och i det här laget betyder det att det är jag som ansvarar för…” En sådan upprepad övning gör att alla alltid vet vem som ansvarar för vad. Då är risken för konflikter också mycket mindre.

Vad kan man då göra om några redan råkat i luven på varandra? Ska jag backa och låta det blåsa över, eller ska jag gripa in?

– Som ledare ställs ditt ansvar på sin spets här. Du kan inte låta det passera. Ett vanligt råd i dessa sammanhang är att bryta in med en försonande kommentar: Är det lämpligt att ta detta nu eller kan vi göra det sedan? Då har du visat att du tar saken på allvar, samtidigt som du visar att det ska redas ut, säger Bosse.

På sikt ger det en trygghet som förebygger konflikter. Sedan kan du i lugn och ro fundera lite över hur du skall hantera frågan. Ett tips är att ”byta bilder”: ”Så här uppfattar jag problemet, hur ser du på det?” Fråga därefter parterna hur problemet skulle kunna lösas. Sätt i gång att jämka.

Bosse Rendmar understryker att i alla hanteringslägen är det mycket viktigt att båda parterna känner att man lyssnar på dem. Om båda känner sig förstådda är det mycket enklare att lösa konflikten tillsammans, sannolikt med ledaren som medlare. 

– Många gräl är onödiga. Om jag tar en paus och funderar över hur jag själv skulle ha reagerat i samma läge, ser jag ofta ganska klart vad som behövs göras. Hur skulle du själv reagera om din jaktledare pekade på dig och sa: ”Är du klok, din jävel, som lämnar passet innan jag har blåst av?” Att undvika konflikter handlar mer om att lyssna och våga möta den andra på halva vägen. Därefter kan du vara tydlig. I livets kritiska lägen funkar det inte att börja med den grova kalibern, säger Bosse Rendmar. 

Fler artiklar