Ska EU bestämma alltmer över den svenska jakten och svenska jakttraditioner? Varför ska exempelvis de allt vanligare vitkindade gässen och skarvarna vara fridlysta och vad händer med EU-kommissionens förslag om att öppna upp för en generösare vargjakt?
Det är många viktiga jaktfrågor som står på spel när Sverige går till EU-val den 9 juni. För tvärtemot vad som utlovades när Sverige 1995 gick med i Europeiska unionen, har EU fått allt större makt över den svenska jakten.
Vilka möjligheter har då Sveriges EU-politiker att påverka jaktbesluten i Bryssel?
Inte särskilt stora, hävdar skeptikerna. Eftersom varje land tilldelas platser i EU-parlamentet i förhållande till den egna folkmängden, är det de befolkningsrika länderna som Frankrike, Tyskland och Italien som har klart flest ledamöter i parlamentet och därmed också störst inflytande. Sverige tillsätter bara 21 av EU-parlamentets 720 platser och kommer antalsmässigt först på nionde plats. Eftersom jaktmotståndet är störst i Europas storstadsområden är det heller inte särskilt förvånande att den eller de som företräder svenska jaktintressen lätt blir överkörda i EU-byråkratin.
De som trots allt anser att Sverige har goda möjligheter att påverka jaktfrågorna i Bryssel, poängterar att det inte bara går att stirra sig blind på varje lands representation i parlamentet. Eftersom ledamöterna i parlamentet samarbetar över nationsgränserna i åtta olika grupper efter partitillhörighet kan de svenska ledamöterna visst påverka besluten. Därför är det viktigt att vi väljer politiker som verkligen driver jägarnas intressen och inte lägger sig platt till marken inför överheten i Bryssel. Kunskaper och en enad front mot jaktmotståndarna är en förutsättning för jaktens framtid.
Finns det då något intresse för jaktfrågorna bland de svenska kandidaterna till EU-parlamentet? Vilka partier vill öka det lokala och regionala inflytandet över jakten och exempelvis samtidigt öppna upp för en ökad vargjakt?
Jakt & Jägare har ställt fem högaktuella frågor om jakt till de åtta politiska partiernas toppkandidater inför valet. Läs och ta dig själv en funderare på var de politiska partierna står i frågorna! Vi låter också verkställande utskottet i Jägarnas Riksförbunds förbundsstyrelse kommentera politikernas vallöften. Det blir både ros och ris.
Hur ställer du dig till EU-kommissionens förslag om att klassa ned vargen i art- och habitatdirektivet från strikt skyddad till en förvaltningsbar art och därmed också öppna upp för en ökad jakt?
Moderaterna: Artskyddet ska bygga på vetenskaplig grund och vara uppdaterat. När ett bestånd ökar behöver skyddsstatusen omvärderas. Därför driver Moderaterna på för att vargens status i art- och habitatdirektivet ska ses över och vi har samlat en majoritet för det, tillsammans med likasinnade i Europaparlamentet. Vargens tillväxt och utbredning gör det nödvändigt att klassa ned vargen till en förvaltningsbar art för att möjliggöra ökad jakt. Det skulle underlätta svensk jaktförvaltning.
Kristdemokraterna: Detta är något som vår regering, inte minst landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), har varit pådrivande för. Jag stöttar naturligtvis detta och vill bidra till att det ska bli verklighet.
Sverigedemokraterna: Jag ser mycket positivt på detta. Vargpopulationen och dess geografiska spridning har ökat kraftigt i Sverige under senare år. Att klassa vargen som förvaltningsbar kommer att göra det lättare för svenska myndigheter att verkställa beslut som gör att den svenska vargstammen hamnar inom det spann som riksdagen har beslutat, det vill säga 170–270 individer i stället för som i dag kring 450 individer. Förekomsten av varg är i dag ett problem för många som lever och verkar på landsbygden och det är viktigt att vi snarast minskar stammens storlek.
Liberalerna: Sverige och Europa ska ha en livskraftig vargstam och vad det innebär i antal vargar som kan jagas årligen ska bedömas av vetenskapen och inte av politiken. Det är bra att en förnyad analys nu har gjorts av situationen för vargstammen i Europa, men inga ändringar i direktivet ska göras som innebär en försämrad bevarandestatus för vargstammen. Skyddsjakt och selektiv jakt ska vara möjlig för att förhindra oacceptabla rovdjursskador i tamdjurshållningen.
Centerpartiet: Äntligen! Det är viktigt att regelverk som EU:s art- och habitatdirektiv uppdateras så att skyddsstatus för olika arter kopplas till hur artens utveckling ser ut. Dagens stelbenta direktiv har orimligt negativ påverkan på svensk jakt. Centerpartiet vill ändra den svenska vargstammens skyddsstatus på EU-nivå för ökad vargjakt i Sverige, eftersom bevarandestatusen för varg i Sverige i dag är tillräckligt stabil.
Socialdemokraterna: Ja! Vi är positiva till EU-kommissionens förslag om att omklassificera vargen från att vara strikt skyddad till att bli en förvaltningsbar art i art- och habitatdirektivet. Vi anser att detta steg kan möjliggöra en mer balanserad och flexibel förvaltning av vargstammen, som tar hänsyn till både bevarandebehov och de utmaningar som stora rovdjur kan medföra för lokalbefolkningen och näringar som jord- och skogsbruk.
Miljöpartiet: Att ändra vargens skyddsstatus enligt Bernkonventionen, från ”strikt skyddad” till ”skyddad”, kan komma att öppna upp för ökad jakt. Vi vill att vargen och andra vilda arter ska få finnas i långsiktigt livskraftiga stammar. Den svenska vargstammen lider i dag av inavel, den är isolerad och med några hundratal individer är den långt ifrån långsiktigt livskraftig. Därför vill vi i dagsläget vare sig ha licensjakt eller ökad jakt. Den avskjutning som vargstammen bedöms tåla bör riktas mot vargar som har angripit tamdjur eller uppträtt oskyggt mot människor. Det finns det möjligheter till inom skyddsjakten.
Vänsterpartiet: Vi är emot en sådan förändring då det försvårar att uppnå en god status för vargstammen. I riksdagen har vi föreslagit ett nytt statligt stöd även för arbetskostnaden vid införande av rovdjursavvisande stängsel samt bättre ersättning vid förlust av tamdjur på grund av rovdjursangrepp.
JRF kommenterar: Det är med glädje och stigande förväntan jag noterar att mer än 80 procent av politiken står bakom förslaget om att klassa ned vargen i art- och habitatdirektivet. Om än signalerna från EU är något varierande, är det viktigt att de EU-parlamentariker som representerar Sverige fortsätter att driva just den här frågan framåt. Det är även viktigt att våra inhemska politiker driver på för en förändring. Rovdjursavvisande stängsel är inte lösningen på ett problem som påverkar större delen av befolkningen och livsbetingelserna. Det är viktigt att vi jägare tar vårt ansvar och går och röstar i EU-valet på politiker som kan och vågar företräda vår ståndpunkt.
Sven-Olof Sandberg, vice förbundsordförande
Vill du medverka till att det införs allmän jakttid på exempelvis vitkindad gås, korp och skarv? Samtliga dessa tre arter har ökat starkt under senare år, men sedan Sveriges EU-inträde är alla tre fridlysta.
Moderaterna: Ja, vi vill ha allmän jakttid på dessa arter. Detta då det är arter som ställer till problem i primärproduktion både för jordbruk och det småskaliga kustnära fisket.
Kristdemokraterna: Ja, antalet individer av dessa arter behöver regleras hårdare.
Sverigedemokraterna: Ja, jag ser positivt på att det införs allmän jakttid på dessa arter. Vilka arter som får jagas i Sverige bör inte beslutas på EU-nivå, problem och förekomst av arter är ofta lokala eller regionala. Därför måste beslut om förvaltning skötas nationellt och inte från Bryssel.
Liberalerna: Den biologiska mångfalden begränsas när stora kolonier av olika arter tar över. Liberalerna vill att de undantag som redan i dag medges i direktiven används och att skyddsjakt tillämpas för att hålla nere populationerna av framför allt skarv för att minska den stora påverkan på fiskbestånden och ödeläggelsen av närmiljön längs kusten.
Centerpartiet: Ja, vi vill se över EU:s fågeldirektiv. Den vitkindade gåsen är Sveriges vanligaste gås, ändå skyddas den enligt direktivet. Skarvbeståndet har ökat kraftigt de senaste decennierna och ställer till stora skador för den biologiska mångfalden, yrkesfisket och besöksnäringen med mera, men även den skyddas i EU:s fågeldirektiv.
Socialdemokraterna: Socialdemokraterna är positiva till att införa allmän jakttid på arter som vitkindad gås, korp och skarv, med beaktande av deras starka populationsökning under de senaste åren. Vi förstår att det sedan Sveriges inträde i EU finns restriktioner som fridlyser dessa arter, men vi anser att det är viktigt att ha en flexibel viltförvaltning som kan reagera på förändrade ekologiska förhållanden och samhällsbehov och som säkerställer att eventuell jakt är hållbar och inte hotar artens långsiktiga överlevnad.
Miljöpartiet: Nej, redan i dag finns möjlighet till långtgående skyddsjakt. Det finns också möjlighet att utveckla metoder för mindre invasiva förvaltningsmetoder, som skrämselmetoder, vilket flera myndigheter efterlyst och vill se mer av.
Vänsterpartiet: Nej, men vi är för att det finns möjligheter till skyddsjakt på vitkindad gås och storskarv för jordbruket och fisket samt även för korp om det krävs för att skydda ungar av tamdjur.
JRF kommenterar: Vissa partilinjer är ganska tydliga i denna fråga. SD är emot EU som företeelse, och MP är emot jakt som företeelse. Knappast överraskande för någon. Skyddsjakt som beslutas med hänvisning till undantag är krångligt, långsamt, kostsamt och ineffektivt jämfört med att ha allmänna jakttider. Enligt det föråldrade fågeldirektivet är viss krånglig skyddsjakt det enda gångbara. Vad som faktiskt krävs för att det ska vara möjligt att införa allmänna jakttider på dessa arter är en översyn av fågeldirektivet, och det är bara Centern som träffar femettan där.
Arne Nilsson, ledamot i förbundsstyrelsen
I dag har EU stor makt över den svenska jakten. Ska svensk jakt och svenska jakttraditioner styras från Bryssel eller vill du arbeta för en ökad lokal och regional förvaltning av våra viltstammar på bekostnad av EU:s inflytande?
Moderaterna: Beslut om jakt ska fattas så nära de människor som påverkas som möjligt – inte i Bryssel. Moderaterna står upp för svenskt självbestämmande över rovdjursförvaltningen. EU:s fokus ska ligga på att lösa gemensamma problem som Sverige och de övriga medlemsländerna inte ensamma kan hantera och i frågor där det finns ett tydligt mervärde av att EU agerar gemensamt. Däremot ska EU inte detaljstyra sådant som medlemsländerna bäst hanterar själva, vilket tydligt är fallet med rovdjursförvaltningen då våra möjligheter att sköta jaktförvaltningen nationellt på ett tillräckligt bra sätt inskränks av beslut på EU-nivån.
Kristdemokraterna: Jag vill se ett smalare men spetsigare EU. Jaktfrågorna är ett exempel på där Sverige ska ha större makt och inflytande än i dag. Förutsättningarna är så skiftande i många av jaktfrågorna att det blir omöjligt att ha ett gemensamt EU-perspektiv på dem.
Sverigedemokraterna: Nej, svensk jakt ska inte styras från Bryssel. I Sverige har vi en stor och välutbildad jägarkår, den tillsammans med svenska myndigheter är mycket kompetenta att fatta beslut som rör hur, var, vad och när vi jagar i Sverige. Bryssel ska inte reglera svensk jakt överhuvudtaget.
Liberalerna: Grunden i jaktpolitiken måste vara att viltstammar ska vara livskraftiga och rovdjurspolitiken måste värna biologisk mångfald och minska rovdjursskadorna. Frågor som rör jakt avgörs i de allra flesta fall bäst lokalt eller nationellt och Liberalerna vill se att den regionaliserade rovdjursförvaltningen fortsätter. Däremot finns det frågor som behöver hanteras gemensamt av medlemsländerna på EU-nivå, exempelvis artskyddsfrågor och kemikaliefrågor som i slutändan också får påverkan på jaktpolitiken.
Centerpartiet: Centerpartiet värnar den breda svenska jakttraditionen och anser att jaktfrågor generellt ska beslutas på nationell nivå snarare än på EU-nivå. När beslut som påverkar jakt ändå fattas på EU-
nivå, direkt eller indirekt, måste regionala och lokala skillnader beaktas. Överlag bör den samlade rovdjurspolitiken – oavsett om den är nationell eller europeisk – ha större lokal förankring.
Socialdemokraterna: Sverige ska bestämma själva över sin rovdjursförvaltning inom de ramar som EU-medlemskapet medger. I dag ligger en stor del av myndighetsansvaret för jakt- och viltförvaltningsfrågor hos Naturvårdsverket och länsstyrelserna, men det största ansvaret för jakten och viltvården ligger hos markägare och jägare. Vi tycker det är viktigt att besluten fattas nära människorna som berörs.
Miljöpartiet: Svensk jakt ska främst regleras i Sverige genom regional förvaltning men samtidigt har vi en skyldighet att skydda hotade djur och säkerställa den biologiska mångfalden i enlighet med EU:s lagstiftning. Vilda djur rör sig i stor utsträckning över administrativa gränser, som lands- och regiongränser. Därför är det lämpligt och rimligt att både nationella beslut och EU sätter ramarna för hur olika lokala och regionala organ får hantera olika djurstammar.
Vänsterpartiet: EU ska inte styra vilka jakttraditioner vi har i Sverige. Hur vi utformar jakten i Sverige ska vi avgöra själva, men det ska genomföras i enlighet med de åtaganden som vi har ställt oss bakom för att bevara biologisk mångfald. Vi är för en ökad lokal och regional dialog för en bra förvaltning.
JRF kommenterar: Samtliga partier anser sig värna om svenska jakttraditioner. Det värnandet urholkas snabbt när EU-beslut om biologisk mångfald, artskydd och kemikalielagstiftning ändå ska få påverka förvaltningen av svenska viltstammar för Liberalerna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Frågan är vad som blir kvar när EU har detaljreglerat biologisk mångfald och artskydd? Tydligast att stå upp för att makten över viltförvaltningen är en nationell kompetens fullt ut är Sverigedemokraterna.
Solveig Larsson, förbundsordförande
Ställer du dig bakom förslaget från EU:s kemikalieinspektion om ett totalt blyhagelförbud och 18 månader efter ett sådant beslut även ett förbud mot bly i, i princip, all kulammunition?
Moderaterna: Nej, vi är inte för ett totalt blyförbud, så länge det inte finns fullgoda alternativ. För Moderaterna är det viktigt att jaktbart vilt inte utsätts för ett onödigt lidande, därför behöver alternativ till blyhagel säkra samma goda effekt. Därtill agerade vi även för att försöka stoppa förbudet mot blyammunition i våtmarker.
Kristdemokraterna: Nej, det förslaget bygger på en förenklad bild av verkligheten och bör inte genomföras. Det finns inget fullgott alternativ till bly för viss ammunition. Bly har en överlägsen prestanda och tillförlitlighet och är samtidigt billigare att köpa. Det är redan i dag förbjudet att använda bly över öppet vatten och i våtmarker, det vill säga där det kan göra skada i naturen.
Sverigedemokraterna: I Sverige har vi redan minskat blyanvändningen kraftigt, så nej jag står inte bakom förslaget. Det finns inget lämpligt substitut till bly för övnings- och mängdskytte, och oavsett om du är jägare eller skidskytt är mängdträningen avgörande för säkerhet och framgång. Att bygga om skjutbanorna för att klara EU:s krav kopplade till bly är orimligt dyrt och skulle sannolikt slå ut flertalet av dessa. Jag kommer att arbeta för ett undantag som tryggar både skjutbanorna och möjligheten till övningsskytte.
Liberalerna: Bly i ammunition behöver fasas ut eftersom det fortsatt är ett problem att framför allt fåglar får i sig bly, vilket sedan förs vidare i näringskedjan. Liberalerna hade däremot hellre sett att ekonomiska styrmedel riktades mot blyammunition än att totalförbud införs. Nu är det viktigt att se till att jägare och sportskyttar får stöd i att se var det finns våtmark i Sverige för att göra det lättare att följa reglerna.
Centerpartiet: Nej, det är alltför långtgående. Vi anser att utfasningen av bly i ammunition måste ske i en takt som möjliggör fullgoda alternativ som kan garantera en säker jakt.
Socialdemokraterna: På sikt ska all blyhagel fasas ut, men vi Socialdemokrater anser att utfasningen av bly i kulammunition bör göras mycket längre än EU:s kemikalieinspektion har föreslagit. Ett förbud mot försäljning av blyspetsammunition vore rimligt att genomföra till senast 2035. Vi vill samtidigt främja utvecklingen av säkra och likvärdiga substitut till rimliga priser så att utfasningen inte påverkar den svenska jakten.
Miljöpartiet: Ja, Miljöpartiet har länge drivit på för att förbjuda spridning av bly i naturen. Bly är ett av de värsta miljögifterna och påverkar människor och djur oerhört negativt. Vi är positiva till ett totalförbud mot bly i ammunition, det finns alternativ till blyammunition som bör få en mer omfattande användning.
Vänsterpartiet: Ja. Vi tycker ett sådant förbud är viktigt för att minska spridning av bly i naturen och för människors hälsa. Bly är mycket giftigt.
JRF kommenterar: L, V och MP säger förenklat att bly i alla former är farligt överallt i naturen och därför förkastligt. Vi hävdar förenklat att metalliskt bly bara är farligt om det kommer i hög fart. Om man inte förenklar så är frågan väldigt komplex. Olika former av bly har olika miljöpåverkan, och blyets egenskaper i ammunition är eftertraktade för både ekonomi och säker funktion. Alla alternativ som i dag finns till buds är sämre ur dessa aspekter. Lyckligtvis är en majoritet av partiföreträdarna inne på att skynda långsamt, att inte reglera med blinda förbud utan att ha fullgoda alternativ på plats.
Arne Nilsson, ledamot i förbundsstyrelsen
EU kräver att Sverige övergår från kalhyggesbruk till hyggesfria skogsbruksmetoder. Är det rimligt att EU ska bestämma över vårt skogsbruk, vilket på sikt dessutom innebär att tillgången till föda för exempelvis älgen minskar radikalt?
Moderaterna: Nej, EU har gått alldeles för långt i detaljstyrning av det svenska skogsbruket. Skogen är och ska vara en nationell kompetens. Detta är och förblir en av Moderaternas främsta prioriteringar inom Europapolitiken. Jordbruket och skogsbruket ska gå i samklang med en god viltförvaltning.
Kristdemokraterna: Nej. Skogspolitiken ska vara en nationell kompetens. I Sverige har vi lång erfarenhet av att bedriva ett hållbart skogsbruk, med respekt för den biologiska mångfalden och med återplantering som en integrerad del i arbetet. För fortsatt livskraftigt skogsbruk behöver vi stå upp för fortsatt enskilt ägande och brukande av skogen under frihet och ansvar. Den svenska skogspolitiken bygger på ett jämbördigt förhållande mellan miljömål och produktionsmål.
Sverigedemokraterna: Nej, svensk skog är en svensk angelägenhet och besluten om hur den ska brukas ska fattas i Sverige. Vi vill värna äganderätten för de drygt 300 000 privata skogsägarna som finns i Sverige. Vi tror att deras samlade kunskap men olika brukningsmetoder skapar en mångfald som är värdefull. Sverige består till 70 procent av skog och den är en stor del av vår identitet och ekonomi. Hur skogen, och djuren som lever i den, ska förvaltas ska beslutas nationellt.
Liberalerna: Frågor som rör miljö och klimat behöver beslutas på EU-nivå och då är det också naturligt att frågor som rör skogen kommer att påverkas. Men Sverige behöver bli bättre på att i förhandlingar driva på för att svenska förhållanden återspeglas i lagstiftningen när vi gemensamt fattar beslut som rör skogen på EU-nivå. När det kommer till kalhyggen så ser Liberalerna att skogsbruksmetoderna behöver anpassas efter lokala förutsättningar, vilket kan leda till att stora kalhyggen blir mer ovanliga.
Centerpartiet: I dag lägger EU sig i skogspolitik alltför mycket. Vi vill att utrymmet för nationell och regional anpassning i reglerna som berör skogen ska öka. Det är stor skillnad på en svensk skog och vad man i Nederländerna anser vara skog. Samtidigt är det viktigt för Centerpartiet och mig att verkligen vara delaktig i förhandlingar om lagförslag om skogen, för vi vet att det är bättre att kavla upp ärmarna och påverka än att sitta vid sidan och säga nej.
Socialdemokraterna: Vi står upp för att ökad detaljreglering och centralisering från EU-håll inte är rätt väg att gå eftersom det strider mot självbestämmandet över den svenska skogen. Vi vill att skogsbruksmetodernas mångfald i olika medlemsländer bibehålls, samtidigt som det ställs krav på tydliga hållbarhetsparametrar och krav på återväxt. Det är viktigt att avverkningar utformas utifrån skogsmarkens lokala beskaffenhet. Vi är ändå positiva till EU:s skogsstrategi och klimatlagstiftning
Miljöpartiet: Trots att EU-lagstiftningen inte ställer sådana konkreta krav anser vi att Sverige bör övergå till mer hyggesfria skogsbruksmetoder. En sådan övergång skulle inte innebära mindre föda för älgen. Tvärtom har dagens tätväxande plantager av barrträd dåliga förutsättningar att producera tillräckligt med föda för älgen. Skogar med mycket lövträd och bärris är bra för älgen, och sådana skogar kan gynnas av varierade och hyggesfria skogsbruksmetoder som ökar utbudet av ris, lövträd, buskar och örter, och därmed mängden älgfoder, vilket även skulle gynna skogsägare, jägare och den biologiska mångfalden.
Vänsterpartiet: Nej, EU ska inte bestämma vår skogspolitik. Vår nationella skogspolitik ska genomföras så att den uppfyller de åtaganden som vi har för klimatet och biologisk mångfald inom EU och globalt. I riksdagen har vi föreslagit ekonomiskt stöd till de skogsägare som går över till kalhyggesfritt skogsbruk.
JRF kommenterar: Insikten att beslut om svensk skog och hur den sköts fattas bäst av skogsägare i Sverige tycks alla partier inse, med undantag för Liberalerna och Miljöpartiet. För Miljöpartiet verkar även klimatförändringen ha gått så långt att snödjup inte längre hindrar älg från att hitta bärris året runt i norra Sverige. Tydligast ställning för att säkra Skogens konungs nödfoder vintertid med mycket tallungskog på hyggen tar trion Kristdemokrater, Moderater och Sverigedemokrater.
Solveig Larsson, förbundsordförande
