Valspecial:

Så här tycker våra politiker om jakt

Ska vargstammen tillåtas öka ytterligare, och är det Sveriges riksdag eller EU som ska bestämma över svensk jakt och svenska jakttraditioner? Det här är ett par av de mest brännande frågorna inom jaktens område som Jakt & Jägare ställer till våra riksdagspartier inför riksdagsvalet.

Men valet handlar också om hur vi mer generellt ska förvalta våra viltstammar. En tydlig tendens under de senaste åren har varit att regeringen och myndigheterna har infört mer skyddsjakt på bekostnad av licensjakt och allmän jakt. Det tycks med andra ord finnas ett växande behov av att vi till varje pris ska ”skydda” oss mot viltet i stället för att betrakta våra viltstammar som en naturlig och förnyelsebar resurs. Kanske är det ett resultat av vårt alltmer urbaniserade samhälle och den därmed växande klyftan mellan stad och land. 

Och vad händer med det ständigt återkommande kravet från EU och ett antal miljöorganisationer om blyfri ammunition? Och hur ska den framtida fjälljakten organiseras?

Hur som helst, jakten engagerar och därför borde politikerna rimligen också ta jaktfrågorna på stort allvar. Men gör politikerna verkligen det eller blir det bara tomma vallöften? 

Jakt & Jägare har låtit några i Jägarnas Riksförbunds förbundsstyrelse kommentera politikernas vallöften. Det blir både ris och ros. 

Ta dig själv en funderare på var de politiska partierna står i de jaktfrågor som du anser viktigast! Här är ett axplock av vad politikerna svarar:

Socialdemokraterna anser att allmän jakt och licensjakt alltid är att föredra framför skyddsjakt. 

Miljöpartiet tycker inte att licensjakt på varg är lämpligt eftersom partiet anser att vargstammen inte är långsiktigt livskraftig.

Vänsterpartiet anser att det är Naturvårdsverkets ansvar att bedöma rovdjursstammarnas storlek, inte politikernas. 

Centerpartiet vill i en första etapp begränsa vargstammen till 170 individer. 

Moderaterna vill att jaktfrågorna ska avgöras på regional svensk nivå och inte av EU. 

Kristdemokraterna vill inte att rennäringslagen ska stå i vägen för allmänhetens rätt till jakt och fiske i fjällen. 

Sverigedemokraterna anser att en jaktmyndighet med förankring utanför storstadsregionerna ska inrättas.

Liberalerna föreslår en särskild skatt på blyammunition.

Är det rimligt att EU bestämmer alltmer över jakten i Sverige?

Bakgrund: EU har fått allt större makt över den svenska jakten. Genom det så kallade art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet finns ett omfattande och stelbent regelverk som Sverige tvingas följa. Det innebär att vi inte får jaga exempelvis korp, skarv och vitkindad gås, trots att dessa arter har ökat mycket starkt. Finns fåglarna inte i Bryssel, får vi i Sverige inte heller jaga dem, tycks EU-kommissionen resonera.

Socialdemokraterna: Nej, Sverige ska bestämma själva inom de ramar som EU-medlemskapet medger. I dag ligger en stor del av myndighetsansvaret för jakt- och viltförvaltningsfrågor hos Naturvårdsverket och länsstyrelserna, men det största ansvaret för jakten och viltvården ligger hos markägare och jägare. Det tycker vi är bra.

Miljöpartiet: Vi anser inte att EU bestämmer alltmer över jakten. Det finns både internationella avtal och överenskommelser samt EU-direktiv som syftar till att långsiktigt bevara den biologiska mångfalden och arters livsmiljöer. Sverige behöver, likt alla andra stater som har undertecknat dessa avtal, leva upp till dem. EU:s regler om miljöfrågor påverkar all verksamhet och alla sektorer – däribland jakt, fiske och skogsbruk. Med EU:s strategier för skogsbruket får vi mer blandskogar som gör att viltet gynnas.

Vänsterpartiet: Vi anser att Sverige ska ha rätt att utforma jakten som vi vill under förutsättning att det sker inom ramen för den hänsyn till arter och miljö som vi har ställt oss bakom, såväl inom EU som globalt.

Centerpartiet: Nej. Centerpartiet anser att beslutsfattande i jaktfrågor ska fortsatt ske på regional och nationell nivå, och inte på EU-nivå. I Alliansregeringen införde vi licensjakt och fortsatt skyddsjakt på varg. Vi ökade även det regionala ansvaret för att förvalta stora rovdjur, vilket är något som vi vill ska fortsätta ske. Det är viktigt att ansvaret och befogenheter flyttas närmare de människor som berörs och som vet hur rovdjursförvaltningen ska skötas.

Moderaterna: Nej, vi menar att frågorna ska avgöras på nationell nivå. Jägarnas insatser är mycket viktiga för den svenska viltvården, och tack vare jägarnas frivilliga insatser har vi livskraftiga viltstammar i landet. Arbetet bygger på kunskap om de lokala förhållandena och vi menar därför att frågorna ska avgöras nära dem som berörs och besitter kunskapen. Vi vill därför att svenskt självbestämmande i jaktfrågor ska värnas i EU.

Kristdemokraterna: I förra valrörelsen var KD:s valspråk ”Make EU lagom again”. Det sammanfattar på ett bra sätt vår inställning till EU. Vissa saker fungerar bra och är bra att göra tillsammans. Men just jakt är inte ett av de områdena, då förutsättningarna är så väsensskilda mellan olika medlemsstater och till och med inom medlemsstater. Att fatta beslut kring jakt på lägsta ändamålsenliga nivå är därför den bästa modellen.

Sverigedemokraterna: Nej. Sverige hade en mycket väl fungerande viltförvaltning före EU-inträdet. Makten över svensk jaktpolitik och beslut om viltvård behöver flyttas närmare dem som berörs, genom att en jaktmyndighet med förankring utanför storstadsregionerna inrättas. Sveriges implementering av EU:s art- och habitat-
direktiv och fågeldirektivet har fått orimliga konsekvenser och måste ses över grundligt. Vi vill också avskaffa EU:s inflytande över vapenfrågor och generellt minska byråkratin kring innehav av jaktvapen.

Liberalerna: Att jakten påverkas av en rad EU-bestämmelser beror inte på att någon vill att beslut om jakt ska tas i Bryssel. De flesta jaktfrågor avgörs bäst lokalt eller nationellt. Däremot finns det andra saker som kemikaliefrågor och artskyddsfrågor som behöver vara gemensamma för hela EU. Det som beslutas där får påverkan på en rad områden, inklusive jakten, vilket är naturligt.

JRF kommenterar: JRF ser att EU och dess byråkrati tycks lamslå politiker och myndigheter i Sverige. EU ska inte diktera svensk viltförvaltning. Regeringen ska verka för att Sverige återtar beslutsmakten gällande de frågor som ryms inom art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet samt driva en revidering av direktiven. EU påverkar många delar som rör jakten exempelvis rovdjursfrågorna, blyammunition, jaktförbud i skyddade områden, förvaltning av fåglar med mera. Riksdagens beslutade rovdjurspolitik ska genomdrivas, enligt JRF med en sänkning av gynnsam bevarandestatus på varg till 60 individer i överensstämmelse med gällande forskning. JRF protesterar mot att EU-kommissionen inte ändrar vargens skyddsstatus, de lägger sig i nationell viltförvaltning, bryter mot närhetsprincipen, och förringar jakten som kulturbärare.
//Silvana Lindgren Majander, förbundsstyrelseledamot

Hur stor ska den svenska vargstammen tillåtas bli innan vi får en utökad jakt?

Bakgrund: Riksdagen beslutade 2013 att gynnsam bevarandestatus för vargstammen ska vara 170–270 individer. Trots det har statliga myndigheter som Naturvårdsverket och länsstyrelserna satt upp egna mål för hur stor vargstammen ska tillåtas bli. I dag har vi med all säkerhet betydligt fler än 500 vargar i Sverige och stammen fortsätter att öka. Nu i vår har riksdagen sänkt den lägsta nivån för vargstammen från 300 till 170 individer. Mot förslaget röstade Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna.

Socialdemokraterna: Dagens vargstam är stor och livskraftig och medger jakt. Men Sverige måste fortsatt leva upp
till EU:s art- och habitatdirektiv om gynnsam bevarandestatus för att skydda hotade arter. Vi ser nu att vargstammen ökar varje år och vi anser att vargstammen har nått gynnsam bevarandestatus och behöver kraftigt minskas för att vara förutsägbar. Därför har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån bästa tillgängliga kunskap och vetenskaplig expertis analysera om, och i så fall under vilka förutsättningar, vargens referensvärde i fråga om populationsstorlek för gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet skulle kunna vara inom det intervall på 170–270 som angavs i propositionen En hållbar rovdjursförvaltning (prop. 2012/13:191).

Miljöpartiet: Vi vill att vargen och andra vilda arter ska få finnas i långsiktigt livskraftiga stammar. En ökning måste gå hand i hand med en god samexistens mellan varg och människor och en effektiv skyddsjakt. Vi vill införa möjligheten till särskilt ekonomiskt stöd till hållande av betesdjur i områden med stora rovdjur, för att stärka det förebyggande skyddet. Licensjakt är inte lämpligt eftersom stammen inte är långsiktigt livskraftig. Hur många vargar en långsiktigt livskraftig stam innebär är en vetenskaplig fråga.

Vänsterpartiet: Vi anser att vargstammen ska vara tillräckligt stor för att få eller behålla en gynnsam bevarandestatus. Vi anser att Naturvårdsverket fortsatt ska ha ansvar för att bedöma vilken nivå som rovdjursstammarna bör ligga på för att uppnå detta. Hur stor en rovdjursstam bör vara beror på en rad faktorer. Vi är inte för utökad jakt i form av nuvarande licensjakt.

Centerpartiet: Vi vill tillåta utökad jakt nu. Med utökad licensjakt och enklare och snabbare beslut om skyddsjakt kan vi se till att det lokala perspektivet säkerställs och att de människor som påverkas av rovdjur ges möjlighet till delaktighet i förvaltningen. Centerpartiet anser att vargstammen ska, som ett första etappmål, begränsas till 170 individer, vilket motsvarar det som riksdagen tidigare har angett som lägsta antal. På längre sikt vill vi att stammen ska uppgå till maximalt 150 individer, motsvarande 15 föryngringar. Vi har fått majoritet i riksdagen för en effektivare och snabbare skyddsjakt där vi bland annat föreslår att man ska kunna skyddsjaga hela revir och även genetiskt viktiga individer. I dag finns det en hög koncentration med vargar i några få län som negativt påverkar både jakten och tamdjursuppfödningen.

Moderaterna: Vi menar att stammen redan är för stor. Den har ökat under de senaste åren, och är nu över 400 individer. Riksdagen beslutade för snart tio år sedan att antalet vargar i Sverige kan hållas inom intervallet 170–270. Så sent som i maj återupprepade riksdagen det kravet. Regeringen har tyvärr inte agerat för att följa riksdagens beslut. Det kommer Moderaterna att göra vid ett regeringsskifte. Vi vill i ett först steg ner till det referensvärde som riksdagen nu har satt till 170 vargar, det vill säga mer än halvera vargstammen. Förvaltningen måste ske utifrån lokala mål, där hänsyn tas till de problem som vargen orsakar i olika områden. Vi vill även förändra reglerna för skyddsjakt så att den kan ske omedelbart när ett angrepp har skett. I dag är reglerna sådana att det krävs upprepade angrepp – det är inte rimligt.

Kristdemokraterna: Vi kristdemokrater har under lång tid verkat för att de av riksdagen fattade besluten om antalet vargar ska efterlevas. Vi anser att vargstammen ska samförvaltas mellan Norge och Sverige på en nivå om 210 individer, där Sverige tar ansvar för 170.

Sverigedemokraterna: Alla de stora rovdjuren måste förvaltas på ett ansvarsfullt sätt. Vargstammen behöver i vissa områden i Sverige förvaltas mer aktivt. Vi föreslår en nedre gräns på 170 och en övre gräns (tak) förslagsvis på 270 individer i Sverige.

Liberalerna: Sverige ska ha en livskraftig vargstam. Vad det innebär i termer av antal vargar ska bedömas av vetenskapen. Riksdagen ska inte fatta beslut om antal vargar. Bedömningen är att det behövs 300 vargar under förutsättning att en varg invandrar vart femte år. Den bedömningen kan komma att ändras när vi lär oss mer om vargen.

JRF kommenterar: MP och V är direkt motståndare till förvaltning och licensjakt på varg. Tillsammans med S och L anser man att vargens bevarandestatus är viktigare än mänsklig verksamhet i form av djurhållning och förvaltning av annat vilt med löshundsjakt. Vi ser mycket positivt på att M, KD, SD samt C i miljö- och jordbruksutskottet har beslutat det som JRF i många år har drivit som ett delmål, nämligen att följa riksdagsbeslutet från 2013 om att det ska finnas högst 170 vargar i landet samt en radikal förändring av regelverket för skyddsjakt. Det är dock oroande att regeringen (S) återigen skickar över ärendet till Naturvårdsverket för utredning. JRF begär att man denna gång ska räkna med minsta livskraftiga population som grund för gynnsam bevarandestatus, vilket flera forskargrupper har kommit fram till är 22–38 vargar.
Henrik Tågmark, vice förbundsordförande

Är det en önskvärd utveckling att skyddsjakten ökar på bekostnad av den vanliga jakten?

Bakgrund: Skyddsjakt har blivit en allt vanligare företeelse och exempelvis under fjolåret beviljades skyddsjakt på över 100 björnar. Det är emellertid inte bara de ökade rovdjursstammarna som vi ska ”skydda oss emot”. Sedan 2021 får nyfödda dovkalvar skjutas redan under juli månad om de uppträder på fält med oskördad gröda. Älgar får skyddsjagas långt fram på senvintern i meterdjup snö och gäss får i princip skyddsjagas året om. Många hävdar att det har gått inflation i begreppet skyddsjakt samtidigt som den ”vanliga jakten” har blivit alltmer ifrågasatt.

Socialdemokraterna: Nej. Allmän jakt på de arter som tillåts och licensjakt är alltid att föredra. Skyddsjakt är ett viktigt verktyg för att ta bort de djurindivider som orsakar skada för samhälle och boskapsdjur.

Miljöpartiet: För rovdjur som varg anser vi att skyddsjakt är viktig och att licensjakten kan ersättas med skyddsjakt, så att jakten koncentreras mot problematiska individer. Men för jaktbart vilt anser vi att viltförvaltningen måste sträva efter balans. Visst behövs det mer skyddsjakt när det finns växande viltpopulationer som kan stå i konflikt med människors intressen, till exempel jord- och skogsbruk. Men det är inte älgens eller jägarnas fel att tallplantor skadas av älgbete. Skogsbruket måste förändras så att vi får mer blandskog och mindre markberedning som skadar älgarnas favoritföda bärriset. Älgen ska ha en bra miljö i våra skogar.

Vänsterpartiet: Vår synpunkt på skyddsjakten är att den är viktig för att förebygga och förhindra skador. Vi vill också införa stöd även för arbetskostnaden vid införande av rovdjursavvisande stängsel samt ökad ersättning vid förlust av tamdjur på grund av rovdjursangrepp. Skyddsjakt ska fortsatt självfallet vara möjligt när så är nödvändigt, men vi har ingen synpunkt på att den ska ”utvecklas” numerärt i någon riktning.

Centerpartiet: Nej. I Sverige har vi två typer av jakt: licensjakt som är till för att reglera viltstammarna, och skyddsjakt som är till för att kunna ta bort rovdjur eller grupper av rovdjur som kan orsaka skada. I dag kan skyddsjakten uppfattas som bristande, framför allt när det gäller varg, och Centerpartiet vill återskapa tilliten genom att göra det tryggare, enklare och snabbare att ansöka om skyddsjakt. Inför kommande mandatperiod vill Centerpartiet införa en viltmyndighet som en särskild satsning för rovdjurs- och viltfrågor, där avsedda medel kan användas för att uppdatera riktlinjer för skyddsjakt. Det är viktigt att skyddsjakten uppfyller sitt syfte till att kunna ta bort rovdjur eller grupper av rovdjur som orsakar skada. 

Moderaterna: Nej, skyddsjakten bör inte öka. Förvaltning av viltstammarna bör i mesta möjliga mån ske genom licensjakt och allmän jakttid.

Kristdemokraterna: Vi anser att viltstammarna i första hand ska regleras genom allmän jakt och licensjakt, men att skyddsjakt självklart ska vara möjligt i de fall som behov föreligger.

Sverigedemokraterna: Nej, men begreppet skyddsjakt måste vidgas och i högre grad användas i förebyggande syfte. I lika hög grad måste ersättningarna för drabbade djurägare ses över och sättas i relation till den verkliga ekonomiska skadan.

Liberalerna: Nej. Skyddsjakt på rovdjur ska alltid vara en sista åtgärd som tas till först när andra åtgärder, som stängsel och olika sätt att skrämma rovdjuren, har prövats utan att fungera.

JRF kommenterar: För JRF är det naturligt att jakt ska ske som allmän jakt på alla arter där det är möjligt, i annat fall licensjakt, och skyddsjakt bara där skador uppstår som inte har kunnat förebyggas inom dessa ramar. Det innebär enklare jakt för jägarna och mindre kostsam förvaltning. De flesta partier verkar vara inne på den här linjen, även om Centern tycks ha missat den absolut största och enklaste formen – allmän jakt! Till deras fördel ska dock nämnas att de lyfter fram den viltmyndighet som JRF länge har efterlyst! Miljöpartiet anser, föga förvånande, att rovdjur inte är jaktbara och vill i stället ersätta licensjakt med mer skyddsjakt. Sverigedemokraterna säger, lustigt nog, att det inte är önskvärt att skyddsjakten ökar, men att begreppet skyddsjakt måste vidgas – vilket skulle göra att ännu mer jakt faller in under kategorin skyddsjakt!
Arne Nilsson, förbundsstyrelseledamot

Hur vill ni lösa fjälljaktsfrågan och hur ska dubbelregistreringen av älgjakten upphöra?

Bakgrund: Riksdagen tog 1992 ett beslut som innebar att landets alla jägare gavs rätt att jaga småvilt på statens mark ovan odlingsgränsen i Norr- och Västerbotten samt på renbetesfjällen i Jämtland. Flera samebyar har protesterat mot den fria småviltsjakten och i januari 2020 kom den så kallade Girjasdomen, som slog fast att det är Girjas sameby och inte den svenska staten som har ensamrätt att upplåta småviltsjakt och fiske inom Girjas samebys marker. En parlamentariskt sammansatt kommitté ser nu över hela rennäringslagstiftningen. Dubbelregistreringen av älgjakten inom delar av renbetesområdet är en annan omstridd fråga.

Socialdemokraterna: Vi behöver minska konfliktnivån. Det är därför en av många anledningar att låta Renmarkskommittén arbeta färdigt. Vi behöver säkerställa på vad sätt vi bäst kan nyttja våra gemensamma beskattningsbara naturresurser, så att jakt och fiske på statens mark ovan odlingsgränsen kan utövas på ett för alla parter acceptabelt och hållbart sätt.

Miljöpartiet: Att säkerställa samiska rättigheter är viktigt. Vi inväntar förslaget från Renmarkskommittén, den är parlamentariskt sammansatt. Det är viktigt med överenskommelser som får bred acceptans.

Vänsterpartiet: Vi vill avvakta den pågående utredningens slutsatser och förslag innan vi tar ställning i dessa frågor.

Centerpartiet: I första hand hoppas vi att Renmarkskommittén kan hitta lösningar som gör att det inte blir svårare eller dyrare att jaga, inklusive frågan om dubbelregistrering av älgjakt. Vi har dock sett att det finns en risk att regeringens utredningsdirektiv till Renmarkskommittén kan öka snarare än minska de spänningar som finns, och vill därför komplettera direktiven med formuleringen ”att förslag ska tas fram som tar hänsyn till samers rätt men också beaktar lokalbefolkningens och övriga svenskars tradition, intresse och behov av att jaga och fiska på det sätt som skett under lång tid, och att detta sker i en inkluderande dialog med berörda parter för att hitta en hållbar väg framåt”.

Moderaterna: Just nu pågår en utredning som tittar på bland annat den frågan. Vi avvaktar de förslag som utredningen lägger fram. Vår utgångspunkt är dock att jakt på statens mark ska vara tillgänglig för alla som bor i Sverige. Det gäller även jakten i norra Sverige. Vad gäller dubbelregistreringen av älgjakten så menar vi att det rimliga är att jakträtten tillfaller markägaren, som sedan kan upplåta jakten till en jakträttsinnehavare. Vi ska inte ha dubbelregistrering.

Kristdemokraterna: Rennäringslagen bör inte stå i vägen för allas lika rättigheter i Sverige.
Girjasdomens konsekvenser behöver analyseras och vi måste hitta de vägar som krävs för att allmänheten ska ges samma tillgång till fjällen och det fjällen ger i form av bland annat fisk och vilt.

Sverigedemokraterna: Vi drev frågan om en parlamentarisk kommitté för en ny renskötsellagstiftning. Nu är denna tillsatt och vi är en del av den. Vi kommer att verka för en balanserad avvägning mellan de olika intressena. Vi ser att det är bra att effekterna av domen mellan staten och Girjas sameby, som på vårt initiativ nu är föremål för en parlamentariskt sammansatt kommitté, ska utredas.

Liberalerna: Liberalerna anser att det är viktigt att olika gruppers talan kommer fram och att man på lokal nivå finner samförståndslösningar som inkluderar alla som bor och verkar i de berörda områdena, inklusive jägarna.

JRF kommenterar: När det gäller fjälljakten väljer partierna att avvakta den pågående parlamentariska utredningens förslag, som de hoppas kommer med lösningar som accepteras av alla. Ett parti som tar ställning är Moderaterna, som anger att markägaren ska ha jakträtten, det vill säga staten på statens mark, med rätt för alla svenskar, och för privatägd mark ovan odlingsgränsen är det markägaren, och därmed upphör dubbelregistrering. Kristdemokraterna lyfter allas lika värde, Socialdemokrater och Centern vill minska på konflikterna och att jakt och fiske kan nyttjas av alla. Liberalerna lyfter särskilt fram samförstånd på lokal nivå. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet tar inte ställning i dag, medan Miljöpartiet hellre vill utveckla friluftslivet. Förslagen som partierna kommer att presentera i Renmarkskommittén 2023 avgör, så be om din riksdagskandidats inställning före valet!
Solveig Larsson, förbundsordförande

Vill ni förbjuda användning av bly i jaktammunition? 

Bakgrund: Ett förbud mot användning av bly i jaktammunition kryper allt närmare. EU:s kemikaliemyndighet, ECHA, vill införa ett totalförbud mot såväl blyammunition som mot blysänken vid fiske. En femårig övergångsperiod föreslås för hagelpatroner, medan centralantänd kulammunition i kaliber 5,6 mm och större föreslås få en övergångsperiod på 18 månader. Om EU:s vapendirektiv genomförs fullt ut leder det också till att Sveriges jägare riskerar att inte få tillgång till ändamålsenliga vapen, exempelvis halvautomatiska studsare.

Socialdemokraterna: Vi anser att all jakt med blyhagel på sikt ska fasas ut. Vi vill utvidga det nu gällande förbudet mot användning av blyhagel vid jakt på våtmark till att gälla all jakt efter fågel, men att implementeringstiden bör göras längre så att jägare får tid och möjlighet att ställa om. För vår del är det viktigt att få så lång implementeringstid som möjligt och att förslaget om buffertzoner och våtmarksdefinitionerna överlåts åt EU:s medlemsländer att besluta om. Utfasningen av bly i kulammunition bör göras mycket längre och vi anser att ett förbud mot försäljning av blyspetsammunition tidigast kan genomföras 2040, mot bakgrund av vad Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen tidigare har föreslagit i sin utredning om att förbudet mot kulammunition som innehåller bly inte bör genomföras avseende jakt. Djurskyddsaspekten samt den begränsade miljövinsten har varit avgörande skäl för detta ställningstagande.

Miljöpartiet: Ja, vi kan inte fortsätta sprida tungmetaller i miljön. Det finns alternativ och de bör också förbättras.

Vänsterpartiet: Ja. Bly är ett mycket farligt ämne om det hamnar i naturen. Det är i dag ett stort problem att bly kommer ut i näringskedjorna via skadskjutna djur eller slaktrester som äts av rovdjur och rovfåglar.

Centerpartiet: Nej. Centerpartiet vill inte förbjuda bly i ammunition så länge det inte finns fullgoda alternativ som kan garantera en säker jakt. Beslutet skulle kunna få orimliga konsekvenser för jakten i Sverige.

Moderaterna: Nej. Det förslag som diskuteras i EU måste stoppas. Beslut om svensk jakt ska fattas i Sverige, och frågan om blyammunition vid jakt är inte något som ska regleras på EU-nivå. I Sverige har vi redan ett tydligt naturskydd och strikta restriktioner för bly i våtmarker. De är fullt tillräckliga, och något som vi står bakom.

Kristdemokraterna: Frågan är komplex då bly i sig absolut är skadligt för miljön. Samtidigt medför bly säkrare skott och bättre effekt av skottet, vilket minskar risken för skadskjutning och risken för att djuren åsamkas onödigt lidande. När vi har fullgoda alternativ som kan användas även i äldre vapen kan det vara läge att se över lagstiftningen kring blyförbud.

Sverigedemokraterna: Nej.

Liberalerna: Trots en lång rad åtgärder för att minska spridningen av bly i naturen, och för att komma till rätta med hälsoeffekterna hos djur och människor som får i sig bly via födan, är resultaten otillfredsställande. Mer behöver göras. Vi liberaler anser att andra styrmedel än förbud bör prövas. Vi har därför i stället föreslagit att en skatt på blyammunition ska införas.

JRF kommenterar: Bly i jaktammunition har använts under lång tid och dessa jaktpatroner är väl utprövade och effektiva. Många utredningar visar också att bly i fast form inte ”läcker” vidare ut i naturen. Den begränsning som i dag gäller för användande av hagelpatroner vid jakt i våtmarker täcker fullt ut de miljökrav som är rimliga att ställa. Trots att debatten om bly har pågått under hela 2000-talet finns det fortfarande inte godtagbara alternativ framtagna. De alternativ som finns har inte samma effekt och medför dessutom betydligt större risker med rikoschetter. En förutsättning om ett blyförbud skall kunna införas i Sverige måste vara att det finns godtagbara alternativ vad avser patronernas effekt och risk, men också med hänsyn till att fortsatt kunna använda våra nuvarande vapen och skytteanläggningar.
Sven-Olof Sandberg, förbundsstyrelseledamot

Fler artiklar