Det är roligt att jaga gäss och om alla förutsättningar stämmer är en bra gåsjaktsmorgon en oförglömlig upplevelse. Men det finns tyvärr mycket som ska stämma innan man som jägare är där. Tre svårigheter med gåsjakten – som skiljer sig från annan, bland jägare vanligare, jakt – är fåglarnas vana att favorisera vissa fält, att skyttet ställer stora krav på jägarna för att undvika skadeskjutningar och att utrustningen som krävs är specialiserad och dyr.
I den här artikeln går jag närmare in på de olika svårigheterna och hur man som jägare eller markägare kan underlätta och möjliggöra jakten – för vi måste jaga gäss som aldrig förr!
Vid sidan av de stora rovdjuren och många klövviltsarter som har ökat i antal under de senaste årtiondena har flera arter av gäss haft en närmast explosionsartad ökning. Förutom kanadagås och grågås, som har ökat kraftigt, har även den vitkindade gåsen ökat och är på många ställen nu den vanligaste gåsen i samband med höst- och vårflytten.
Stora populationer orsakar problem
I Sverige finns också bläsgås och sädgås, även om båda dessa arter har minskat något på sista tiden. Och en snabbt ökande population av spetsbergsgås besöker Sverige huvudsakligen i samband med flytt.
De stora populationerna orsakar naturligtvis enorma problem när de rastar och betar på ängs- och åkermark. Tusentals gåsnäbbar som sliter upp plantor och klafsar runt i leriga åkrar är kostsamt för bönderna. På många ställen orsakar gässen betydligt mer skador än till exempel vildsvin.
Gåsjakt kräver en hel del av både jägare och markägare och om förutsättningarna inte är tillräckligt bra eller om jägaren tummar på förberedelserna är risken stor att jakten snarare blir fiasko än succé.
Först och främst är det viktigt att veta hur gässen lever för att se vad det finns för förutsättningar för jakt. Gässen häckar över hela Sverige, men även långt norrut i andra länder. Under våren flyttar gässen norrut i stora flockar och stannar då till för att vila och beta längs vägen. Under hösten går flyttlasset sedan söderut och även då stannar de på många ställen längs vägen för att samla sina krafter.
Jakt både höst och vår
Det är huvudsakligen under höstflytten som vi bedriver en omfattande jakt men under senare år har mer och mer skyddsjakt börjat bedrivas under vårflytten. För den vanliga jakttiden ligger under hösten – under våren får vi bara jaga om det finns grödor att skydda.
I samband med flytten följer gässen väl invanda flyttstråk. Det betyder att vissa områden kommer att besökas av fler gäss än andra. Skillnaden kan verkligen vara slående, även på väldigt lokal nivå. I vissa fall kan enstaka fält dra tusentals gäss – år efter år – medan intilliggande fält alltid är sånär tomma.
Det är en del av jaktens mystik att vi aldrig riktigt kommer att förstå hur de vilda djuren fungerar, men vi kan lära oss och anpassa oss efter det. Det medför dock en förutsättning för att jakten ska kunna bedrivas effektivt, nämligen att en aktiv gåsjägare har tillgång till stora marker. För den som har stora marker kommer normalt alltid att ha fält som gässen föredrar och kunna hitta en plats där jakten kan bedrivas när jägaren vill och kan jaga.
”Smida medan järnet är varmt”
För den som vill jaga gås men endast har ett eller ett par fält att tillgå gäller det i stället att smida medan järnet är varmt. Sitter det många gäss på ett fält i en eller ett par dagar är det läge att ge sig ut så snart som möjligt för att de inte ska hinna flytta vidare eller hitta bättre bete på annat håll. Det är en av de viktigaste förberedelserna för en lyckad gåsjakt – att reka och spana och lista ut var gässen slår och varifrån de flyger in till fältet.
Eftersom gässen är väldigt petiga i valet av fält som de landar och betar på är det viktigt att de markägare som har sådana fält också möjliggör, uppmuntrar – eller till och med kräver – jakt. Om ett jaktlag arrenderar en fastighet som har fält som favoriseras av gässen och detta jaktlag inte har någon jägare som är intresserad av gåsjakt kommer gässen där inte att jagas. På det viset begränsas jakten genom att det inte jagas på stora områden. Men kanske går det då att dela upp jakträtten så att någon annan kan jaga just gäss.
Gäss jagas både med hagelgevär och kulgevär, men det är jakten med hagelgevär som står för det absolut största antalet fällda gäss. Dels blir skottchanserna vid smygjakt på gäss med kulgevär få, och gässen lyfter normalt som en enhet när första skottet faller, och dels är gässens vilja att beta på öppna ytor sällan lämpligt för jakt med kulgevär eftersom kulfång är svårt att finna.
Övningsskytte – viktigaste förberedelsen
Den första – och alltid den viktigaste – förberedelsen vid all jakt är övningsskytte. Gäss är stora fåglar vilket medför att avståndsbedömningen mot himlen blir svår. Dessutom gör storleken att de upplevs som långsamma i luften och inget kunde vara mer fel. Gäss flyger snabbt och när jägaren tror att de är inom hagelhåll har de ofta något tiotal meter kvar.
Skott på för långa håll på gäss leder ofelbart till skadeskjutningar och att andra gäss än de som jägaren siktar på träffas av randhagel. Ett bra tips är att vänta tills du tydligt ser ögat på gåsen och hör hur det frasar i vingpennorna, då brukar de befinna sig inom hagelhåll.
Skjut då mot fåglar i utkanten av flocken så att inte andra fåglar än den som ska skjutas träffas. Kontrollskjut gärna vapnet före jakten för att hitta den choke som ger den mest kontrollerade svärmen och minst antal randhagel. Använd hagel i US 3–4 och kom ihåg att om jakten bedrivs inom 100 meter från våtmark får inte blyhagel användas.
För stålhagel gäller generellt att grövre hagel är att föredra och att skotthållet ska minskas ytterligare. För gäss är det lämpligt att hålla skotthållet under 20 meter. Och det viktigaste av allt med skyttet är som vanligt att om du är osäker på att lossa ett bra skott – avstå!
Stor skadeskjutningsfrekvens
En färsk studie, från Sveriges lantbruksuniversitet och Kristianstad högskola, visar att skadeskjutningsfrekvensen vid gåsjakt är stor. Ungefär 20 procent av de grågäss som undersöktes hade hagel i kroppen som en följd av skadeskjutningar. Om det handlar om primärskadeskjutningar (där en jägare har försökt skjuta en fågel, men skjutit ett dåligt skott) eller sekundärskadeskjutningar (där en jägare har skjutit mot en fågel, men hagelsvärmens spridning har gjort att flera fåglar har träffats) är dock svårare att veta. Oavsett vilket är det inte acceptabelt att så många fåglar lever vidare med hagel i kroppen och det är något som enbart jägarna kan åtgärda.
Om rekognoseringen och övningsskyttet har varit framgångsrika ökar chanserna mångdubbelt för att få en lyckad gåsjakt! Nästa steg är att inhandla bulvaner – ju fler desto bättre – och hitta en bra plats för ett gömsle.
Olika sorters gömslen
Beroende på hur åkern som gässen slår på ser ut kan olika sorters gömslen fungera. I vissa fall kan jägaren kamouflera sig med ett bra kamouflageställ och gömma sig i en buskridå eller i ett dike, kanske kompletterat med lämpliga kamouflagenät eller genom att grenar sätts upp för att bilda ett gömsle.
Men ofta väljer gässen att slå mitt ute på större fält och då finns normalt bara ett bra alternativ till gömsle – nämligen ett liggömsle. I ett sådant kan jägaren placera sig alldeles intill bulvanbilden även mitt ute på ett fält. Jägaren ligger helt dold i gömslet och när gässen är inom skotthåll lyfter jägaren på locket och kan då skjuta. Det är dock inte helt enkelt och rörelsen att snabbt lyfta locket, sätta sig upp och lägga an bössan tål att tränas på före jakten. Dessutom är det speciellt och svårt att skjuta sittande, vilket också, i mån av möjlighet, kan vara bra att träna på i förväg.
Bulvaner i små grupper
Bulvanerna placeras lämpligtvis i små grupper, 4–6 gäss i varje grupp. Det är bra om vissa bulvaner har huvudet nedåt som om de betar och vissa har huvudet uppåt som om de spanar. Det är så en gåsflock ser ut när den har slagit på ett fält. Lämna gärna en lucka mellan grupperna, så att inflygande gäss kan välja att landa där, och ha den luckan inom bekvämt skotthåll.
En lockpipa för att härma gäss kan också vara bra för att förstärka bulvanbilden eftersom gäss ofta pratar med varandra, både på marken och i luften. Det är sällan som gäss faktiskt landar på marken, utan bulvanbildens viktigaste roll är att få gässen att flyga något varv runt och undersöka, vilket kan ge jägaren skottläge. Vissa dagar drar dock bulvanerna som magneter och då kan gässen välja att bestämt slå sig ner mitt i flocken av bulvaner.
Dela på inköpen
Bulvaner, gömsle och lockpipor kostar naturligtvis en hel del pengar. För den som kanske har gäss på sin mark tillfälligtvis, någon gång per år, är det sällan motiverat att spendera många tusenlappar för att kunna nyttja utrustningen bara någon enstaka gång. Men kanske finns det andra intresserade jägare i jaktlaget eller i bekantskapskretsen som inköpen kan delas med?
Om allt fungerar som det är tänkt och gässen kommer finns goda chanser för jägaren att skjuta många gäss en morgon. För det är på morgonen – tidigt – som chanserna normalt är som bäst. Det är bra att ha gömslen och bulvaner ute en god tid innan det ljusnar så att inte tidigt inflygande gäss ser jägarnas aktivitet och anar oråd.
I vissa fall kan jakten även vara bra på eftermiddagen eller kvällen, men det skiljer sig också mellan olika jaktområden. Även här ger en bra rekognosering bra förutsättningar för jakten.
