Foto: Peter EkeströmBevaka en fläck i åkern där vildsvinen gjorde skada natten innan du är där. Chansen är stor att det blir besök på samma ställe några nätter i rad. Utnyttja också sprutspåren och andra områden där det är någorlunda öppet, även om platsen verkar liten. Det är där som det är enklast att skjuta säkra skott.

Skyddsjakt på många sätt

Ordet skyddsjakt är enkelt att förstå. Det handlar om att skydda de grödor och de ytor där vildsvin ställer till skador och orsakar ekonomisk förlust. Det man oftast ser framför sig är jakt på vildsvin i högrest, mjölkmogen spannmål. Men skyddsjakt är mer än så. Den effektiva skyddsjakten börjar långt tidigare under säsongen. Och slutar senare.

När våren kommer börjar vallgräset växa. Det lockar vildsvinen. En frodig klövervall där den gröna mattan knappt når över stövelns fot är detsamma som energirik mat för grisar. De kommer ur skog och tätningar för att beta gräs. Ingen stor skada skedd, kan man tycka, förutom att bondens första vallskörd blir aningen mindre.

Så är det förstås. Men om vildsvinen är så talrika i området att allt talar för att problemen kommer att bli stora senare på säsongen, när framför allt spannmålen står midjehög på åkrarna, erbjuder den tidiga jakten på våren lika säkra som goda möjligheter att reglera stammen. Skälet är att det då, i gräs så kort att till och med unga vildsvins hela kroppar syns, är enkelt att välja rätt svin att skjuta. De syns. Jakten blir säker.

Skyddsjakt i förebyggande syfte

Det är skyddsjakt i förebyggande syfte. Ett sätt att med kontroll förvalta stammen.

Det finns en annan fördel med att vara ute i försommarens skymning när vildsvin betar gräs. Då görs en tidig inventering. Hur stora är kullarna? Finns det fler grupper med årsgrisar? Det ryktas om en storgalt på marken, är den kvar ännu? Den som är ute då det är enkelt att observera och studera viltet kan planera både hela årets viltförvaltning och hur hårt jakt- och störningstryck som kommer att krävas när bondens grödor måste skyddas.

Både jakträttsinnehavaren och mark-
ägaren vinner på att vara noga med den tidiga inventeringen. Den är starten, som ger möjlighet att agera snabbt, men också grunden för de planer som handlar om att anpassa jakttrycket under säsongens gång.

Vi kan också backa bandet ännu närmare den vinter som just tog slut. Om inte tjälen är extremt djup kan äldre vallar bli hårt åtgångna av starka trynen. Det finns många exempel på klövervallar som har legat några år, där kvickroten har fått fritt spelrum under ytan. En sådan vall kan bli näst intill helt förstörd, så grovt uppbökad att jordbrukaren måste lägga tid och resurser på att renovera hela gärdet. I det läget kan det behövas ett ordentligt jakttryck redan när snön ligger, långt innan det som brukar kallas skyddsjakt börjar.

Framgångsrik jakt under båda dessa eventuella skadeperioder bygger på ett samspel, en tät kommunikation, mellan jordbrukare och jägare. Det är bonden som först upptäcker skador i vallar och insådda stubbåkrar. Det är bonden som snabbt hör av sig till jägaren. Om en insats sätts in direkt, eller så fort som möjligt, ökar alla chanser för att skadorna inte ska bli övermäktiga.

Vänster: Mobila torn, eller skjutstegar som är enkla att flytta, kan göra stor nytta under skyddsjakten. Ser du en ny skada, ställ ett torn där du har uppsikt och chans till skott. Glöm inte att ta reda på hur vinden drar under kvällen. Höger: Två svarta öron och en rygglinje räcker inte för att avgöra om vildsvinet kan fällas. Titta koncentrerat runt omkring i spannmålen. Om strån rör sig betyder det att mindre och yngre vildsvin finns där utan att synas. Och då är den svarta kroppen med stor sannolikhet en sugga.

Störningskänsliga vildsvin

Om bonden dessutom kör ut ett par mobila torn eller storbalar, som erbjuder gott skjutstöd nära de första skadorna, blir det ännu bättre. Ju snabbare ett jakttryck kommer i gång, desto mindre skador. Jakttryck är detsamma som störning. Och vildsvin är generellt störningskänsliga, om rätt individer skjuts.

Man kan också koppla ihop den tidiga skyddsjakten med att öka givorna med begärlig mat på foderplatser inne i skogarna, långt från ytor som ska skyddas. Den taktiken fungerar på samma sätt som under den period då mjölkmogen spannmål ska skyddas genom jakt och styrning av vildsvinen in i skogen.

Där det verkligen behövs kan ett hårt jakttryck tidigt under senvinter och vår hjälpa till att minska de skador som på en del håll orsakar stora förluster för markägare och bönder långt senare under växtsäsongen.

Följ maten

Kortfattat kan man säga att en effektiv skyddsjakt handlar om att följa maten, om att följa vildsvinens favoritfödosök. När frodiga vallar inte lockar längre brukar det vara dags för bonden att så. Och utsäde kan ha stark dragningskraft. Det är med stor sannolikhet så att en del vildsvin lär sig att såmaskinen betyder dukat bord. På andra håll får allt utsäde vara ifred.

Hur är det på den jaktmark där du jagar? Vad säger bonden? Just den kommunikationen brukar avgöra resultatet av skyddsjakten.

Om vildsvin bökade upp utsädet förra säsongen är risken stor att samma sak kommer att hända i år. Visst styr vädret, men de flesta bönder kan på ett ungefär säga när såmaskinen ska börja jobba. Var på plats de första nätterna efter sådden. Överraska vildsvinen med skyddsjakt direkt. Under den årstiden börjar det finnas gott om mat inne i skogarna, förutom vid de etablerade foderplatserna. Stor störning tidigt där vildsvin inte ska vara, brukar ge resultat.

En del nysådda grödor lockar mer än andra. Ärter, till exempel, kan vara kraftfulla grismagneter. Men vildsvin fungerar olika i olika områden. Jag har sett vildsvin böka fram och äta upp nära nog allt utsäde på en åker där bonden hade sått rågvete eller till och med korn.

”Där det verkligen behövs kan ett hårt jakttryck tidigt under senvinter och vår hjälpa till att minska de skador som på en del håll orsakar stora förluster för markägare och bönder långt senare under växtsäsongen.”

Tidig skyddsjakt

Nästa skede handlar om den korta tid då sådden har grott. När gröna skott har brutit igenom jordtäcket, och strävat uppåt ett par decimeter, är de fulla av växtsaft. Också då skapas bra förutsättningar för lyckad skyddsjakt. Läget är detsamma som när klövervallar börjar växa och vildsvinen ger sig ut på det öppna för att beta.

Efter den tidiga skyddsjakten brukar det vara ganska lugnt en period, fram till den tid då spannmålen blir mjölkmogen, när majskolvarna spänns ut eller när rapsen blir oljigt mjuk att tugga. Det handlar om socker, om glukos. Ju sötare doft, desto intensivare dras vildsvinen dit.

Tänk på det när en foderplats ska locka vildsvin från mjölkmogen gröda. Berika det som foder du ger med söta dofter. Det finns en uppsjö av sötdrypande doftmedel på marknaden. Eller också gör du egna majsbomber, fyller en hink till hälften med majs och resten vatten, spänner över ett lock och väntar en vecka. Det jästa resultatet ökar definitivt en foderplats dragningskraft, samtidigt som störningarna i bondens grödor åtminstone delvis styr undan vildsvinen.

Framgångsrik skyddsjakt handlar generellt om både jakttryck och styrning.

Vänster: Ett vildsvin som visar sig i ett sprutspår i spannmål erbjuder inte en särskilt stor yta för ett säkert skott. Ett skjutstöd löser det problemet. Glöm inte att öva skytte på bana med stödet först, då blir hanteringen enkel när du jagar. Höger: Med givor av begärligt foder, som majs och ärter, berikat med sött doftmedel, kan man styra vildsvinen till platser där jakten blir säker. Det blir ett slags provisoriska, tillfälliga åtlar.

Ge foder, eller inte?

Diskussionen om att anlägga foderplatser för vildvin eller inte pågår ständigt. Två olika viljor stöts mot varandra. Är det verkligen klokt att ge mat åt vildsvinen, trots att vi vill minska stammen på marken? Och: Enda sättet att få in grisarna i skogen och bort från gärdena är att locka med energirik mat. Det är upp till varje jaktlag att ta ställning, men i ett område med stora jordbruksytor och många vildsvin är alla överens om att förvaltningen måste fungera på ett sätt som kan accepteras av samtliga inblandade parter.

För att nå dit måste jakttrycket anpassas, oavsett eventuella foderplatser inne i skogen. Det är därför som det finns vinster med att jaga vildsvin året runt. Och det är därför som all jakt efter den vilda grisen i praktiken kan kallas skyddsjakt, även om begreppet i grunden handlar om att skjuta ett vildsvin som just nu tuggar på veteax.

När skörden är bärgad finns det normalt gott om spillsäd kvar i gyllengul stubb. Den gillar vildsvin att kalasa på. Jägare som är ute ofta vid den här tiden märker snabbt att vildsvin under några nätter, ibland ännu längre, använder exakt samma växlar på väg ut och in i skyddande skog som om spannmålen fortfarande stod hög. Det ger goda möjligheter att vaka på rätt ställen.

Dessutom är stubbjakten säker. Högrest spannmål betyder sällan säkra skott på rätt individer. På ljus stubb syns tydligt vad det är för vildsvin i riktmedlet. Om stammen behöver tas ner, om växtsäsongens skador har varit oacceptabelt höga, kan jakten på stubb alltså vara effektiv. Dessutom, precis som under tidig vår, finns värdet i att ta reda på så mycket som möjligt om vilka och hur många vildsvin som marken bär inför den egentliga jaktsäsongen.

Skjut rätt vildsvin

Målet är att skjuta rätt vildsvin under skyddsjakten. Stora galtar är tillåtna, förstås. Men det är inte så enkelt att skilja en rejäl galt från en lika stor sugga, om bara öron och rygglinje syns i spannmålen.

Ett tips är att en stor sugga sällan är helt ensam långa stunder. Hon har oftast någon form av sällskap, till exempel av kultingar, andra suggor eller årsgrisarna ur hennes förra kull. Syns ett ensamt, stort vildsvin i spannmålen, spana noga med handkikarens hjälp runt den grisen. Syns två stora kroppar, är chansen liten att det är två stora galtar. Suggor kan göra sällskap, stora galtar gör det ytterst sällan. Mindre vildsvin döljs av grödan, med när de rör sig vajar stråna synligt i ett koncentrerat öga. Visst kan andra vildsvin vara ute i samma gröda som en stor galt, men ytterst sällan särskilt nära.

Är stammen så stor att den behöver minskas, måste naturligtvis också hondjur skjutas. Där är det ingen skillnad mellan vildsvin och våra andra klövvilt. Vi skjuter älgkor, dov- och kronhindar och rågetter, och vi skjuter vildsvinssuggor. Men klokast är att vänta med de större hondjuren till höstens jakter. Då är risken mindre att de har ett koppel kultingar i släptåg. Den kontrollen ska naturligtvis alltid göras, men den är extremt svår mörka sommarnätter i tjock, växande spannmål.

Säkrast är att lägga jakttrycket på årsgrisar, de bruna eller röda, från i runda slängar 20 kilo levandevikt upp till 60–70 kilo. Skjuts rätt vildsvin kan jakttrycket vara hårt under skyddsjakten, så hårt att grödor fredas, utan att jakten under den ordinarie säsongen blir särskilt lidande. Resultatet blir att både bonde och jägare vinner.

Dessutom säger både forskning och erfarenhet att de stora suggorna styr grupperna. Bättre alltså att skjuta en mindre gris, eller till och med en kulting. Det stör och styr suggan, vilken i sin tur styr hela gruppen. 

Peter Ekeström
Fler artiklar