För många jägare är vapensmeder en självklarhet. De bara finns där, när deras kunskaper behövs. Men det har under senare år börjat svaja ordentligt. Det är numera så ont om yrkeskunniga vapensmeder att man kan undra om det är ett utdöende släkte.

Skälet är inte att det saknas jobb att utföra. Tvärtom. Jaktbutiker, vapenhandlare och leverantörer står rent ut sagt i kö hos den lilla grupp professionella vapensmeder i Sverige som livnär sig på yrket.

En av dem är Gustav Danielsson. I hans smedja utanför Linköping står material av alla slag i långa rader och trängs runt och i den maskinpark som gör det möjligt för Gustav att kunna jobba med nästan allt som har med jaktvapen att göra.

Under 2025 hade han 893 vapen inskrivna i verkstaden. Och då är inte alla de blindkolvar som han har fräst med hjälp av CAD-teknik, alltså eftermarknadskolvar, inräknade.

– Det verkar finnas hur mycket jobb som helst, jag jobbar i snitt minst tolv timmar per dag, inte sällan sex dagar i veckan. Det var mitt jaktintresse som ledde mig in på den här banan, men nu hinner jag inte jaga mer än en dag i veckan och enbart under hundsäsongen, säger Gustav innan han ursäktar sig för att svara i telefon, igen.

Gustav Danielsson tillhör de vapensmeder som gör nästan alla typer av jobb i både metall och trä. Hans orderbok är rejält fylld. Foto: Peter Ekeström

Under den förmiddag som jag tillbringar i Gustav Danielssons smedja blir vi gång på gång avbrutna av hans surrande telefon. En del samtal handlar om kunder som undrar när deras vapen är färdiga, eller att en bössa kanske ändå ska få en ny rekyldämpare, när den finns där i Gustavs verkstad.

– Det där är inte ovanligt, att en mindre beställning växer, säger han och skrattar.

Men de flesta samtal kommer från jaktbutiker, från små och stora leverantörer av jaktvapen som står med skägget i brevlådan, som behöver en vapensmed nu. Nu i betydelsen så snabbt det bara går.

– Förfrågningarna kommer från Lund i söder till Piteå i norr. I går kom det hit ett vapen från Östersund, och Stockholm ska vi inte tala om, jag har flera bössor därifrån inskrivna i boken. Det handlar inte om att jag är någon form av spindel i nätet, jag tror att alla vapensmeder med verkstäder som klarar i princip alla typer av uppdrag har det likadant. Vi är helt enkelt för få.

Inget självklart yrkesval

Det var långt ifrån självklart att Gustav Danielsson skulle bli vapensmed och driva eget företag. Under många år jobbade han som anställd verktygsmakare med jakten och skyttet som fritidsintressen. Men hans lust att lösa mekaniska och tekniska problem på jobbet smittade av sig till först de egna vapnen och så småningom till kompisars.

Hobbyverksamheten växte, långsamt men stadigt. Steg för steg byggde Gustav upp en egen maskinpark, tills det blev oundvikligt att starta eget och satsa fullt ut som vapensmed.

– Under lång tid jobbade jag dubbelt och höll fast vid mitt jobb som verktygsmakare, men för ett par år sedan insåg jag att det finns jobb så det räcker och blir över för en renodlad vapensmed, framför allt om man jobbar med både metall och trä.

Gustav har alltså ingen formell utbildning, även om grunden på sätt och vis fanns tack vare den erfarenhet som en rutinerad verktygsmakare har.


Helena Tiborsdotter bytte yrkesbana i 40-årsåldern, från verkstadsmekaniker till vapensmed. Det har hon inte ångrat. Foto: Privat

Helena Tiborsdotter i Falun har en formell utbildning till vapensmed. Hon gick ut i den sista årskullen från Gyttorps bössmakarskola, som lades ner 2005.

– Vapensmed är ett fantastiskt yrke. Dessutom passar det tjejer lika bra som killar, eller kanske ännu bättre. Vi är bra på finlir och tålamod, två bra egenskaper för en vapensmed. Jag är den enda kvinnan i landet som är yrkesverksam i dag, vilket faktiskt är onödigt eftersom det finns så mycket jobb att dela på.

Helena var verkstadsmekaniker och finsnickare från början, men bytte yrkesbana i 40-årsåldern. Nu, 20 år senare, har hon jobb och förfrågningar så att det räcker och blir över.

– Jag jobbar med både trä och metall, men gör mest enklare jobb numera. Jag samarbetar med andra vapensmeder och får jag en fråga om till exempel ett pipbyte skickar jag kunden vidare. Förresten skickar jag annat vidare också, jag hinner inte med alla uppdrag som kommer in till min egen verkstad.

Varför tror du att ni är så få verksamma vapensmeder i landet, och vad ska man göra åt problemet?

– Det största felet är att skolan i Gyttorp försvann. Där kunde människor med rätt intresse och förutsättningar samlas, där fanns erfarna lärare, där fanns motivation och driv. Vägen in i yrket i dag handlar om att gå som lärling hos en vapensmed, men det är inte riktigt samma sak som en genomtänkt, längre utbildning på en specialiserad skola, säger Helena Tiborsdotter.

En gymnasieutbildning

I dag finns det faktiskt en yrkesutbildning under gymnasieskolans paraply. Mattias Tyrefors, vapensmed och bössmakare i norra Småland, är en av dem som står bakom den läroplanen.

– Ja, eleven är inskriven i gymnasiet men all praktik görs som lärling hos en etablerad vapensmed. Utbildningen sträcker sig över fem terminer och i år är det, vad jag vet, två elever i landet som gör praktiken, en av dem faktiskt uppe hos Helena i Falun.

Mattias Tyrefors menar att det absolut kan finnas ett intresse hos unga människor för utbildningen, men han ser ett annat och kanske på lite längre sikt allvarligare problem.

– Jag har haft fem lärlingar under de senaste tio åren och ingen av dem har fullt ut passat för jobbet. Dels krävs det mycket arbete för att lära sig yrket, dels handlar det om att faktiskt ha talang och känsla för jobbet. För en vapensmed är det väldigt mycket precision och finlir som gäller, ända ner i de minsta av detaljer. Alla har helt enkelt inte den läggningen, säger Mattias.

Mattias Tyrefors är vapensmed och bössmakare. Hans fru Helena Tyrefors arbetar framför allt med trästockar. Foto: Privat

Hur många yrkesverksamma vapensmeder som faktiskt finns i Sverige är svårt att få fram. Naturligtvis krävs en rad tillstånd från svenskt rättsväsende för att hantera vapen yrkesmässigt, som handlartillstånd och/eller reparationstillstånd. Allt sådant finns dokumenterat, inte minst hos Polismyndigheten, men där är man återhållsam med information eftersom kunskapen om hos vem eller var det ofta finns många skjutvapen inte bör spridas i offentligheten.

Men de vapensmeder som Jakt & Jägare har talat med menar att det inte finns mer än ett dussin professionellt verksamma vapensmeder med breda yrkeskunskaper i hela landet.

För jägare och sportskyttar, för vapenhandlare, jaktbutiker och leverantörer i alla storlekar som behöver vapensmedens kunskaper, finns alltså ett uppenbart problem som inte ser ut att minska i rappet.

Dessutom, den nya vapenlagstiftningen som började gälla den 1 juni gör det möjligt för jägare att utöka vapengarderoben. Nu får vi, utan särskilda skäl, ha tio jaktvapen i skåpet. Det kommer förmodligen, menar Gustav Danielsson i Linköping, att innebära ännu fler uppdrag.

– Jag tror att fler jägare kommer att vilja ha specialbyggda eller speciellt anpassade vapen för olika jaktformer. Vi pratar om långhållsbössor för toppfågeljakt, för vakjakt på räv, lätta och smidiga bössor för rörlig jakt, tyngre specialbyggen för vakjakt, olika vapen för olika jaktformer och olika viltslag. Det är säkert många som kommer att komplettera vapengarderoben med åtminstone en eller ett par bössor, och det innebär med tiden ännu mer jobb för oss, säger Gustav.

Kostsamma investeringar

I verkstaden hos Gustav Danielsson blir första intrycket, hos den som nyfiken tar en titt, att det är aningen rörigt. Vapensmeden har gång på gång utökat utrymmet, men nya ytor fylls uppenbarligen snabbt. Ett antal mindre, större och riktigt stora maskiner tar upp utrymme och alla väggar är fyllda med hyllor där det trängs material, reservdelar, verktyg och allt annat som behövs i en fullt utrustad vapensmedja.

– Jag vet, det ser rörigt ut, men jag hittar faktiskt allt som måste hittas, säger Gustav med ett leende.

Det kan se rörigt ut i en vapenverkstad. Men allt kan komma att behövas, förr eller senare. En blindkolv ska fräsas med hjälp av digital CAD-teknik. Foto: Peter Ekeström

Fullt utrustad, det innebär en hel del kostsamma investeringar. Bara CAD-tekniken, den datorstyrda svarven, kostar uppåt miljonen. Fräsen lite längre in i lokalen går lös på 60 000 kronor och den konventionella svarven kostar mer än dubbla den summan. Och i lokalen finns fler maskiner än så.

– Det är tunga investeringar, men de möjliggör å andra sidan att jag kan utföra nästan alla slags arbeten på alla typer av jakt- och skyttevapen. Den bredden gör att jag får mycket jobb, som i sin tur betyder väldigt många arbetstimmar. Men för mig är det här mer än ett yrke, det är ett intresse, nästan som en livsstil.

Behöver bli fler

Många jaktbutiker har mindre verkstäder där man gängar pipor och monterar kikarsikten, men inte så mycket mer. Sedan finns det större butiker som har väl utrustade verkstäder där det finns maskiner så det räcker, men inga vapensmeder.

Det finns alltså mer jobb och utrustning än kunnigt folk. Ett problem måste lösas. Frågan är hur.

Att hitta lärlingar kopplade till den yrkesutbildning som finns i gymnasiets listor på kurser är en väg. Men det ställer samtidigt krav på den vapensmed som öppnar dörren till en lärling.

– Hos mig skulle det inte fungera. Jag har för många uppdrag som tar all arbetstid. Att ha en lärling innebär en satsning, under mer än två år måste jag lägga mycket kraft på att lära ut och instruera. Det håller helt enkelt inte, tiden räcker inte, säger Gustav Danielsson.

Mattias Tyrefors i Småland, vapensmeden som också är bössmakare, som alltså kan bygga vapen från grunden, tror att lösningen handlar om att göra som Sverige har gjort genom historien – leta utomlands.

– Vi har redan i dag en vapensmed i landet som kommer från Tyskland, och ett par som är utbildade i Österrike. Framför allt tror jag att vi ska leta i Tyskland, där finns klassiska utbildningar i yrket. Vi behöver bli fler, jag skulle kunna klona mig och ändå ha gott om jobb över, säger Mattias Tyrefors.