Jakt

Suthakaram Jeewaratnam, Sri Lanka:

”Älgjakt är min grej”

Suthakaram Jeewaratnam kommer från en tamilsk familj där bland andra morfar jagade. Men Suthakaram var så ung när han lämnade Sri Lanka att han aldrig hann börja jaga själv. Däremot var han ofta med på jakter.

Det vanligaste viltet i Sri Lanka är vildsvin och syftet med jakten är köttet, som Suthakaram tycker är gott. Men här i Sverige nobbar han vildsvinskött.

– Jag tappade lusten när jag var med och flådde en gris. Däremot har jag inga problem med att flå en bock eller en älg, säger han.

Det är, enligt Suthakaram, ganska ovanligt att jaga i Sri Lanka. Regelverket kring jakt är strikt och man måste genomgå en rad olika tester, fysiska och psykiska, samt klara skjutprov för att bli godkänd. Vem som helst kan inte börja jaga, även om det tyvärr förekommer tjuvskytte, säger han.

Via Schweiz kom han till Sverige 1994, då han var 25 år, och till en början ägnade han sig mest åt havsfiske. För tolv år sedan föreslog en kollega att de skulle ta jägarexamen ihop och Suthakaram hakade på. Efter examen tog det honom två års målmedvetet sökande att hamna där han ville vara – i ett älgjaktlag.

– Jag kom i gång genom att utbildaren erbjöd jakt på sin mark. Senare träffade jag en man i Åmål som jagade gäss och fick hänga på honom och några andra äldre jägare. En annons på Blocket blev öppningen till älgjakt i Säffle. Där jagade jag i sju år innan jag fick plats i ett jaktlag i Arvika, säger Suthakaram och berättar att han också jagar i Boden.

”Jag följer gärna med på bockjakt och vildsvinsjakt, men det är älgjakten som är min grej. Jag älskar stämningen och gemenskapen och jag äter gärna älgkött, det är en delikatess!”

Suthakaram Jeewaratnam, Sri Lanka

– Vi är ett gäng på 13 personer som åker upp och bor på en vildmarkscamping och jagar älg. Annars jagar jag mest i Värmland. Jag följer gärna med på bockjakt och vildsvinsjakt, men det är älgjakten som är min grej. Jag älskar stämningen och gemenskapen och jag äter gärna älgkött, det är en delikatess!

Något utanförskap på grund av sin bakgrund har han inte känt av.

– Kanske är folk lite avvaktande till en början, men jag blir snabbt accepterad när de märker min passion för jakt. Jag tror att det handlar mycket om personlighet. Efter att ha träffat en markägare i Värmland bjöds jag in att bo hos honom och fick hjälpa till med allt kring jakten.

För Suthakaram, som i dag är 53 år och bor i Trollhättan, är jakt så mycket mer än att skjuta ett djur.

– Jag älskar själva naturupplevelsen, det är så avkopplande. Och jag plockar gärna svamp när det är säsong. Det är en livsstil, konstaterar han.

Han vill helst inte vara bunden till ett visst ställe att jaga på, utan byter gärna ort när han har möjlighet. En dröm är att resa till Alaska och jaga.