Nu har det gått 40 år. Hur skulle du beskriva situationen?
– Många äldre har slutat jaga. När de inte kan jaga fritt med hund längre så slutar de. Många bönder med får har slutat, de vill inte mata vargen med sina djur. Han ställer ju till det för bönder och tar får och kalvar och små hästar. Allt har han tagit här omkring. Jag vet inte vad vi har för nytta av vargen över huvud taget.
Hur har du själv påverkats?
– I 40 år har jag levt med vargen här. Jag har haft tur och inte tappat någon hund, men det är det många som gör. Man går och är rädd att hunden ska bli tagen, det är ju inget kul. Det är en osäkerhet så fort man släpper hunden.
De som inte är jägare, bryr de sig?
– Alla som bor här blir påverkade av vargen, även vanliga människor. Den tar sällskapshundar och katter, allt försvinner för dem.
Är det skillnad mellan unga och gamla jägare?
– Nej, egentligen inte. När det är någon som har en hund som blir tagen så får de snabbt en annan åsikt.
Vad borde hända?
– Att regeringen tar tag i det här med beslutet 170–270 vargar i Sverige. Naturvårdsverket och länsstyrelsen bryr sig ju inte om det där beslutet som riksdagen har tagit. De har en egen agenda. De vill inte att det blir någon jakt över huvud taget. På tio skyddsjaktsansökningar blir det åtta avslag. Det är alla kriterier som inte är uppfyllda, säger länsstyrelsen.
Vad säger du om att antalet föryngringar i Värmland har blivit dubbelt så många, enligt den senaste inventeringen?
– Det ökar varje säsong. Någon jakt på vargen blir det inte så att det blir någon inverkan. Det är inget kul det här, tyvärr. Det måste bli direktiv från regeringen.
Har du själv sett varg?
– Aldrig, aldrig sett en fast jag är ute i skogen så mycket. Jag har sett mycket spår och kadaver. Han går ju undan för folk i regel. När många jägare är ute blir det oroligt i skogen och då är han försiktig, vargen.
Läs tre röster om varg i Värmland:
Kjell Emilsson, JRF-Värmland
