– Dels är det ganska svårt att jaga själv och dels är det skönt att ha någon att prata med. Man står och viskar lite: ”Vad säger du, har du sett nåt? Jag tyckte jag hörde hur det smaskade. Ska vi gå fram till stenen där?” Det är skönt att ha ett bollplank att dividera med.
Vi går man ur huse när årstiden är inne för det som Jens för sitt liv inte vill kalla ”skyddsjakt”, utan helt enkelt – jakt på vildsvin i gröda. Att gå ut och jaga på fälten när det är nysått är relativt okomplicerat, menar han. Man ser vad som händer på de stora öppna ytorna.
Den riktiga utmaningen kommer sedan, då det också blir mer spännande och rolig jakt – fram på sommaren när vetet har gått i mjölkmognad. Jens menar också att det är perfekt att bjuda in gästjägare då:
– Många av mina kompisar från Norrland kommer ner (till Sörmland, reds. anm.) för att jaga på mina marker under sommaren. Dels för att de är svältfödda på jakt, men mest för att de har blivit bitna av vildsvinsjakt, för att det är så roligt. Jag kan då nästan garantera jakt. Vi kommer att få jakt, vi kommer att se vildsvin, smyga på dem, komma till skottchans på dem.
– Sedan är det inte säkert att vi kan skjuta för det ska fortfarande vara rätt vildsvin. Men att vi kommer att komma till situationer där vi ser en gris, vi går på grisen, vi lägger upp bössan på skjutkäppen och vi överväger ett skott – det är nästa hundraprocentigt.
