
Det är framför allt tre faktorer som påverkar hur vildsvinsstammen utvecklas: jakten, tillgången på föda och väderförhållandena under senvintern.
Vildsvinen har en extremt hög reproduktionstakt och därför går en upp- respektive nedgång snabbt. Sparar jägarna suggorna ökar stammen. Goda ek- och bokollonår innebär att djuren har tillgång till proteinrik föda i överflöd och detta anses därför resultera i att det föds fler smågrisar. Slutligen är en torr och inte alltför snörik vinter bra för smågrisarnas överlevnad.
Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, konstaterar att även om vildsvinsstammen nu åter ökar, efter de senaste årens branta nedgång, finns det stora lokala skillnader.
– Min uppfattning är att det framför allt är i Västra Götaland och i delar av sydöstra Sverige som vildsvinsstammen har ökat. I Västra Götaland handlar det i några områden om en nästan hundraprocentig uppgång! I Södermanland, där jag själv jagar, talar däremot många jägare snarare om en nedgång än om en uppgång, säger han.

Trafikolyckorna med vildsvin ökar
Enligt statistiken i Jägareförbundets Viltdata har avskjutningen av vildsvin ökat från cirka 5 000 till betydligt över 100 000 djur under de senaste 25 åren. Mellan exempelvis åren 2011 och 2012 nära nog fördubblades avskjutningen – från 58 602 till 104 303 djur. Rekordet slogs 2020. Då uppskattades avskjutningen till drygt 163 000 vildsvin.
Efter krav från inte minst lantbruket och LRF intensifierades jakten. Jaktlag som tidigare hade sparat suggor lättade på restriktionerna och den allt hårdare jakten gav också resultat. Efter ”rekordåren” 2019 och 2020 sjönk avskjutningen till drygt 122 000 djur 2021 och nedgången fortsatte fram till och med 2023, då ”bara” 105 000 fällda vildsvin rapporterades in till Viltdata. Viltolycksstatistiken och antalet analyserade trikinprov pekade också på en nedgång.
Men därefter hände något med populationen. Under fjolåret steg trafikolyckorna med vildsvin inblandade med inte mindre än 55 procent, till 9 193. Under samma period ökade också antalet trikintester – från drygt 98 000 till 125 000, enligt en sammanställning av Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Jakten styr upp- och nedgången
Jens Gustafsson menar att det framför allt är jakten som styr upp- och nedgångarna i populationen. Efter det att vildsvinsstammen formligen exploderade under åren 2019 och 2020 i stora delar av södra Sverige ökade jakttrycket, och framför allt sköts en betydligt högre andel vuxna hongrisar. Allt för att få ned stammen. Att det blev tillåtet att använda mörkersikten och termiska sikten vid vildsvinsjakt betydde säkert också att det sköts fler djur.
– Jakten gav också resultat och stammen minskade. Men eftersom jaktarrendepriserna fortsatte att stiga, trots att vildsvinen blev färre, valde många jägare att åter börja spara vildsvinssuggorna. De resonerade som så att det ska finnas vilt på marken så att man får valuta för
arrendepengarna när man jagar, konstaterar Jens Gustafsson.
– En blöt och snörik vinter kan också påverka vildsvinsstammen, fortsätter han. Smågrisarna är väderkänsliga de första dygnen och dukar många under, i lunginflammation och andra åkommor, brunstar suggan om och får smågrisar kanske först fram i augusti eller så sent som i september. De här grisarna blir för små för att jagas längre fram på hösten och blir ”över” till nästa års jaktsäsong. Får sedan suggan en ny kull fram på senvintern säger det sig självt att populationen ökar. Vi får så att säga två kullar att jaga samma säsong, säger Jens Gustafsson.

Stammen består av minst 140 000 vildsvin

Vilthandläggare Anders Broby på Naturvårdsverket är övertygad om att vildsvinsstammen är på rejäl uppgång. Han stöder sin uppfattning på viltolycksstatistiken och på antalet analyserade trikinprov.
– Förra året inträffade 9 193 trafikolyckor med vildsvin inblandade, vilket är det högsta antalet någonsin. Förutom i januari slogs det rekord i antalet olyckor under årets samtliga månader. Som jämförelse inträffade knappt 6 000 vildsvinsolyckor under 2023, säger Anders Broby.
Den största ökningen svarade Västra Götaland och Skåne för. I Västra Götaland ökade vildsvinsolyckorna med hela 100 procent och i redan vildsvinstäta Skåne blev ökningen nära 50 procent. Många jägare i de här båda regionerna vittnar också om att vildsvinen ökade kraftigt. De många olyckorna var ingen tillfällighet.
Viltdatas avskjutningsstatik för jaktåret 2024/2025 är ännu inte sammanställd. Men med tanke på de rekordmånga trafikolyckorna och det ökade antalet analyserade trikinprov, är en inte allt för grov gissning att antalet skjutna vildsvin uppgår till minst 130 000–140 000. Kanske ännu fler. För det finns också ett okänt, men sannolikt betydande, mörkertal när det gäller att uppskatta avskjutningen enbart på grundval av antalet trikinprov. En del jägare bryr sig nämligen inte om att ta trikinprov på mindre grisar och dessutom skjuts det på skyddsjakt många smågrisar som inte tas tillvara och därför inte heller blir redovisade i Viltdata.
Hög reproduktionstakt
Trafikolycksstatistiken för det här årets två första månader pekar på att vildsvinsstammen fortsätter att växa. Under januari och februari inträffade preliminärt 1 310 trafikolyckor med vildsvin inblandade på landets vägar. Det är ett nytt rekord för de här båda månaderna.
Anders Broby förklarar den plötsliga uppgången med att jägarna kanske för sent insåg den kraftiga tillväxten.
– När stammen sköts ned 2020 märkte jägarna året därpå att det fanns betydligt färre vildsvin i markerna. Därför valde man kanske att i stället ägna mer tid åt att jaga dovvilt och rådjur. Vildsvinen gick under den berömda radarn och kunde åter börja öka utan att vi jägare registrerade det, säger Anders Broby.
Och eftersom reproduktionstakten är så hög, en vuxen vildsvinssugga får i genomsnitt en kull om året med i genomsnitt fyra–sex kultingar, fylls markerna snabbt på med nya vildsvin. Gyltorna blir som regel också könsmogna före ett års ålder. Med de här förutsättningarna kan en sugga under optimala förhållanden och inom loppet av tre år ge upphov till 25–30 nya vildsvin, om man räknar med att hälften av kultingarna är hondjur och att de ettåriga gyltorna i genomsnitt föder tre kultingar i sin första kull.

Nya föreskrifter från Livsmedelsverket
För att minska vildsvinsstammen och därmed också de skador som vildsvinen förorsakar framför allt jordbruket, införde Livsmedelsverket i början av november i fjol nya föreskrifter. Dessa gör det möjligt för jägare som har genomgått särskild utbildning (se faktaruta), och anmält sin verksamhet till länsstyrelsens vildsvinsjägarregister, att leverera kött från högst tio styckade vildsvin och lika många oavhudade vildsvin direkt till privatpersoner.
Sedan tidigare är det tillåtet för jägare, oavsett om de gått den nya vildsvinsutbildningen eller inte, att under ett år leverera högst 25 oavhudade vildsvin till detaljhandelsanläggningar som exempelvis lokala restauranger eller butiker. I sådana fall gäller att mottagaren har kompetens och tillgång till lämpliga lokaler för slakt och styckning. Ansvaret för hygien och provtagning vilar då också på mottagaren, exempelvis restaurangen.
Utbildning om vildsvinshantering

Veterinären och viltforskaren Jonas Malmsten har sedan de nya föreskrifterna trädde i kraft, tillsammans med sin veterinärkollega Torsten Mörner, redan utbildat cirka 1 000 jägare i hantering av vildsvin med särskilt tonvikt på hygienfrågor. Intresset för utbildningen är mycket stort och flera andra aktörer håller för närvarande på att ta fram utbildningspaket för jägarna.
– Vi driver utbildningen såväl fysiskt som digitalt på distans. Eftersom kravet för att bli godkänd som småskalig vildsvinsleverantör är att ha genomgått en viltundersökarutbildning, tillhandahåller vi också den utbildningen, berättar Jonas Malmsten.
Han är däremot inte övertygad om att de nya föreskrifterna och utbildningen kommer att få någon märkbar effekt på vildsvinsstammen.
Bättre hygien
– De allra flesta jägare jagar vildsvin för att det är en spännande och trevlig jakt, inte primärt för att sälja köttet. Däremot hoppas och tror jag att utbildningen leder till att vi får en bättre hygien i många slaktbodar. Det vinner både jägarna och konsumenterna på, säger han.
Jonas Malmsten delar uppfattningen att vildsvinsstammen nu åter är på väg uppåt.
– Under den gånga vintern har jag varit runt på många olika platser i södra Sverige och föreläst om vikten av god hygien när vi slaktar och styckar vildsvin och i princip överallt har jag fått höra att vildsvinen bara blir fler och fler. Så visst finns det utrymme för en ökad jakt.
– Vildsvinet har ett utmärkt kött, men det är precis som med allt annat viltkött viktigt att vi hanterar det rätt och med god slakthygien, poängterar Jonas Malmsten.