Alla beslut om licensjakt på lodjur är direkt kopplade till hur många familjegrupper som länsstyrelsernas personal kan konstatera genom spårning, kameraövervakning och observationer under perioden 1 oktober till den sista februari. Målet är förstås en gynnsam bevarandestatus.
Varje län har satt en siffra på hur många föryngringar som bör finnas i området, ett slags nedre gräns. Om det kan konstateras ett uppenbart större antal familjegrupper än den satta siffran kan en länsstyrelse, om Naturvårdsverket har delegerat den rätten till rovdjursförvaltningsområdet som länsstyrelsen ingår i, ta beslut om licensjakt på ett visst antal lodjur. Ofta finns ett förbehåll i en kvot vuxna hondjur. Om den kvoten är fylld blir jakten avlyst, trots att det tillåtna antalet djur inte är fällda.
Adaptiv förvaltning
Lodjursförvaltningen är och ska vara adaptiv. Det betyder att förvaltningen följer en modell där man systematiskt utvärderar om de insatser som man gör kan leda till att uppsatta mål nås. Begreppet ”adaptiv” innebär i praktiken att vi lär oss och blir bättre på förvaltning av en viltart under resans gång.
Vi vet hur många föryngringar, hur många familjegrupper, som minst ska finnas i ett län. Det har forskningen lärt oss. Vi beslutar om eventuell licensjakt som ska ske under mars månad. Nästa inventeringssäsong ger nya resultat som vi anpassar alla beslut efter. Så fortsätter det, år efter år, för att vi hela tiden ska bli bättre på att förvalta landets lodjursstam.
Inget är konstigt med det upplägget.
Bygger på fungerande inventering
Men taktiken bygger på att inventeringen verkligen fungerar. Allt underlag för beslut som länsstyrelsen tar i ämnet lodjur finns i resultatet av inventeringen. I flera län, i både mellersta och södra rovdjursförvaltningsområdet, ligger antalet lodjur som får fällas under licensjakt någorlunda jämnt fördelat mellan åren. Ett år kan siffran vara sex lodjur (med en hondjurskvot på tre djur), och året efter ställs jakten in för att balansera stammen. Här handlar det alltså om mindre och fullt begripliga svängningar, eftersom det finns variationer när det gäller föryngringar i alla viltstammar.
Men det finns undantag, där man undrar hur effektiv inventeringen är. Ett exempel är Östergötland. År 2023 skulle 28 lodjur fällas under licensjakten. När hondjurskvoten var fylld och jakten avlystes hade 25 djur skjutits. Året efter var siffran fyra. I år, 2025, blir det ingen lodjursjakt alls i Östergötlands län.
– Det där är egentligen inte konstigt. Vi såg en stor ökning hos lodjuren under inventeringen som föregick beslutet om licensjakt inför 2023, en ökning i förhållande till förvaltningsmålet. Det ledde till beslutet om att 28 lodjur skulle fällas, säger Marie Larsson, enhetschef på länsstyrelsen i Östergötlands län.
Hur väl fungerar inventeringen?
Efter jakten i mars 2023, menar Marie Larsson, hamnade Östergötland närmare målet.
– Dessutom har förvaltningsmålet höjts sedan dess. Det är skälet till att det inte blir någon licensjakt i år, 2025.
Skillnaden mellan årens beslut om licensjakt är ändå så stor att man kan fundera över hur väl inventeringen fungerar.
Har ni dragit ner på resurser?
– Nej, tvärtom, vi har ökat antalet personer som deltar i inventeringarna. Det stora skälet till att inventeringen ibland kan vara svår är snöförhållandena.
Är bristen på spårsnö en anledning till att antalet registrerade lodjursföryngringar kan variera så stort mellan åren?
– Ja. Men viltstammar kan också förändras, säger Marie Larsson.
För få dagar med spårsnö
Det kan alltså vara så att klena vintrar med få dagars bra spårsnö kan vara en av orsakerna till de rejäla svängningarna när det gäller licensjakt på lodjur i Östergötland. Men en titt på den karta där länets familjegrupper finns markerade ger en delvis annan bild. Konstaterade föryngringar, siffran är osäker mellan sex och åtta, finns enbart i halva länet. I hela östra länsdelen finns inga föryngringar alls. Under inventeringen inför 2023 års jakt, hittade den spårande personalen tio föryngringar i just det området.
Kan jakten 2023 vara orsaken? Sköts samtliga produktiva lodjur bort i östra länsdelen?
– Jag har inget svar på det. Men vår inventering är inte klar, vi har nästan hela februari på oss och vi hoppas på snö, säger Lovisa Häggström, vilthandläggare på länsstyrelsen i Östergötland och ansvarig för inventeringen.
Lovisa menar, precis som Marie Larsson, att inventeringen fungerar bra. Skälet till det stora uttaget av lodjur 2023 handlade i praktiken om en försiktighet under de första åren som licensjakt bedrevs i länet.
– Det fanns en försiktighetsprincip, vi låg några år lägre än vi egentligen behövde inför beslut om licensjakt. Men efter diskussioner med många inblandade bestämdes att stammen skulle minskas. Det lyckades, samtidigt som det togs beslut om att höja minimi-
antalet föryngringar i länet från tre till sex. De två sakerna tillsammans leder fram till att det inte blir någon jakt alls i år, säger Lovisa Häggström.
Jämnare avskjutning
Daniel Hellqvist är en av de krafter som sköter inventeringen av lodjur i Östergötland. Han är erfaren och inte ensam om att vara kritiskt inför beslutet om den licensjakt 2023 då 28 lodjur skulle fällas.
– Hur ska vi få allmänheten att acceptera jakt på lodjur efter den typ av massavskjutning som det faktiskt handlade om. Vi var flera inventerare som i stället ville ha en jämnare avskjutning under flera år. Det hade varit bättre med en avskjutning på tio–tolv djur utspridd på en flerårig period. Att förvalta en skyddsvärd stam som lodjur genom reglerad och anpassad jakt ska kunna vara något som är självklart. Då minskar alla problem med konflikter och ifrågasättanden. Klokt genomförd jakt är alltid en naturlig del av förvaltningen av allt vilt. Licensjakter på rovdjur som svänger fram och tillbaka ger en bild som lätt missförstås.
Envishet och tålamod
Daniel håller med om att dåliga snöförhållanden gör inventeringen betydligt svårare, men säger också att all form av viltinventering handlar om envishet, tålamod och inte minst kontakter.
– Det räcker inte med att ha viltkameror uppsatta, du behöver få förtroende av och lyssna på jägare och bofasta på landsbygderna. Du måste lyssna på dem som rör sig där lodjur rör sig. Och när du får tips om en observation så gäller det att vara snabbt på plats, oavsett dag eller tid på dygnet.
När detta skrivs, i början av februari, har ni inte hittat en enda lodjursföryngring i östra länsdelen. Betyder det att det är tomt där?
– Nej, visst finns det lodjur längs kusten, om du frågar mig. Vi får hoppas på snö, säger rovdjursspårare Daniel Hellqvist.
